Berättar allt i en utandning

Ulrika Stahre läser en associationsrik berättelse som AIDS, sorg och bögliv

BOKRECENSIONER

I ett vackert och välmående bostadsområde i Washington utspelar sig Andrew Hollerans Sorg (övers. Caroline Åberg, Atlas förlag), en roman som överskrider sin titel med stora marginaler. På 160 laddade sidor korsas huvudpersonens sorg efter sin mor med generationskamraternas sorg efter alla de som dog i AIDS, med Mary Lincolns sorg efter sin mördade make president Abraham Lincoln.

Dessa olika former av över­levnad och vidarelevnad möts i en associationsrik berättelse där ensamheten också närgranskas. Vad sorg egentligen är. Tvånget att leva vidare. Det är när huvudpersonen travar i väg till något av Washingtons många museer som kollisionen mellan hans sorg och den tidlösa historien och konsten blir verklig: ”Allt som gjorde livet hemskt hade bannlysts. Ingen åldrades.”

Ungefär som i museets skydd­ande stillastående befinner sig de äldre homosexuella männen i staden, de som upplevde hur AIDS dödade alla deras vänner innan bromsmedicinerna kom. En sorg så fullständig att den stelnat till förnekelse.

Sorg publicerades på svenska den 1 december, på World AIDS Day, och är i all sin litenhet en helt fantastisk roman som både är en sorts tröst och en genomlysning av den samtid som inte riktigt har läkt ihop efter de där åren med ”bögpest”. Den sortens roman som i en enda utandning tycks kunna berätta om allt som har mening.