Det förbannade livet

Tiden second hand en mäktig krönika om rysk historia av Svetlana Aleksijevitj

Ryska funderingar  Svetlana Aleksijevitj ger röst åt flera generationer ryssar.
Ryska funderingar Svetlana Aleksijevitj ger röst åt flera generationer ryssar.
BOKRECENSIONER
Svetlana Aleksijevitj.
Svetlana Aleksijevitj.

I slutet av maj åkte jag tunnelbana i Moskva. Jag steg på vid stationen Partisanskaja som med sina statyer av unga och gamla frihetskämpar påminner om den heroiska kamp mot nazismen som kostade så många miljoner sovjetmedborgares liv. När jag kommit in i vagnen reste sig ungdomar för att ge mig en sittplats, en artighet som man sällan möter i vår egen kollektivtrafik. Vid nästa station steg det in en grovhuggen man som plötsligt greps av ursinne inför en knarkare som lagt sig att halvsova över en bänk. Han slet ner den halvt medvetslöse ynglingen på golvet och började misshandla honom tills blodet flöt ur näsan, allt under medpassagerarnas fåfänga protester.

Jag tänker ofta på den korta tunnelbaneresan medan jag läser Svetlana Aleksijevitjs lysande krönika Tiden second hand. I den där vagnen i Moskva fanns något av det postsovjetiska samhället i koncentrat. En gammaldags artighet, unga kvinnor med västeuropeiska märkesväskor, medelålders män med läsplattor. Och så ett godtyckligt våld, en påminnelse om vad som präglat så mycket av Sovjettidens historia.

Den här boken är slutpunkten för det mäktiga projekt som nu omfattar fem volymer under temat ”Utopins röster”. Det är röster som bildar en polyfon kör av vittnesbörd om livet sedan revolutionen 1917, en epok som präglats av allt från revolutionär optimism, hänsynslöst förtryck, hjältemodigt försvar mot en yttre fiende och tillfälliga töväder till en nedmontering av sovjetväldet och en demokratisk process som kom av sig.

Hur ska man kategorisera Tiden second hand? På en rysk nätbokhandel hamnar den under taggarna ”psykologisk prosa” och ”reflektioner om livet”. Det ligger kanske något i den etiketteringen. Annars vore nog ”intensivt lyssnande” eller ”speglade livsöden” mer rättvisande. Svetlana Aleksijevitj är i första hand ett slags biktmoder, en själsfrände som hör vad de intervjuade säger utan att avbryta och som inte stänger av bandspelaren förrän de talat till punkt. ”En deltagares anteckningar” är karakteristiskt nog rubriken på hennes förord.

Ibland blir man förundrad över människors förmåga att förneka verkligheten. Hos några av de äldre berättarna finns det fortfarande en övertygelse om att partiet alltid haft rätt. Här möter vi till exempel den gamle kommunistveteranen som likt en religiös fundamentalist uthärdar prövningar i den Allsmäktiges namn utan att tvivla eller förneka. Han har varit med om att ange en morbror som sedan dömdes till döden. Samme man var i sin ungdoms revolutionära iver med om att bränna ner en kyrka trots bybornas gråt och vädjanden. Själv blev han senare ett offer för angivare, mötte tortyr och fångläger men utan att egentligen tvivla på att högre syften krävde uppoffring och lidande.

Men här finns förstås också röster från dem som aldrig behövde uppleva världskriget och det stalinistiska tyranniet. Svetlana Aleksijevitj delar själv upp sovjetmänniskorna i fyra generationer, var och en karakteriserad av tidens ledare: Stalin, Chrusjtjov, Brezjnev och Gorbatjov. Alla har sina egna erfarenheter. Hon tillhör själv en generation som fick vara med när de dolda arkiven öppnades och som då fick läsa om hur daghemmens godmodige farbror Lenin inte var främmande för massmord och terror.

Ingen längtar förstås tillbaka till förtrycket men många kan ändå sakna aspekter av det civilsamhälle som kommunismen indirekt skapade. Som en av de intervjuade uttrycker det: ”Vi satt i köken, skällde på sovjetmakten och berättade roliga historier. Läste samizdat. Om någon fått tag på en ny bok kunde han komma hem till vännerna vid vilken tid som helst - till och med klockan två eller tre på natten - och han var ändå en välkommen gäst.” Andra vantrivs i ett konsumtionssamhälle där rövarkapitalismen härjat och där nedmonteringen av sovjettidens sociala skyddsnät resulterat i fattigdom och arbetslöshet, i sin tur en grogrund för rasism och främlingshat.

Svetlana Aleksijevitj har ställt många inför frågan: Vad är frihet? De som föddes under sovjettiden svarar ofta: Frånvaron av rädsla. För deras barn handlar det om andra saker: Frihet är kärlek men också att ha så mycket pengar att man kan få det man vill ha.

Tiden second hand är en mäktig och omskakande krönika. Den handlar, för att spegla några av kapitelrubrikerna om ”det förbannade livet”, om ”den ryska själens egendomlighet”, om ”hundra gram fint stoff i en urna”, om ”minnets nådegåvor och begäret efter mening”.

Kanske sammanfattas den bäst i en kort läsarkommentar som jag hittar på en rysk sajt där man publicerat ett utdrag ur boken: ”Tack! Jag läser och tårarna väller fram. Sorgligt att detta inte är fiktion men sann historia.”

DOKUMENTÄRROMAN

Tiden second hand

Slutet för den röda människan

Svetlana Aleksijevitj

Övers. Kajsa Öberg Lindsten Ersatz