Osäkrade aforismer

Kristofer Folkhammar läser en påhittad professor

"Extra underbart är ett återkommande resonemang om sopor som estetisk princip, kanske rent av som ideal."
Foto: Foto: Krister Hansson
"Extra underbart är ett återkommande resonemang om sopor som estetisk princip, kanske rent av som ideal."
BOKRECENSIONER

Det litterära fragmentet kan vara så mycket, gestalta så många olika saker: en ofullbordad skiss eller en skärva av det förflutna. En del i ett collage eller en slipad aforism. En bild av en söndrad uppfattning av världen eller ett utsnitt ur ett livfullt, omedelbart nu.

I Livet på landet finns allt det där. Boken består av 904 numrerade notiser författade av estetikprofessorn Gustav Haarnack (1919-1992).

Att läsa boken i ett svep är att få bitar av text och tänkande vällt över sig. Att läsa en andra gång är att få sitt anteckningsblock fullt av stora tankar om tillvaron filtrerad genom ett estetikens resonerande – för ”Också döden är i en bemärkelse en fråga om stil”.

Vissa fragment utgörs av enstaka ord – "Avsky", "Maktkällor", "Fjutt". Andra är essäistiska texter som rör sig mellan det häpnadsväckande smarta och det associativt lyriska. Liknelser och metaforer, som börjar i det trovärdigt förkunnande, glider över i konstfulla byggen av förbannad dikt.

Extra underbart är ett återkommande resonemang om sopor som estetisk princip, kanske rent av som ideal. Förmultningen och nedbrytningen beskrivs som ”en parasitär strategi som skyddar sig genom att i samma grad suddas ut och framträda i omgivningarnas regeneration, utan att själv underkasta sig reproduktionens lagar”.

Liknat vid en konstnärlig process får det mig att tänka på både integritet och slöseri. Och kretslopp. För samtidigt: ”något som självständigt tänkande, är inte bara absurt, utan otänkbart”.

Här finns också en del dagboksliknande texter, en kärleksrelation och andra världsligheter skymtar mycket kortfattat. De här anteckningarna verkar ha ett särskilt syfte i boken – att understryka och peka ut kroppen bakom rösten.

För det handlar nämligen om en konstruerad kropp, en fiktiv röst, en pseudonym. Det avslöjas i den svenska översättarens anmärkning. Och det behövs inte särskilt många klick för att få reda på vilken norsk författare – Arve Kleiva – som ligger bakom skapelsen Gustav Haarnack.

Det som Haarnack berättar om sig själv framstår som ganska trivialt, eller åtminstone utan djupare resonemang. Kanske är jag för dåligt påläst om vad för sorts fond en estetikprofessor i Amsterdam under 1900-talet utgör. Möjligtvis skulle den ibland högstämda akademiska stilen och talet om gud kunna tas för otidsenligheter.

Men nej, Livet på landet är inte porträttet av en viss tid, och det handlar inte om att fabulera fram en härlig, spännande karaktär, eller att berätta om en specifik blicks särskilda syn på världen. Jag ser i alla fall inte vart den blicken står och spejar, i sådana fall.

Påhittet Haarnack osäkrar den förståndiga aforismen och lämnar den hängande, gör bokens tänkande till en sorts fiktion. Att hitta på en samling fragment, att konstruera en re-konstruktion, är en del av det här arbetets etik.

FAKTA

PROSA

» Livet på landet

Gustav Haarnack

Övers. Mikael Nydahl

Ariel förlag

Kristofer Folkhammar