Folkbildare i lägret

Foto: Foto: AP
BOKRECENSIONER

Med sina ödsliga vidder och omätliga naturrikedomar har Sibiren alltid utgjort en svår frestelse för Rysslands härskare. Vad kan vara bättre än att förpassa brottslingar och dissidenter till den karga tundran och de djupa skogarna och samtidigt få en billig arbetskraft i statsmaktens tjänst?

Med Döda huset från 1862 gav Dostojevskij den sibiriska förvisningen en plats i litteraturen och med Gulagarkipelagen dokumenterade Solsjenitsyn hundra år senare den sovjetiska lägerindustrins fasor och logik.

Pjotr Filippovitj Jakubovitjs skildring av sitt liv som straffarbetare, I de utstöttas värld, faller tidsmässigt mellan de två andra giganternas verk. Han var redan en känd poet i Sankt Petersburg när han 1884 arresterades för revolutionär verksamhet och några år senare dömdes till döden – en dom som omvandlades till 18 års straffarbete.

Som alltid när man läser ryska lägerskildringar förundras man över blandningen av ett outhärdligt förtryck och en förvånande frihet. Fångarna skickas i fotbojor hundratals mil österut, de lever ibland under vedervärdiga förhållanden men tillåts emellanåt ett socialt liv som förvånar.

På en av förvisningsorterna blir Jakubovitj till exempel ett slags folkbildare för sina medfångar. Han argumenterar med en lägerkommendant om den konstnärliga litteraturens uppfostrande roll och hävdar att goda böcker är bättre för de dömdas rehabilitering än alla kommandon och uppställningar. Så börjar han med högläsning av Pusjkin, Gogol och Shakespeare och finner plötsligt att hans olycksbröder fascineras av världslitteraturen.

I denna mer än hundraåriga skildring speglas det ryska imperiets eviga nationella problem, de som än i dag förföljer de styrande. Fångarna kommer från Europa och Asien, de talar skilda språk och bekänner sig till olika religioner. De äkta ryssarna föraktar de muslimska tatarerna för deras gutturala uttal och ständiga koranrecitationer, kaukasierna ses som lata och opålitliga.

Efter mer än ett decennium i tsarismens lägerarkipelag kunde dissidenten Jakubovitj äntligen återvända till friheten. Han återupptog sin litterära verksamhet (bland annat som översättare av Baudelaire) och blev en uppmärksammad publicist.

Den här volymen på 760 tättryckta sidor trycktes ursprungligen som följetong i tidskriften Russkoe bogatsvo. Under tre år fick läsarna följa den förvisades öden, i sig ett litterärt uthållighetsprov. Men tidskriftsläsarna tröttnade uppenbarligen inte på hans berättelse. Det gör inte heller den svenska läsaren, inte minst tack vare Kjell Johanssons översättning som i sig är en tålamodets bragd.

FAKTA

PROSA

» I de utstöttas värld

Pjotr Filippovitj Jakubovitj

Övers. Kjell Johansson

Bokförlaget Murbräckan

Torsten Kälvemark