Den svenska oasens historia

    Det tycks finnas ett sug efter böcker om historia – var och varannan dag kommer det en ny lunta om någon kunglighet vi inte visste att vi ville veta mer om. Bokförlaget Signum håller på att ge ut en svensk kulturhistoria i åtta tjocka band, och nu är tiden kommen till det sena 1800-talet: Det moderna genombrottet. Här skriver fjorton etablerade forskare om små och stora ämnen inom området.

    Resultatet har blivit rätt brokigt – själva termen ”kulturhistoria” kan ju innefatta allt möjligt. Några saker kunde ha fått mer utrymme – viktiga företeelser som nationalismen och idéerna om manligt och kvinnligt mest bara flimrar förbi. Vissa kapitel vetter mot kuriosahållet: vill du lära känna burfåglarnas historia under epoken så köp boken bums. Andra artiklar tar upp bredare ämnen, exempelvis de om politikens former och det religiösa livet. Det kanske viktigaste kapitlet är det om industrialismen, där Lars Magnusson visar tydligt hur denna tvingade fram förändrade kulturmönster.

Bäst blir det när ämnet är så pass snävt – som i Ulla-Britt Kotsinas artikel om dialekter och sociolekter i Stockholm – att skildringen får ett visst djup. Också Henrik Ranbys artikel om industrialismens stadskultur lyckas skapa en sorts helhetsbild i det lilla. Ranby svarar också för en uppfriskande berättarteknik, genom att ta med läsaren på en fiktiv rundresa i en av 1800-talets föränderliga städer. Det bryter av mot de ibland rätt sega och faktatunga redogörelserna i boken. Många artiklar påminner nämligen om kursböcker på högskolenivå: så många detaljer som möjligt ska med i komprimerad form. Språket flyter mestadels hyfsat men är inte precis sprakande. I något fall blir det lite väl tungrott, med meningar som börjar ”Betonas ska att det fanns en dubbelhet mellan å ena sidan ...”.

    Säkert passar verket den publik av historiska allätare som flockas kring Populär Historia och är intresserade av historia lite i största allmänhet. Och kanske vill de helst läsa alster som riktar in sig på det säkra och konkreta före det osäkra och abstrakta. Så är det mestadels här, fötterna på jorden: idéer förklaras med andra idéer eller kopplas till handgripliga företeelser såsom industrialiseringen. Man skulle vilja ha mer av förklaringsmodeller som tar ett verkligt helhetsgrepp på samhälle och historia. Det kan vara marxism, teorier om ”moderniteten” eller något annat.

    Jag kan inte påstå att boken idylliserar eller värjer för att beskriva fattigdomen eller de avgrundsdjupa klassklyftorna under sent 1800-tal. Men ändå framstår Sverige lite som en lugn oas på tryggt avstånd från all världens elände. Exempelvis är kolonialismens kopplingar till svensk historia rätt frånvarande (läs Ord & Bilds senaste och utmärkta nummer på temat). Att mer än en miljon svenskar emigrerade till Nordamerika får ett eget kapitel, där det nämns att den rika tillgången på jord var något som lockade (en ”pull-faktor” på forskarspråk). Men hur och varför kunde det finnas så mycket ledig mark? Den frågan ställs inte.