Aftonbladet
Dagens namn: Orvar
Årets bästa sajt. Årets nyhetssajt. Årets Dagstidning digitalt.

Gudar och människor smälter samman

Många väntar på att Anne Carson ska få Nobels litteraturpris.   Många väntar på att Anne Carson ska få Nobels litteraturpris.

Poeten, essäsisten och antikforskaren Anne Carsons namn brukar dyka upp bland Nobelpristipsen. Ofta jämte två andra kanadensiskor: Alice Munro och Margaret Atwood.

Carson har gjort sig känd som en lärd prosalyriker som använder referenser ur grekisk mytologi för att gestalta begär och brustna hjärtan. Antika gudar och nutidsmänniskor smälter samman på ett fullkomligt naturligt vis. Den som känner leda vid entonig litteratur bör läsa Carson som frimodigt väver samman antikverade verser, samtids- jargong, akademisk analys och intervjuform.

Vid första anblicken kan hon verka svårgenomtränglig för den som inte delar hennes referenser, men låt er inte skrämmas! Så här omedelbar kan hon vara i den andra diktsamlingen på svenska, Makens skönhet:

”Det är något renslipat och brinnande med det första fallet av otrohet i ett äktenskap/Taxibilar fram och tillbaka/Tårar./Sprickor i väggen där den blir träffad./ Tänt sent på kvällen./ Jag kan inte leva utan henne./ Henne, detta ord som exploderar./ Fortfarande tänt på morgonen.”

Anne Carsons poesi har något att säga många läsare, kanske särskilt de som lidit i passionens namn, som dragits till det sköna och kroknat i den maktutövning som den dyrkade har möjlighet att utöva gentemot den dyrkande.

I den episka Röd självbiografi skildrade hon en pojke – ett rött monster – med ett vulkaniskt inre. En vådlig färd genom livets rödfärgade landskap via en känslig själ som utsätts för hårdhet, av sin bror och av en kraftfull älskare som Herakles (Herkules).

Makens skönhet – med undertiteln En fiktiv essä i 29 tangos – är mer tematisk än episk. Även här står mycket ”i brand”. Äktenskapet som sår: Smärtsamma uppgörelser mellan den otrogne maken och makan som inte förmår motstå. Försvinnanden följs av återkomster.

Förlusten uttrycks både högstämt och krasst humoristiskt: ”På det hela taget var min make en man som visste mer om slaget vid Borodino/ än om sin egen makas kropp, mycket mer!” Här finns också en genomskådande modersröst som – likt makans förnuftiga överjag – förutspår dotterns vandring i sitt Pompeji i ruiner.

Man kan välja att läsa Makens skönhet bokstavligt. Men för mig är den också en drabbande bild av språket som en nyckfull älskare. Skrivande människor (utom möjligen Stig Larsson) uppfattar språket som en opålitlig partner. Intensiv samvaro övergår i förtvivlad frånvaro.

Omslagets pryds av ett porträtt av den unge romantiske poeten Keats vars verk Carson citerar ur till sina tangos. Den berömda dikten ”Ode till en grekisk urna” rymmer det ofta citerade ”Skönhet är sanning, sanning är skönhet”. Om obesvarad åtrå symboliserad av den konstnärligt fulländade grekiska urnan. Stram och oåtkomlig sin skönhet.

För att nå konstens skönhet, krävs ett offer, menar Carson. Glöm att det finns ett lugn, glöm trygghet. Den skönhet Anne Carson åstadkommer med sin temperamentsfulla och komplext enkla dikt får mig som läsare att kapitulera. Njuta. Jubla.

Anneli Jordahl
SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler