Gud, knarklingo och hen på kinesiska

Lingvistiskt smörgåsbord i senaste numret av Språktidningen

BOKRECENSIONER

TIDSKRIFT Det nysvenska ordet hen, i den mån det ännu är etablerat, är för en kines inget nytt. Fram till kring förra sekel­skiftet var han/hon-pronomet inte genusbestämt, både han och hon hette ”hen”. Men det blev problem när man skulle översätta västerländska ­romaner, så poeten och språkforskaren Liú Bànnóng föreslog ett särskilt pronomen för ”hon”, och så fick det gamla ”hen” beteckna ”han”.

Om detta, liksom att ”gud” - Jahve, JVHV, YHWH, ­Jehova - språkligt sett är ett verb, gör Ola Wikander en etymologisk utredning kring, även den i Språktidningens senaste nummer (mars 2014). Wikander har nyligen givit ut boken Gud är ett verb - t­ankar om Gamla testamentet och dess idéhistoria (Norstedts), från vilken ­texten är hämtad.

Och om varken kinesiska eller religion tilltalar, så finns det också texter om mer mondäna företeelser, som den mexikanska regeringens, förmodligen fruktlösa, försök att avknarkifiera språket i medier. Alla knarkrelaterade brott, vilka är omfattande, har gett upphov till nybildningar som ”bakluckade” (encajuelado), narcotumba (kartelloffers grav) eller ”­mirakelfiske” (pesca milagrosa) - masskidnappning.