ÅSIKT

Lust och längtan hålls i schack

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Bernardas hus är en grym spansk histora om bondekvinnor instängda i patriarkat och katolicism. I åtta hela år ska den döde fadern sörjas av de kvinnor han lämnat efter sig. De fem giftasvuxna döttrarna får knappt lämna fadershuset. Det kan verka alltför passande att Theater an der Ruhr och regissören Roberto Ciulli valt just Lorcas pjäs för sitt banbrytande arbete med en kvinnlig iransk ensemble från Dramatic Arts Centre i Teheran. När textmaskinen med den svenska översättningen dessutom mest strejkar har den som inte behärskar farsi det inte så lätt. Bernarda Albas hus visar sig dock vara en mycket övertygande blandning av två världar, av den europeiska teaterns konstnärliga blandform och de iranska skådespelerskornas individuella expressivitet. I stället för ord finns en fängslande uttrycksfullhet i röstklang, mimik och rörelse.

På scenen är det bara kvinnor. Men i grova fläckade overaller, herrklockor och mössor. Änkan Bernarda bär rentav sin döde mans kostym till det muslimska svarta doket och stryker sig över ansiktet som om hon också var man. Lust och längtan hålls i schack. Kvinnorna bevakar varandra, går på varandra med knytnävsslag och kväver gråten i en föreställning som griper tag genom att bända i traditionella föreställningar om förtryck.

På ett upprörande sätt påminns man om att det inte behövs män för att upprätthålla den patriarkala ordningen. När förtrycket är totalt klarar kvinnorna det på egen hand.

Fotnot: Bernardas hus spelas på Orionteatern, Stockholm 8–11 maj där Theater an der Ruhr även ger Peter Handkes Kaspar 15–17 maj.

teater

Barbro Westling