ÅSIKT

De vet inte vad de ska göra av sina pengar!

BROR PERJUS om orsakerna till historiens värsta spekulationsekonomi

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Asfalt- och bensinkartell, bonus, optioner och pensionsavtal i miljardklassen följer nu på 90-talets fusioner, kopiösa bolagsvinster och aktieklipp. Sverige är inte unikt, i USA är det än värre.

Detta handlar om något viktigare än, till exempel, Percy Barneviks personliga heder: det finns ett samband mellan karteller, bolagsvinster, bonuslöner, pensionsavtal, börskriser, valutakriser, nationella ekonomiers sammanbrott och världsekonomins tendens att gå i stå.

USA, som brukar kallas för världens ekonomiska motor, vill inte riktigt gå i gång. Europa står och stampar. Tyskland och Italien brottas med allt större underskott. I Sverige oroar varslen. En av Latinamerikas största nationella ekonomier, Argentina, har brutit samman. Hälften av befolkningen har kastats ned under fattigdomsstrecket, precis som i de sydostasiatiska länderna efter kriserna 1997-1998. Och en massiv spekulationsattack mot den japanska yenen kan åter sätta fyr på den latenta globala ekonomiska kris vi lever med sedan drygt ett decennium tillbaka.

Frågan är bara; hur ser sambanden ut?

Det handlar förstås om grava systemfel i marknadsekonomin. Men sådant är svårt att diskutera och kan leda till konsekvenser för ekonomiska makthavare och deras lakejer på mediernas ekonomiredaktioner. Så mycket lättare då att tala om etik och moral hos enskilda personer som kan offras när det bränner till. Nu är det Percy Barnevik som fått "sås på slipsen" som Svenska Dagbladets ledarsida uttrycker det.

Det stora problemet är att de som har pengar att köpa för redan har mer än de behöver och alltså inte behöver köpa något. De som däremot saknar det mest grundläggande - mat, kläder och bostad - har ingenting att köpa för. Så dödas efterfrågan, samtidigt som produktionen effektiviseras och ökar med svindlande hastighet. Förr eller senare betyder det tvärstopp: lågkonjunktur eller till och med depression.

Vad skall egentligen en Percy Barnevik med ytterligare 930 miljoner kronor till? Han hade ju redan 295 miljoner. Om han spenderar tio miljoner varje år, så kan han hålla på så i 125 år från och med nu, vilket är en fysisk omöjlighet. Och han är inte ensam. Miljon- och miljardrullningarna är regel, inte undantag, inom de globala bolag som i dag helt dominerar våra ekonomier, varje minut och varje sekund av våra liv. (Jag började själv dagen med en kopp Gevalia från Kraft General Foods och tog mig till jobbet i ett tunnelbanetåg tillverkat av, just det, ABB, kört av transnationella Connex på uppdrag av Stockholms läns landsting, för att sedan ta itu med denna artikel på en Fujitsu programmerad av Bill Gates Microsoft.)

När jag skrev min bok Casino Jorden (Bilda förlag, 1998) och plöjde en betydande del av de senaste årens ymnigt flödande globaliseringslitteratur kunde jag konstatera att det finns cirka 40 000 transnationella bolag, med produktion och försäljning i flera olika länder.

Man kan tro att allt är frid och fröjd: 40 000 bolag konkurrerar på en fri världsmarknad och pressar priser och höjer kvalitén på alla varor och tjänster till glädje för oss konsumenter. Det gäller bara att ytterligare montera ned kvarvarande tullar och skatter samt ytterligare avreglera penning- och värdepappershandeln så rullar det på hur länge som helst.

Men" Bland de 40 000 finns en grupp på cirka 200 bolag som dominerar. De står för över en fjärdedel av hela världens BNP. ( David C Korten När företagen styr världen utgiven av ISL, Institutet för säljträning och ledarutveckling 1996). Övriga bolag, underleverantörer, legotillverkare, franchaiseföretag, service- och transportföretag, är allt mer ekonomiskt beroende av dessa 200 dominerande bolag. 200 globala konkurrenter räcker väl? Tyvärr: Kellogg"s konkurrerar inte med Coca-Cola. Inom varje enskild bransch dominerar tre, fyra bolag.

I mål & medel, livsmedelsarbetarnas tidning, avslöjade reportern Gunnar Brulin för en tid sedan att de tre stora butikskedjorna i Sverige sålde crunchy, en sorts müsli, under var sitt eget varumärke. Men all crunchy kom från en och samma fabrik i Holland. Det var bara trycket på förpackningen som skilde.

Därtill kommer att de tre, fyra bolag som dominerar varje bransch utvecklar helt oåtkomliga "karteller", så kallade strategiska allianser. Antalet sådana allianser mellan stora globala bolag fördubblades under 80-talet och ökade ännu snabbare under 90-talet (Konkurrens och Konsekvens, Ordfront förlag, skriven av Lissabongruppen under ledning av den portugisiske ekonomen Luis Petrella och finansierad av EU).

Redan på 80-talet var samtliga bilbolag kopplade till varandra i strategiska allianser. Världens två största industriföretag, General Motors och Ford, samverkar exempelvis om forskning och utveckling. Sedan dess har General Motors köpt Saab, Ford har köpt Volvo och Volkswagen Skoda. General Motors, i vars styrelse Percy Barnevik sitter kvar än så länge, är i färd med att lägga under sig den tidigare så framgångsrika sydkoreanska bilindustrin till reapris sedan den sydkoreanska valutan 1997-98 rasat i värde i förhållande till dollarn.

Bilindustrin är världens största industribransch. Det är den bransch som mest påverkar vårt sätt att leva och hur vi planerar våra samhällen. Bilindustrin är (i symbios med oljeindustrin och krigsmaterielindustrin) genom spridningen av växthusgaser och tungmetaller det största hotet mot jordens klimat, vår miljö och mänsklighetens framtid. Just där har maktkoncentrationen gått allra längst, med undantag av industrin för dataprogram där Microsoft ÄR branschen.

En liten asfalt- eller bensinbolagskartell i lilla Sverige är i det sammanhanget inte mycket att förvånas över, även om ett av de inblandade bensinbolagen är Royal Dutch Shell, nummer sex i storleksordning bland de 200 största bolagen.

Finessen med marknadsekonomi är att FÖRETAG skall konkurrera med varandra, i en tävlan som ger KONSUMENTERNA låga priser och hög kvalitet på varor och tjänster. De löneanställda, arbetarna och tjänstemännen, är i allt väsentligt identiska med KONSUMENTERNA. De skall INTE konkurrera med varandra i en sund marknadsekonomi. De skall däremot ingå en kartell, en fackförening, och samordna sina lönekrav. Därmed ökar lönerna och köpkraften och efterfrågan i samhället, i takt med produktiviteten, vilket i sin tur skapar avsättning för företagen och håller marknadsekonomin i gång.

Samma sak gäller nationerna. De skall inte konkurrera med varandra om bolagens investeringar genom sänkta skatter eftersom det försämrar de sociala villkoren och bromsar samhällsbyggandet, utbildning, kommunikationer och så vidare. Marknadsekonomin fungerar bäst när företagen konkurrerar och arbetarna och nationerna samarbetar. Men i dag gäller motsatsen. Det är systemfelet.

Följden blir att de ekonomiska klyftorna ökar. Löntagare, konsumenter och nationalstater blir allt fattigare. Under 90-talet hade alla världens så kallade rika länder, på grund av denna skattekonkurrens, galopperande statsskulder och i dag dignar de flesta nationer under räntebördorna, Japan, USA, Tyskland, Italien, Argentina och så vidare. Dessutom: nationerna lånade framförallt från de globala bolagen och deras ägare vilket innebär att dessa i dag håvar in ränteintäkterna från statsskulderna.

Följden är att de som har makten över bolagen blivit så rika, med eller utan bonus och pensionsavtal, att de inte vet vad de skall göra av sina pengar. Därför spekulerar de i aktier och därav dessa enorma kast på börsen. Därför spekulerar de i valuta, därav dessa återkommande valutakriser. Enbart valutaspekulationen omsätter dagligen dubbelt så mycket som de 21 så kallade "rikaste" industriländerna inom OECD har sammanlagt i sina valutareserver.

Det är en direkt avspegling av den ekonomiska elitens enorma maktövertag över nationalstaterna och demokratin. Därför lever vi i dag i historiens värsta spekulationsekonomi. Marknadsekonomin har kantrat.

Bror Perjus , Chefredaktör för livsmedelsarbetarnas tidning mål & medel