Trist historia, kulturchefen

Christer Hermanssons nya kortroman lyfter inte från papperet

BOKRECENSIONER
Christer Hermansson
Christer Hermansson

Christer Hermanssons iver för folkbiblioteken är av det mer angelägna slaget. Såväl politiska som kommersiella intressen hotar inte bara dess traditionella utformning, utan också deras existens som skattefinansierade institutioner till gagn för folkbildning och åsiktsfrihet.

Hermansson, verksam i Strängnäs som kulturchef, har gett ut en rad böcker, varav två med bibliotekarien Oliver C Johansson som huvudperson, Ich bin ein Bibliothekar och uppföljaren Kulturchefen, som nu följs av Det är väl inget jävla bibliotek heller! (BTJ Förlag).

Den senaste bär genrebeteckningen ”debattroman”. Här reser Oliver till Spanien och Paris för att skriva en bok om folkbiblioteken. Han citerar bibliotekslagen, intervjuar såväl lämpliga som fullkomligt olämpliga personer och väl hemma i vad som här heter Strangeness, tar han med sig de kontinentala vanorna och blir således avskedad för att druckit och bjudit sina anställda på vin. På arbetstid. Det slutar illa, inte bara för folkbiblioteken.

Dessvärre är det bästa med denna kortroman titeln. Varken stoffet eller personerna lossnar från papperet. Någon egentlig story vid sidan av den kringresande bibliotekarien finns inte. Hans korta, rätt fyrkantiga möten med kolleger är inget annat än funktioner för åsikter om bibliotek. Läsningen blir snabbt rätt trist. Det går att hitta roligare böcker på biblioteket, på vilket jävla bibliotek som helst.