Aftonbladet
Dagens namn: Rolf, Raoul
Årets bästa sajt. Årets nyhetssajt. Årets Dagstidning digitalt.

Avig myt om mordet på Anna Lindh

Prosan är sträv och undflyr tolkning

”Orestes ånger”. Målning av William-Adolphe Bouguereau (1862).   ”Orestes ånger”. Målning av William-Adolphe Bouguereau (1862).

Jag vet inte riktigt vad kritikernas favoritförfattare Björn Runeborg menar med att låta mytens Orestes ta plats i en modern roman om mordet på Anna Lindh. Boken utspelar sig under de där ödesdigra veckorna i september 2003 då Lindh mötte sin baneman på NK i Stockholm. Här finns flera referenser till Olof Palme och till det nationella trauma som hans och Lindhs tragiska öden gemensamt har gett upphov till, men det är svårt att nysta upp dem.

I de antika berättelserna drabbades hjältarna ofta av förbannelser – ibland varade de i flera släktled. Orestes, huvudperson i flera av de stora dramerna, är föremål för just en sådan förbannelse när han för att hämnas sin far dödar sin mor och hennes älskare, Aigisthos. I Orestes tvekade aldrig handlar det i stället om en handling som uteblir, en annan sorts moraliskt dilemma, när huvudpersonen läser om mordet på Lindh och inser att han själv hade kunnat stoppa mördaren eftersom han själv befann sig utanför det stora varuhuset vid tidpunkten för illdådet.

Kanske försöker Runeborg visa hur blint hämnden ofta slår och hur personer som själva personifierar hopp och framtidstro – eller högst konkreta jordiska initiativ som samarbetet kring euron – kan slås till marken. Kanske vill han berätta om kollektiv skuld, om försoning: hur man faktiskt likt bokens Orestes kan bryta våldspiralen om man verkligen går in för det. Eller om hur familjekonstellationer går sönder i skuggan av kriget, i det här fallet det på Balkan.

Det är hur som helst en avig bok Runeborg har skrivit, prosan är sträv och undflyr tolkning. Jag är inte överdrivet förtjust i kontrasten mellan abstrakt gestaltning och vardaglig, nästan överdrivet banal dialog. Orestes tvekade aldrig vill det allmängiltiga men hamnar i det likgiltiga. Det är tyvärr inte ett av Runeborgs mer lyckade romanprojekt.

Ulrika Kärnborg
SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler