Buu?

”Vilddjuret öppnade sina oändliga anusögon och ejakulerade sin skit över världen ... han såg att allt var ont och skulle ont förbli och han fann det gott”.

Helvetet invaderar i CJ Håkanssons skräckroman Fjärilen från Tibet, utgiven på Vertigo, förlaget som ömmar för våld och sex på det lite gammeldags rebellisktposerande sättet. Skräck och science fiction och fantasy är ju nygamla alternativ till den realistiska deckargenrens trötta hantering av våra förbjudna lustar. Döda kvinnor med sperma i alla hål, hur fräscht är det?

Hos Håkansson viker äppeldoftande våldtäktsänglar ut fjädrar och klor ur Kajsas kylskåp, natt efter natt, svärmar av smutsätare förmörkar himlen och småländska Skrikare gör skvalpande köttklumpar av sina barn. Fjärrstyrda av den nye Satan (en svensk naturkunskapslärare som våldsupplysts i Tibet av fem leviterande munkar) släpar Skrikarna ihop sina offer till en jättepyramid av lik. Smältande stiger liken till himlen och omvandlas till andra missfoster: våldhörningar, strålfolk, styckmästare, jordkokare, besatta brandmän (med underarmslånga spjutkukar), något obeskrivligt Gudrunlikt som lämnar efter sig fallna träd i cirklar och innerst fem ihjälstuckna rådjurskid hals mot bak i en kall prydlig ring som förintar skogsägare Åke Svensson på fläcken.

Det makabra blir lite gulligt när vilddjurets legioner börjar massmörda närmast finlitterärt i en empatiskt skildrad underdogmiljö, ett ockuperat rivningshus, en anorektikers förortstvåa, en ensam oskötsam mammas radhus eller en glesbygdsby miltals från närpolis med en enda skrajsen hemvärnsman på post.

Fjärilen från Tibet är förvisso välskriven, men jag tycker skräck ska skrämmas på allvar. Kvävda fniss och ironisk distans förstör både våld och sex och spöken. Håkansson varierar en tradition, populärgenrer gör ju ofta det. Här finns referenser till Alien-filmernas monsteralstring, Lovecrafts adjektivsvulstiga mix av metafysik och numera småtöntig hårdkok, kanske till Stanislav Lems grymma svärmmolnsväsen i Segraren, allihop varianter av den konservativa grundsagan Naturens hämnd. Gamla helvetesmönster ger trygghet.