Konservativ nolltillväxt

Petter Larsson oroas av Tim Jacksons moraldiskussioner

Tim Jackson
Foto: Foto: Tes One/Corbis/Scanpix
Tim Jackson
BOKRECENSIONER

2009 blev ett hyggligt år för klimatet, men uselt för människorna. I EU sjönk utsläppen av växthusgaser med 6,5 procent – därför att företag slog igen, hundratusentals blev arbetslösa, och ekonomin krympte med 4 procent.

Nu är köpfesten igång igen, industrin anställer, Anders Borg glittrar i Davos och vi pumpar åter upp värmen mot den ödesdigra tvågradersökning, som riskera­r att innebära ekologisk katastrof.

Ingen fara, säger optimisterna. Vägen ur konflikten mellan välstånd och överlevnad går via effektivisering och ny teknik. Om vi bara låter tillväxten braka iväg får vi resurser att hejda klimatförändringarna.

Tyvärr är det nys, tror Tim Jackson, brittisk professor i hållbar utveckling, i sin nya bok Välfärd utan tillväxt. En evigt växande ekonomi är inte möjlig i en värld med absoluta ekologiska gränser. Nästan hur gröna vi än gör våra produkter, så kommer minskningarna i utsläpp per produkt att ätas upp av att vi gengäld hela tiden producerar mer. Så har det i alla fall varit hittills. Om man dessutom accepterar att den fattiga världen har rätt till industrialisering, så måste vi i den rika skapa en ekonomi med extremt låg eller kanske ingen tillväxt alls, anser Jackson. Tricket är att göra det utan att det leder till ett sämre liv för de många.

Jackson har en del kort i rockärmen. Statliga miljöinvesteringar, arbetstidsförkortning, lågproduktiva tjänstejobb istället för varuproduktion, och ideologisk kamp mot den statustävlan som föder drömmar om grannens nya kök och eldar på klimatbrasan.

Men framför allt måste vi omdefiniera vad vi menar med välstånd, från hög materiell standard till en bredare idé om hälsa, jämlikhet, gemenskap och tid. Även om han också blandar in fluffiga lyckostudier och opinionsmätningar i sin argumentation, så har han gedigna FN-studier på sin sida. De säger att upp till en viss nivå av rikedom så ger tillväxt stora utslag i bättre hälsa, utbildning och livslängd. Men över den där nivån, som alla Västländer passerat, så ger mer tillväxt inte längre ett bättre liv. Därför förlorar vi inte så mycket om vi trappar ner.

Det är lätt att hålla med – nolltillväxt måste inte innebära ett materiellt outhärdligt samhälle, även om jag kommer att sörja varje utebliven flygresa.

Ändå får jag den irriterande känslan att Jackson använder klimatkrisen för lura på mig en del annat. Han förfasar sig till exempel över ödelagda lokalsamhällen, bristande föreningsengagemang, de allt fler skilsmässorna och den allmänna normlöshet, som de egoistiska konsumtionsmonster vi förvandlats till lämnar efter sig. Det ger hans kritik en konservativ kantring, som antyder att det inte bara är klimatet Jackson vill rädda, utan själva människan undan det slags moraliska fördärv som lika gärna skulle kunna kallas frihet.

Så lämnar han öppet mål för de tillväxtkramare – Timbro, Svenskt Näringsliv? – som kommer att försöka kväva hans grundtanke om att välstånd inte är detsamma som ett ständigt växande prylberg med varenda miljon de har.

FAKTA

SAKPROSA

» Välfärd utan tillväxt

Så skapar vi ett hållbart samhälle

Tim Jackson

Övers: Stefan Lindgren

Ordfront

Petter Larsson