
Emma Ångström
Alfabeta
Borta är tiden då en debutant sålde sitt manus till ett förlag och gick och lade sig i väntan på recensionerna. Marknadsföringen, förut förlagets ansvar, ingår numera i författarens tjänstebeskrivning.
I Emma Ångströms debut, romanen Och allt är förvridet, har marknadsföringen rentav integrerats med själva verket. Huvudkaraktärerna kan, förutom på de fysiska boksidorna, även följas i twitterromanen med samma namn.
Erik, Mina, Jenny och Jakob är alla unga akademiker med borgerlig bakgrund. De blir ihop, gör slut, förstör för varandra. De håller en väl koreograferad uppvisning för mig inne i romanens glasbubbla. Emellanåt, alltför sällan, blir jag osäker på vartåt det barkar hän. Då lever jag upp och hoppas på att romanen ska överraska mig.
Twittrandet kunde ha blivit en välbehövlig kontrast till romantexten. Istället blir det tårta på tårta, eller twitter på twitter. Romanen är ju redan skriven på vacker twitterprosa. (Korta, poetiska meningar. Stämningar som växer likt istappar i ett Stockholm som blivit kallt. Det gör ont i ensamma unga hjärtan. Låt oss köpa en lägenhet vid S:t Eriks plan.) Twitterdelen tillför dessutom inget till intrigen.
Jag vet inte i vilken tradition jag kan placera Och allt är förvridet. För att vara skräckroman är den inte tillräckligt skrämmande. För att vara relationsroman är den inte tillräckligt inträngande. Till slut stannar nålen på en välformulerad moralitet med temat svinhugg går igen. Men inte ens svinhugget går tillräckligt djupt. Det är lätt att förväxla djup med vaghet, tystnad med undertext. Jag lägger ifrån mig boken med en känsla av att ha blivit snuvad på något viktigt. Kanske är Erik en helt vanlig kille som mått lite dåligt ett tag. Kanske är han en psykotisk våldtäktsman. Vem bryr sig.
Tänk om en del av den energi som gått åt till att marknadsföra boken i stället lagts ner på att borra mer i manuset,
