Gud hjälpe vänstern

En annan värld är möjlig!

I år samlas SSU:s kongress under just den parollen. Mer otippat är att Svenska kyrkan arrangerar ett möte nästa sommar med exakt samma tema. Man vill visa att ”Svenska kyrkan är en aktiviströrelse som vill förändra världen”.

Någonting har hänt.

Samtidigt som Göran Hägglund försöker skaffa uppmärksamhet åt sitt kristdemokratiska parti genom att envist attackera ”kulturvänstern” har kristna börjat agera i det som av hävd varit vänsterfrågor: fattigdomsbekämpning, fredsarbete, miljöfrågor och jämställdhet.

Hos de svenska kristna förlagen Libris, Cordia, Arcus hittar man titlar som Jordens och själens överlevnad, där biskop emeritus Martin Lönnebo och biologen Stefan Edman möts i en fiktiv brevväxling efter syndafloden år 2018, och Moder Jord i klimakteriet, en antologi om klimatfrågan med kristet genusperspektiv.

Finanskrisen, miljöförstöringen och den växande fattigdomen borde vara den perfekta myllan för en frodigt växande motståndsrörelse. Absurt nog krymper den svenska vänstern med oroväckande hastighet. Även samfunden tappar medlemmar, men de som stannar kvar verkar vara beredda att kämpa för en bättre värld, här på jorden.

Jim Wallis lever i USA, är predikant och grundare av Sojourners, ett globalt nätverk för tro och rättvisa. Förra året utkom hans tredje bok på svenska, Agenda för en hoppfull värld. Det är en alldeles utmärkt bok.

På ett enkelt och medryckande sätt pekar Wallis på den progressiva kristendomens historiska roll i samhället. Slaveriets avskaffande, den svarta medborgarrättsrörelsen, befrielseteologernas kamp för demokrati – rötterna finns i andliga väckelser. Men i modern tid har den kristna högern tillåtits att dominera debatten. Många har hört om hur George W Bush rådgjorde med Gud om kriget i Irak, men få har uppmärksammat det massiva inhemska motståndet mot kriget från kristet håll. Och så drar man alla kristna över en kam.

Wallis förklaring till varför vänstern skyr de troende är just de av högern kidnappade – och omdefinierade – moralfrågorna. Motstånd mot aborter och homosexuella äktenskap har fått dominera agendan på ett snedvridet sätt, menar Wallis. Gud har många synpunkter på vad vi äter och vem vi ligger med, helt klart.

Men Gud har lika många, om inte fler, åsikter om hur vi bör fördela de ekonomiska resurserna. Dessa bibelställen vill den kristna högern inte låtsas om.

Vibeke Olsson gestaltar problematiken i sin nya roman Sågverksungen som handlar om strejken i Svartvik 1879. Överheten kväser upproret med vapen – genom hela boken pågår diskussionen mellan de strejkande arbetarnas fruar, som tillhör baptistförsamlingen.

Är det moraliskt rätt att lägga ner arbetet? Borde man inte vara nöjd med sin lott och lär inte Bibeln ut just det? Nej, svarar tvätterskan Frida, och citerar Paulus. Arbetaren är värd sin lön. Moralfrågorna handlar i första hand om rättvisa.

Annika Spalde är diakon i Svenska kyrkan, fredsaktivist och författare till flera böcker. På uppdrag av Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd har Spalde skrivit handboken Ett annat rike. En ickevåldsteologi där hon formulerar den teologiska basen för kristna ickevåldsaktioner. Både där och i en av Spaldes tidigare böcker, Ett brinnande hjärta. Om mystik och engagemang, visas kristendomens revolutionära potential.

Striden mellan de konservativa och de progressiva kristna står kring hur man tolkar vissa nyckelställen i Bibeln. Vad menade Jesus när han sa att ”mitt rike inte är av denna världen”? Att vi borde vända blickarna mot himlen och tåligt acceptera verkligheten? Både Wallis och Spalde läser orden som en uppmaning till en kamp för en bättre värld, ett alternativt rike, ett som inte styrs av vapen och pengar.

Inte heller vänsterns rike är av denna världen. Vänsterpartiets mål är enligt partiprogrammet inget mindre än ”att förverkliga ett samhälle grundat på demokrati, jämlikhet och solidaritet, ett samhälle befriat från klass-, köns- och etniskt förtryck, ett rättvist och ekologiskt hållbart samhälle där kvinnor och män bygger sin egen framtid i frihet och samverkan”.

Saliga är, som sagt, ”de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten” (Matteus 5:6).

Magnus Malm skriver i Ett hjärta större än världen om den politiska betydelsen av Bergspredikan, som jag citerar ovan. Boken går rakt in i hjärtat på mig, som är marxist och kristen. Där finns handfasta råd om hur man kan leva ut sin tro i konkreta ställningstaganden. Var jobbar du? Vad gör du av dina pengar? Vilka internetsidor hänger du på? Jag påminns om vad jag saknar i kyrkan (aktionsgrupper!). Jag blir medveten om vad jag längtar efter hos vänstern (moraliska ställningstaganden!).

Christian Braw, präst och författare, har gjort sig känd som en värdekonservativ debattör. Men hans roman Där utanför, om Sverige efter 11 september, kommer ut på Hägglunds förlag, som en gång i tiden gav ut Maos lilla röda. Jag tvekar inte att utse Braws roman till årets rödaste. En svensk officer förväxlas av SÄPO med en terroristmisstänkt svensk-palestinsk läkare. Officeren häktas, men släpps efter bara några timmar. Tillräckligt länge för att palestiniern ska hinna fly. Lågmält och intensivt berättar Braw om hur läkarens och officerens vägar möts i Afrika, där kinesiska oljeintressen köper beskydd av militanta islamister och världssamfundet sviker med självgodheten intakt.

Ja, de troende vägrar att enbart pyssla med sin personliga frälsning. Församlingarna runt om i landet miljöanpassar, kokar rättvisemärkt kaffe och samlar in pengar till solidaritetsarbete i tredje världen. Egentligen beter den svenska kristenheten sig hur röd-grönt som helst. Någon motsvarande entusiasm från vänsterhåll för de så kallade grundläggande värdefrågorna har jag svårt att finna. Mellan, säg, pingstvänner och Socialistiska partiet är det vattentäta skott.

Just därför kan en sådan som Göran Hägglund bre ut sig i Almedalen, håna kulturarbetare och göra sig till talesman för ”strävsamma hyggliga människor”.

Jag längtar efter att en annan värld ska bli möjlig.

En värld där Christian Braw ska bli inbjuden att tala om försvaret hos syndikalisterna. En värld där en katolsk församling bjuder in Hanna Hallgren och lyssnar noga när hon pratar om genusfrågor.

En värld där sakfrågor är allt.