Kvinnan som app

Ida Bäckmann inte längre i Frödings skugga

1 av 3
Ida Bäckmann skrev böcker om Gustaf Fröding och Selma Lagerlöf och utsattes för en hatkampanj. "Det borde varit stjärnor" och "Den umbärliga" försöker nyansera bilden av den utskällda författaren.
BOKRECENSIONER

Varför blev det inte en roman? Den retoriska frågan ställer Sigrid Combüchen i Den umbärliga. Det är en bok om Ida Bäckmann, kvinnan som gått till historien som halvhysteriska, en påträngling hos Gustaf Fröding och Selma Lagerlöf, och med grava sanningssägarproblem.

Svaret är enkelt: Ida Bäckmann har av litteraturhistoriker och samtida med Fröding eller Lagerlöf närstående blivit en fiktion i sig. Andra har skrivit henne, givit henne ett liv byggt på hörsägen och misogyni. Combüchen vill vara hennes ”tillfälliga advokat”.

Samtidigt med Combüchens ickefiktiva biografi – jag vill kalla den livsskrift, efter engelskan life writing – har Enel Melberg skrivit romanen Det borde varit stjärnor. Nu är denna inte enbart ägnad Ida Bäckmann, fyra andra kvinnor kring Fröding får varsitt kapitel; modern Emilia, systrarna Matilda och Cecilia, sjuksystern Signe Trotzig. Titeln är ett citat från Frödings Stänk och flikar: ”Det borde varit stjärnor att smycka ditt änne / som länkar och spänne / och stråldiadem om ditt hår”.

Melbergs ambition är att upprätta dessa kvinnor, som enligt författaren offrat sig, sina drömmar, kanske sina liv, men medvetna om att de ”på något sätt bidragit till litteraturhistorien genom att stödja den store skalden.” Läst parallellt med Combüchen, trampar Melberg dessvärre litet snett. I varje fall om man ur romanen, som flitigt citerar ur autentiska brev, vill se dessa kvinnor som subjekt, och inte, som Combüchen skriver, ”som app, ett programtillägg för att frigöra, svalka, förnya mannen.”

Läst som roman låter Melberg de olika kvinnorna få ett språk efter några av deras framträdande egenskaper. Stilen i Signes avsnitt impregneras av hennes gudstro, moderns Emilia lider i en fragmenterad, modernistisk prosa och Ida Bäckmann renas från förminskanden. Men det är ett långt steg från Melbergs upprättelseförsök till Combüchens grundliga läsning av Ida Bäckmanns brev, böcker, artiklar och en rad andra texter om och kring henne.

Källäget är inte det bästa, brev har förlorats eller förstörts, texter av de när- och kringstående har bevekelsegrunder som sällan skrivs ut i klartext. Combüchens lojalitet är mot det som går att veta säkert. Därför vill hon rensa ogräset från de rabatter som plöjts med Frödingsagor i det tidiga 1900-talets fruktbärande mylla av fördomar och föreställningar mot kompetenta kvinnor.

Läsaren möter således en Ida Bäckmann (1867–1950) som förvisso är entusiastisk, rent av envis, men med en repertoar som sträcker sig vida utanför den snäva ram som hon påtvingats i skuggan av Fröding och Lagerlöf. Hennes umgänge med Fröding varade i två, relativt korta perioder. Hon arbetade som skollärarinna, drev med tiden en gård, skrev romaner, reseböcker och, inte minst, reste långt och oförväget som få kvinnor kring förra sekelskiftet: Ryssland, Sydamerika, Afrika. Strapatsrika resor som utsatte henne för såväl smärre umbäranden som exponerade henne för fattigdom, elände och våld. Därmed inte sagt att hon stod fri från sin tids värderingar. Men vem gör det?

Den umbärliga är inte bara en forskningsbedrift, läsaren möter en prosa av högsta klass, stilistiskt full av överraskningar och med en känslighet för materialet som rådbråkats så långt det låter sig göras och lämnar det som måste lämnas åt sitt öde. Combüchen ger oss inte bara en inblick i några kvinnors, och för all del mäns, liv från ett gånget sekel.

Om Combüchen skriver att Ida Bäckmanns På och i vägen med Fordhoppa har ”masat sig ut på djupen i den flod av pappersmassa som borde fått flyta motströms upp till skogen och bli träd igen”, så är de träd som krävts för Den umbärliga väl värda sin avverkning.

De har, liksom mycken vildvuxen historia om Ida Bäckmann, huggits ned med eleganta och välavvägda snitt.

FAKTA

Roman

Det borde varit stjärnor

Enel Melberg

Heidruns förlag

Livsskrift

Den umbärliga

Sigrid Combüchen

Norstedts