Dödligt drama i turkisk transvärld

Mehmet Murat Somers deckare ger skimmer åt en ytterlighetskultur

BOKRECENSIONER
Mehmet Murat Somer Foto: Caroline Andersson
Mehmet Murat Somer Foto: Caroline Andersson

Profetmorden utspelar sig mitt i transkulturens Istanbul. Mehmet Murat Somers hop-çiki-yaya-deckare, från det Svarta havet-nischade Bonnierförlaget 2244, har nu fått en första svensk översättning av Martin Palm. Namnet hop-çiki-yaya är ett medvetet begreppsåtertagande till campkulturen från cheerleadingramsorna i 60-talets collegevärld.

Seriens ej namngivna hjälte ägnar dagarna åt att sova skönhetssömn, åt avancerad datateknologi samt att administrera ett och annat chattrum för pojkflickor. Hon varvar thaiboxningspassen med smärtsamma helkroppsvaxningar för att på kvällen dra på sig fodralet och ge kvällens tolkning av Audrey Hepburn. Hon bossar på stans omtalade och kändistäta transklubb där glamorösa flickor, transvestiter som Afet, Gönül och Babyface Vuslat omsvärmas av beundrare från alla sociala bakgrunder.

När en av flickorna brinner inne i en lägenhet i en av stans tuffare utkanter börjar huvudpersonen nysta via egna kontakter och ingångar. Ett mönster växer fram av försvinnanden och mord, alla med en fundamentalistisk touch.

Mehmet Somers egna lojalitet och tillhörighet i hbt-kulturen är utgångspunkt i skrivandet, berättar han på lanseringsbesök i Sverige. Transkulturen är en särskilt villkorad ytterlighetskultur i Turkiet där den lever ett visst liv i underhållningsindustrin men knappast har någon plats i vardagslivet.

Men hop-çiki-yaya-serien visar inte någon städad bild av hbt-världen. Snarare vänder den på perspektiven och gör det som samhället betraktar som marginaliserat till norm. Huvudpersonen är varken särskilt sympatisk eller älskvärd. Däremot hyser hon stora tankar om sig själv som höjden av smak och stil. Hon är ointresserad av hormoner och tycker att den naturliga skönheten ska hyllas. Friktionsfritt glider hon mellan sina identiteter som dandy eller klubbdrottning och kommenterar ofta sina ”systrars” fetma eller smaklösa sminkningar. Omvärlden finns dock nära genom det förakt som då och då tränger igenom och drabbar flera av dem vid en enkel promenad, ett restaurangbesök eller utsattheten för våld från älskare eller sexköpare.

Somer har lyckats skapa en egen alkov i den västliga deckarexplosionen. Förutom den hårdhudade huvudkaraktären finns här alla möjliga variationer av trans-identiteter och definitioner, vare sig det handlar om en stark längtan efter kvinno-identiteten eller om att slåss för begäret från män utifrån en helt egen genusposition. Men att ha makten i att vara begärd för en stund hjälper knappast systrarna i vardagen, på gatan.

För att vinna en bred publik har Somer valt att förenkla storyn och karaktärerna så mycket som möjligt till förmån för en känsla av ”champagne och bubbelgum”, snarare än misär och ond bråd död. De populärkulturella klyschorna blir ibland övermäktiga.

Profetmorden och flera av de andra fem böckerna i serien uppmärksammades stort i Turkiet. Märkligt nog lyckades de också undgå den hårda censuren. Däremot tog det tre år innan något förlag vågade ta sig an den första boken som blev klar då fatwa utfärdats mot författaren Salman Rushdie. Somer tror själv att avsaknaden av explicita sexscener har hjälpt honom i ett land där pornografi förstås inte är tillåtet i bild eller text men där det framför allt inte är klart vad som anses pornografiskt eller ”obscent”. Turkisk lag är vag och ger polisen stora rättigheter att göra egna tolkningar.

FAKTA

DECKARE

Profetmorden

En hop-çiki-yaya-deckare

Mehmet Murat Somer Översättning Martin Palm, 2244

Anna-Maria Sörberg