ÅSIKT

Pinsamt? Brottsligt!

STIEG LARSSON om asfalt, svindel och demokrati

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
   Bild: LARS SJUNNESSON
   Bild: LARS SJUNNESSON

■ ■ Konkurrens-verket har avslöjat en gangsterliga som under en tioårsperiod tillskansat sig flera miljarder kronor genom omfattande ekonomisk brottslighet. Det tycks i nuläget vara den största kuppen i svensk kriminalhistoria. Samtliga misstänkta tillhör en hänsynslös subkultur bland medelålders män i stålbågade glasögon. På grund av härvans omfattning har polisen tillsatt en speciell utredningsenhet.

Ungefär så borde

nyhetstelegrammen från TT se ut. Morgontidningarna borde tillverka specialbilagor där ligamedlemmarna profileras medan pressfotograferna knäpper bilder genom halvt fördragna gardiner i direktörernas villaförorter. Ekonomijournalister borde kartlägga maffiabossarna - hur mycket de tjänar, hur mycket tantiem (vinstbonus) de får varje år, vilka guldkrogar de frekventerar och vilka egna sommarstugor de låtit företaget bekosta.

Exakt hur mycket pengar asfaltsvindeln handlar om vet vi inte. Svenskt byggande svarar årligen för drygt 200 miljarder kronor, varav asfalt omsätter en försvarlig del. Nils Yngvessons byggkostnadsdelegation från år 2000 konstaterade att det är svårt att hitta förklaringar till varför byggpriserna ökar snabbare än andra priser i Sverige (SOU 2000:44). Delegationen hävdade att ökad konkurrens och effektivitet kan innebära besparingar på drygt tio procent - 20 miljarder kronor.

Byggkostnadsdelegationen hävdar också att fortsatta statliga subventioner till byggandet motverkar sitt syfte. Branschen blir inte hederligare eller mer effektiv genom att bossar på NCC får ytterligare skattemiljarder att sätta tänderna i. Det är därmed obegripligt att bostadsministern nyligen, tvärt emot slutsatserna i regeringens egen utredning, aviserat en miljard i subventioner enbart för Stockholm.

NCC-kartellen

har skruvat upp asfaltpriserna med drygt tio procent - mellan tummen och pekfingret omkring 4-5 miljarder kronor under en tioårsperiod. Asfaltligan får därmed de senaste årens banksvindlar och Trustorhärvor att blekna i jämförelse.

Eftersom ett statligt verk utpekas i maffiaverksamheten borde regeringen sitta i krismöte. Men näringsministern ville först inte kommentera ärendet och konkurrensministern lät meddela att ”det är pinsamt” och att ”alla inblandade borde skämmas”.

Vi läser

om den meningen. Detta kan vara den största kuppen i svensk brottshistoria. NCC-maffian har rövat till sig miljarder skattekronor som annars skulle ha finansierat skolor, daghem, sjukvård och forskning. Det tycker Ulrica Messing är ”pinsamt”.

Det finns två aspekter på NCC-härvan.

■ ■ Det allvarliga är inte att ett gangstergäng stulit 4 miljarder. Det allvarliga är att de förmodligen kommer undan med det, precis som i vilken bananrepublik som helst.

Några av

företagen kommer att få betala skadestånd, och på någon nivå torde en eller annan chef få gå i pension. Men för ett brott av denna dignitet borde den enda naturliga påföljden vara kännbara fängelsestraff för ett stort antal maffiabossar. NCC-direktörerna är vanliga förbrytare och ska behandlas därefter. Allt annat är en utmaning mot det allmänna rättsmedvetandet i landet.

Då unge Ahmed från Botkyrka tillskansar sig ölpengar genom att råna en gammal tant rycker polisen som sig bör ut med blåljus. Ahmed får fängelse och statliga utredningar tillsätts för att granska ungdomsbrottsligheten. Då NCC och Vägverket snor några miljarder från alla gamla tanter lyser näringsministern med sin frånvaro i debatten.

■ ■ Det är allvarligt. Det skadar demokratin. De pengar som NCC-ligan stulit tillhör svenska skattebetalare. De skulle ha kommit ekonomiskt trängda kommuner och vanliga medborgare till godo.

Svenska väljare

är hederligt folk. De accepterar att en minister glömmer att betala bilskatten eller köper sin bostadsrätt då tillfälle erbjuds. Väljarna accepterar till och med att en minister skruvar upp värdet på Teliaaktier inför en försäljning. Det är marknadens villkor att då småfolk spekulerar i aktier så riskerar de att bli ruinerade. I det avseendet är reglerna solklara.

Däremot accepterar inte svenska folket dolda spelregler. Det är ohederligt. Det begriper varenda skattebetalare, kommunalråd och hyresgäst.

NCC-ligan har kunnat härja ostört i tio år, allt medan byggpriserna skjutit i höjden. Förutom asfalt handlar det om rör, cement, elkablar, järnbalkar, skruv och allt annat. Det är exakt den industri som till exempel den italienska maffian profiterat på i generationer. Politisk passivitet i ett sådant läge skapar politikerförakt.

■ ■ Det finns därför orsak att driva målet mot NCC-ligan med största möjliga tyngd. Kravet måste vara att varenda försnillad skattekrona med ränta återbördas till ägarna, främst kommunerna. Om sådana skadeståndskrav driver NCC i konkurs så må det vara hänt. Det står dussintals hederliga mindre byggmästare redo att ta över, men som i dag försvinner i upphandlingarna och aldrig fått chansen att komma in på marknaden.

Det finns orsak

att någon tipsar bostadsminister Lövdén om att han bör läsa sin egen utredning. Det ser illa ut i vanligt folks ögon att han öppnar plånboken och skjuter till ytterligare miljarder som till sist hamnar i fickorna på gangsters.

Det finns orsak att någon tipsar Ulrica Messing om att förskingring av fyra miljarder inte är pinsamt, utan kriminellt.

Stieg Larsson (kultur@aftonbladet.se), journalist och författare