Håret på allas läppar

Manlig attribut hyllas i ny bok

BOKRECENSIONER
En hårig historia.
En hårig historia.

”Skägg är skönt, stiligt och framför allt übermanligt. Mitt skägg signalerar barbar och en känsla av godhet. Jag gillar färgen och det härligt mjuka och fluffiga i det. Mitt skägg är min nalle.”

Jag öppnar Skäggboken av Axel Naver, Erik Thorsson och Anders Bergstedt. Blir lite chockad. Inser att jag inte riktigt SETT skägg förrän nu. Jag kan inte ens påminna mig om mina tre söner hade skägg eller inte senast vi träffades. Men så är det ju med de allra närmaste, att man inte ens kan erinra sig deras ansikten. Hårigt eller ej. Skumt.

1900-talet, särskilt femtiotalet var helrakat. Sen kom 1800-talsskäggen igen, Stalinmustacherna, slyngelskäggen (polisongerna) och afro på hakan. Sen dominerade länge kostymnissarna med enmillimeterssstubb.

Och den här nya skägghypen, de här björnarna, slutspelsskäggen, hårdrocksskäggen, mc-hak- flätorna, de amerikabondska nybyggarhillbillyskäggen, de religiösortodoxa hel-

skäggen, hur ska man förstå den? Übermanlighetens manifestationer som attityd (humoristisk, som jag välvilligt tolkar det här) och liveteater. Eller som vilja till übermakt?

”Jag har varit sugen på att ha helskägg sedan jag såg en bild av Charles Darwin”, säger en av de trendiga skägg-odlarna på bild.

Boken har undertiteln ”Stil, identitet, gemenskap”.