Aftonbladet
Dagens namn: Henrietta, Henrika
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Allt saknas - utom mänsklig värme

    I går inledde ANDERS PAULRUD och fotografen

URBAN ANDERSSON en serie reportage från Sarajevo.

Här är deras andra artikel, från det stora sjukhuset som ligger intill den gamla Olympiastadion. Det är knappt om resurser och många nödvändigheter

i utrustningen saknas.

Elvira och Damir Telebevic är på sjukhuset i Sarajevo. I kuvösen sover deras dotter Serina.   Elvira och Damir Telebevic är på sjukhuset i Sarajevo. I kuvösen sover deras dotter Serina. Foto: URBAN ANDERSSON

Damir och Elvira Telebevic är tillbaka i Sarajevo.

Under kriget levde de i landsflykt i Tyskland. Men nu har de återvänt till sitt hemland och sin hemstad. Allt skulle bli bra. Fred och framtid hade kommit och skulle nu bestå. Damir hade fått arbete på Bosniens tv.

En bra tid i livet att få barn.

Men livet lägger sina förbannade krokben. I kuvösen sover deras dotter, Serina. Hennes chanser är inte så goda. Den lilla flickan klarar inte den bräckliga övergången från livet i kuvösen till livet i det fria.

Läkaren vet det. Men hon säger förstås ingenting.

Damir och Elvira vet också, men de är fulla av hopp och mod. Som alla nyblivna föräldrar.

 

Man skulle kunna skriva en hel bok om sjukhusen i Sarajevo. Under belägringen träffades de av flera hundra granater. Offren fanns bland patienterna. Kosovoklinikens operationssalar och intensivvårdsavdelningar slogs ut. Splittergranater åstadkom störst skada. Patienterna var ofta tvungna att evakueras. Operationer och andra ingrepp gjordes utan bedövningsmedel. Elektricitet saknades. Det var ont om vatten.

Ja, ni vet allt det där eller hur.

 

Det var för mindre än tio år sedan.

Sarajevo var på tv varje dag på den tiden.

Det stora sjukhuset där Serina ligger och sover i sin kuvös är beläget på en höjd mitt emot Olympiastadion. Härifrån kan man inte undgå att se de vidsträckta gravfälten med sina vita stenar.

Det mesta saknas på sjukhuset. På barnavdelningen finns en dator. Med tillgång till internet, men bara till klockan tre på eftermiddagen. Det saknas röntgenutrustning. Ultraljud likaså. Det saknas utrymme. Sängar.

Allt saknas utom värme. För stor mänsklig värme finns det gott om här.

 

Läkaren heter Verica Misanovic. Hon är en av denna världens alla entusiaster. Man ser det i hennes ögon.

Vill du ha kaffe, frågar hon.

Jo, men då blir jag röksugen.

Men du kan röka inne i fikarummet. Det går bra.

Verica är trettio år. Hon är specialist på pediatrik. Hon arbetar långa, långa dagar och hon äter inte lunch. Bara en kopp starkt kaffe då och då. Hon bor inne i centrala Sarajevo tillsammans med sina föräldrar och en bror.

Vi har varit på sjukhuset hos de små barnen under en halv dag, och det är omöjligt att inte bli berörd.

 

Jag säger det till Verica. Och hon svarar att det är likadant för henne.

Jag går aldrig oberörd härifrån. Och, tillägger hon med sänkt röst, när ett barn dör, då är det hemskt.

När vi någon timme senare lämnar sjukhuset träffar vi Serinas pappa. Han står ute på gården tillsammans med en släkting och röker en Drina.

Jag ser hoppfullt på framtiden, säger han. Serina blir bättre för varje dag.

Anders Paulrud

Del 1:

Kom och ta en drink i biblioteket Anders Paulrud besöker Sarajevo och ser freden har fört med sig.

Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet