Torsten Ekbom - en postmästare med litterär koll

Förmedlar upptäckter och uppfinningar i samling på 400 sidor

BOKRECENSIONER

Mycket, men ännu inte all, litteraturkritik tar i dag gärna avstamp i det personliga. Kritikerns känslomässiga upplevelse, erfarenheter eller emellanåt blott egna associationer utgör inte sällan det nav kring vilket recensionen kretsar.

Denna förändring, för det är vad det är även om kritiken är något som genom sin historia pendlar mellan olika grader av subjektivitet, blir tydlig vid genomläsningen av Torsten Ekboms Krokodilen som bjöd på te, där artiklar och essäer mellan 1962 och 2006 har samlats.

Under de dryga 400 sidorna får vi i princip inte veta någonting alls om Torsten Ekbom. Han skriver aldrig om sina egna känslor eller erfarenheter, utan ser sig som ett slags brevbärare.

Utifrån ett citat av Vilhelm Ekelund om att hela den mänskliga bildningen är en brevväxling där vi sitter och läser varandras brev, betraktar Ekbom kulturhistorien som ett postkontor, en oändlig rad av kedjebrev.

Själv är han utan tvekan postmästaren på det kontoret, en postmästare som förmedlar författares och konstnärers upptäckter och uppfinningar, utan att sila dessa brevs innehåll genom några tillfälliga, subjektiva känslor eller personliga tillfälligheter. Han låter oss också kika in i brevväxlingarna, låter Borges tala med sagosamlingen Tusen och en natt, eller anställer likheter mellan Max Jacob, Francis Ponge och Willy Kyrklund – ”vishetslärare och ordciselörer”. Det är från Kyrklund bokens titel är hämtad, hur jaget i dennes Om godheten blir inbjuden på te hos Gud, som framträder i en krokodils skepnad.

Med en avundsvärd klarhet i stilen, stor beläsenhet och ett stilla, men stort engagemang leder Ekbom läsaren genom framför allt 1900-talets svenska och europeiska modernism, den ryska kulturhistorien och en och annan lärd diskurs bland viktorianska upptäcktsresande (Richard Burton), antropologer (Claude Lévi- Strauss) eller japanska filmmakare (Akira Kurosawa).

Den kunskap Ekbom har samlat på sig genom åren gör det också möjligt för honom att väga en boks specifika vikt, att med få ord sammanfatta stora skeenden, att enkelt i en eller ett par meningar fokusera det väsentliga i ett resonemang och att till synes utan ansträngning glida mellan tider, länder och ismer.

Utsikten över 1900-talets konstriktningar är god, och från den höga punkten når också blicken vid enstaka tillfällen längre tillbaka i tiden, Encyklopedin under 1700-talet, eller rent av bortom vår kunskaps gränser, i den astronomins senaste teorier om universums utsträckning. Se – och läs – där en försändelse som dagens postgång alltför sällan förmedlar.

FAKTA

SAKPROSA Krokodilen som bjöd på te

Torsten Ekbom

Albert Bonniers förlag