Nyckeln till USA

Den som inte är intresserad av baseboll kan möjligen riskera att snubbla på den allra första sträckan i det maratonlopp som läsningen av Dennis Lehanes 760-sidiga roman kan liknas vid. Upptakten till Ett land i gryningen är nämligen en skildring av en basebollmatch som 1920-talets främsta spelare, nationalhjälten Babe Ruth, närmast oavsiktligt hoppar in i.

Just denna upptakt har av amerikanska läsare utpekats som det bästa avsnittet i hela boken och den påminner onekligen om ett manus från Hollywood med sin skickliga blandning av fakta och fiktion. Babe Ruth var verkligen sin tids sportlegend medan den man han främst möter på planen, den svarte och snabbspringande Luther Laurence, är en uppdiktad gestalt. En gestalt vars hudfärg tvingar honom att utstå förnedrande rop från Ruths vita medspelare: ”Missa inte den här bollen nu, niggertryne” eller ”Där borde du ha slagit hårdare negerfjant”.

Blandningen av dikt och verklighet är nämligen komplett i den här romanen. Här möter vi personer av kött och blod som den senare presidenten Calvin Coolidge och den så småningom ökände FBI-chefen John Edgar Hoover. De befinner sig i sina tidiga karriärer och har ännu inte nått nationell ryktbarhet. Tillsammans med de figurer som sprungit ur Lehanes fantasi bildar de ett myllrande persongalleri som nästan påminner om de stora ryska romanerna.

Lehane tar läsaren med till ett USA som präglas av det första världskrigets efterdyningar med den sociala oro som krig och politik skapat. I romanens centrum står den stora polisstrejken i Boston 1919. Nöden har vuxit i många samhällsgrupper. På sex år har levnadskostnaderna stigit med 76 procent medan polislönerna ökat med 18 procent. Den fackliga kampen blir i det läget en nödvändighet också för ordningens väktare, men den krossas genom att alla inblandade avskedas. Exempel ska statueras, ingen av de strejkande blir återanställd och en helt ny poliskår med betydligt högre löner anställs. Etablissemangets kamp mot den framväxande fackföreningsrörelsen beror inte minst på ”den röda faran” som många varnar för så här några år efter den ryska revolutionen.

Ras och klass står i centrum för den samhällsbild som Lehane målar med breda och skickliga penseldrag. Det som då kallades för ”negerproblemet” speglas i Luther Laurences öde medan den unge polisen Danny Coughlin med sin irländska bakgrund står för den vita emigrationens fattigaste skikt. Han radikaliseras i sin politiska åskådning och kan till slut resignerat konstatera att det alltid är de fattiga som tvingas slåss mot andra fattiga. Svepet över mellankrigstidens amerikanska historia är både fängslande och instruktivt. Ju mer man läser, desto mer ser man parallellerna till dagens USA – krigströttheten, rädslan för nya immigrationsvågor, den godtyckliga arresteringen av ”terrorister”, en ekonomisk kris som mest slår mot dem som har svårast att bära den.

1919 är alltså närmare än vi tror även om nästa president i USA möjligen kan ha en hudfärg som svagt påminner om den som bärs av den diskriminerade Luther Laurence. Vill man inför det förestående ödesvalet fördjupa sin förståelse av ett land som ständigt tycks slitas mellan ideal och verklighet är Dennis Lehanes mäktiga krönika en bra källa.