Mönsterhusen

Carl von Linné hade sitt Hammarby. Högt i tak, salong, kammare och egen runsten i trädgården. Av slumpen fick även arkitekten Ralph Erskine (1914–2005) sitt Gästrike Hammarby, centrerat runt Storvik Sulfit AB:s massafabrik. Uppdraget var smått utopiskt: skissa ett nytt samhälle i skuggan av den planlösa industristaden med svällande fabriker och usla bostadsområden för arbetarfamiljer. Väck mönstersamhället ur sin egen ruin!

Mellan åren 1947 och 1969 pågick experimentet, om vilket antikvarie Martin Åhrén nu skrivit boken Det nedlagda mönstersamhället.

Engelsmannen Erskine var en socialistiskt inriktad visionär, en filantrop som såg humanismen segra i den goda bostaden. Hans nya förtätning av bruksorten blev lika mycket ett konceptuellt boende. En idévärld om det optimala boendet.

Lättbetong och puts från 1940-talet känns helt naturligt tillsammans med herrgården från 1800-talet. Husknutarnas rundade hörn. De annorlunda brutna taken. Uteplatserna i korrespondens med allrummen.

Idéerna var vågade för en bruksort mitt i den svenska tallskogen, och säger mycket om Erskines vilja att förena det forna samhällets balans med sitt eget formspråk. Han leker med grönt skimrande slaggsten, nyanser, detaljer och små förskjutningar mellan husen för att bryta monotonin. Och han låter somligt förbli oavslutat.

”Harmoniska bostäder skapar harmoniska människor”, menade Erskine.

Antagligen är det därför som husen i Gästrike Hammarby länge kommer att vara föremål för renässans. För husen lyckas känna in boendets irrationella aspekter, ja hyresgästens existentiella behov.