Sjuka klyftor

Sedan muren föll för 20 år sedan har drömmen om ett samhälle med små inkomstklyftor onekligen hamnat på dekis. Sovjetsystemets haveri gav högern möjlighet att associera jämlikhet med totalitarism och nationers ekonomiska sammanbrott och i vart fall delar av vänstern erkände sig besegrad.

Socialdemokraterna övergav 1989 den fulla sysselsättningen som överordnat mål och under 1990-talet accepterade även Vänsterpartiet en snabbt växande ekonomisk ojämlikhet. Det rådde politisk konsensus om att högre tillväxt är en patentmedicin mot alla samhällsproblem, och att vägen mot högre tillväxt går via ökade inkomstskillnader. Resultatet har blivit politisk apati, inte minst inom vänstern. Det är verkligen så som den amerikanske högerekonomen och jämlikhetsmotståndaren Henry Wallich nöjt konstaterade redan på 1970-talet: ”Tillväxt är ett surrogat för jämlikhet i inkomst. Så länge det finns tillväxt, finns det hopp, som gör att inkomstskillnader kan tolereras”.

Men långt ifrån alla är nöjda med tillväxt-surrogatet. I dag tjänar en Ica-handlare 150 gånger mer än sin anställda kassörska. En näringslivsbeställd undersökning råkade våren 2009 avslöja att 72 procent av svenska folket tycker att inkomstskillnaderna är för stora, inklusive 53 procent av moderaternas väljare.

Det är alltså hög tid att återigen prata om jämlikhet. Lämpligt därför att den omtalade boken The Spirit Level nu släpps på svenska, Jämlikhetsanden. Det svårbegripliga namnet förklaras av att originaltiteln är nästan lika knepig; The Spirit Level betyder bland annat vattenpass. Den har potential att slamdunka tillbaka jämlikheten på den globala politiska dagordningen.

I Jämlikhetsanden driver de två brittiska epidemiologerna Richard Wilkinson och Kate Pickett med förkrossande vetenskaplig tyngd tesen att det är den ekonomiska ojämlikheten i sig själv som är orsak till de flesta svåra samhällsproblem. Oavsett om man undersöker psykisk och fysisk ohälsa, missbruk, övervikt, dåliga utbildningsnivåer, kriminalitet, begränsad social rörlighet eller bristande tillit människor emellan så står problemen i direkt relation till ett lands grad av ekonomisk ojämlikhet.

Det så många av oss betraktat som lösningen – höjd BNP och därmed växande rikedom – visar sig i Wilkinson och Picketts gigantiska studie inte ha någon lindrande effekt överhuvudtaget. Ett sådant samband finns visserligen fortfarande kvar i fattigare länder, men för världens 20 rikaste länder gäller att ju mer ojämlikt landet är, desto större är problemen, oavsett hur hög landets BNP är. Enda sättet att få ett rikt land att fungera bättre är att aktivt öka den ekonomiska jämlikheten.

Detta är sensationella rön. Men ännu mer uppseendeväckande är nog att ekonomisk ojämlikhet faktiskt skapar problem i samtliga inkomstskikt – inklusive de översta. Rika människor i starkt ojämlika länder som Storbritannien och USA löper större risk att dö i förtid, drabbas av psykisk sjukdom eller bli missbrukare än den som är rik i ett mer jämlikt land som Japan, Norge eller Sverige. Jämlikhetsandens poäng är att samtliga invånare förlorar på ekonomisk ojämlikhet, också de som vi kanske fram till nu sett som systemets självklara vinnare.

Författarna understryker att alla samband som redovisas är vetenskapligt belagda, att källmaterial hämtats från betrodda institutioner som FN och OECD och att bokens rön på sedvanligt sätt publicerats i vetenskapliga tidskrifter innan det samlats i bokform. För att dubbelkolla sina upptäckter har man undersökt USA:s 50 delstater, som sinsemellan har mycket olika grader av inkomstspridning. Det visar sig att sambanden är starka också där: Ju mer ojämlik en delstat är, desto större är de medicinska och sociala problemen hos alla.

Som förklaring hänvisar Wilkinson och Pickett till nya upptäckter inom neurologin, där man tack vare avancerade tekniker för hjärnscanning kunnat visa att vi människor är oerhört relationella till vår natur. Livet igenom är vi beroende av samspel med våra medmänniskor för att kunna fungera och en av våra mest grundläggande överlevnadsstrategier är att ständigt bevaka vår statusmässiga position i gruppen. Stora statusskillnader skapar skadlig stress. Värst är stressen för den som befinner sig längst ned på inkomstskalan utan chans att ta sig uppåt. Men ju mer ojämlikt samhället är, desto högre blir fallet för den som är privilegierad och tappar sin position. Detta skapar skadlig stress också i samhällets ekonomiska toppskikt. Bara om vi sprider inkomsterna så jämnt som möjligt kan våra sociala hjärnor tillåta sig att slappna av.

Wilkinson och Pickett konstaterar att politiker världen över försöker komma tillrätta med sociala och medicinska problem som kriminalitet, utslagning och ohälsa genom långa rader av mer eller mindre fantasifulla punktinsatser. Bakom en tunn fasad av handlingskraft har vi i praktiken gett upp kampen för ett bättre samhälle, eftersom problemen ter sig olösliga. Mot denna apati ställer Wilkinson och Pickett begreppet ”evidensbaserad politik”. Om den rika världens politiker verkligen vill skapa en bättre framtid finns det bara en sak att göra: Minska inkomstskillnaderna.

Jämlikhetsanden är därmed en bok som vill förändra världen. Forskarna hoppas att deras avslöjande av ojämlikhetens konsekvenser ska få lika stor betydelse för politiken som upptäckten av bakteriernas roll för smittspridning en gång fick för sjukvården. På samma sätt som modern sjukvård enligt lag måste bedrivas på ett evidensbaserat sätt – det är inte tillåtet att försöka bota en lunginflammation genom att dra patienten genom en grenklyka – så måste framtidens politiker överge den ovetenskapliga idén att växande inkomstklyftor kan rättfärdigas av ökad tillväxt.

Jämlikhetsanden är en fascinerande bok som inte bara är obligatorisk läsning för den svenska vänstern, utan för alla som vill skapa ett humanare samhälle. Det är dags att göra upp med tre decenniers vidskepliga politiska föreställningar och i stället kräva en evidensbaserad politik. Låt den högerregering som nu så målmedvetet ökar klyftorna, eller den eventuella framtida vänsterregering som drar sig för att minska dem, redovisa sina – vetenskapliga – belägg för att en sådan politik verkligen gör livet lättare att leva för oss som bor i Sverige och i världen.