Abc till teatern

Claes Wahlin läser en sympatisk bok

Foto: Foto: Jerker Ivarsson
BOKRECENSIONER

Att skriva om teaterkonsten är att begränsa sig. En verksamhet som sträcker sig några tusen år tillbaka och ständigt skiftar i tid och rum har samtidigt den fördelen att man kan hamna lite var som helst i sina undersökningar. Per Arne Tjäder, mångårig dramaturg vid Göteborgs stadsteater, har valt alfabetet som form och essän som metod. Här ryms rubriker som Entré, Fäktning eller Ridå, som ger möjlighet för Tjäder att diskutera allt möjligt.

Under rubriken Grönsiska leds vi inte bara in i Fröken Julie och nackandet av burfågeln, utan också till 1700-talsaforistikern Lichtenberg, som en gång, förgäves och av okänd anledning, försökte lära en kalv att apportera.

Till skillnad från de svårregisserade djuren, trodde teatern länge att den kunde regissera publiken genom att dana den. Detta diskuteras under rubriken Uppfostran. Där ryms inte bara Schiller med sin syn på teatern som ett slags träning i medborgarskap eller Brechts didaktiska teater, utan även den franske skådespelaren Hilarion Ballande som med sina välbesökta matinéer i slutet av 1800-talet spelade klassiker som inleddes med en populärvetenskaplig föreläsning. En idé som kunde förtjäna en renässans.

Berättelse är en ganska given rubrik, även om många kanske hellre där tänker på romaner. Med början under medeltiden, när Bibelns berättelser dramatiserades till menighetens fromma, har sedan berättandet genomgått en rad förvandlingar. Elisabetanerna förvandlade noveller till dramer, Almqvist och andra romantiker sökte upphäva gränserna mellan genrerna och i dag så förvandlas en rad romaner till pjäser, inte sällan då populära romaner antas garantera god publiktillströmning.

Cigarett är också en välkommen rubrik sådant i dessa förbudstider. Nog är det ironiskt att de nikotinfria rökverk som numera används luktar som brass, men det är knappast därför som man i Finland håller den riktiga tobaken högt på teaterscenen. Naturalismen krävde länge autentisk rekvisita, till den hör naturligtvis cigaretten, som om man numera ser på tv eller film har börjat få en nostalgisk aura. En gång var den tecken för modernitet och radikalism, framför allt när kvinnor tände en. Om detta och mycket annat påminner Tjäder oss om i sin sympatiska bok.

FAKTA

ESSÄ

» Nattens mask – Teater från a till ö

Per Arne Tjäder

Daidalos

Claes Wahlin