ÅSIKT

Rumsrena möss

Stina Högkvist ser Lasse Åbergs musoleum

KULTUR

Art, toys & fun!

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Åbergs museum

Bålsta

Jag erkänner att jag var skeptisk när jag åkte ut till Åbergs museum i Bålsta. Jag trodde att jag skulle mötas av en lada fylld av tokroliga Musse Pigg-tolkningar. Men Lasse Åbergs egen konst finns mest i museishopen. Inne i utställningslokalen råder en annan stämning. Vid entrén kan man läsa att Åbergs vilja är att "en gång för alla upphöja M. Pigg ifrån vulgär skräpkultur till rumsren och borgerlig finkultur likt den som visas på våra museer, t ex Åbergs museum".

Men museet verkar inte bara vilja bjuda Musse Pigg på en klassresa, utan seriekulturen i allmänhet och Disneyserier i synnerhet. I leksakssamlingen visas objekt baserade på Disneyfigurer tillverkade mellan perioden 1928-40. Samlingen sägs vara av världsklass; av världens tio mest åtråvärda samlingsleksaker äger Åberg åtta.

Leksakerna står tätt i montrar och det finns inte mycket information om dem. Tyvärr kan jag som lekman inte gissa mig till årtal och namn. I mängden av plåtleksaker lyckas jag ibland skilja den ena Disneyfiguren från den andra.

Museet visar också serieinfluerad konst. Här finns verk av bland andra Claes Oldenburg, Andy Warhol, Roy Lichtenstein, Öyvind Fahlström, Martin Wickström, samt Lasse och Inger Åberg själva - plus förstudier, skisser och filmceller till en mängd olika serier.

The Yellow Kid, världens äldsta serie, är med och i övrigt rör det sig mest om klassiska etablerade serier, som Dick Tracy, Spiderman, Tintin och Modesty Blaise - sådant som Lasse Åberg säkert själv läste när han var ung. Några nya oetablerade serier verkar inte ingå i hans samlingar.

Trots, eller kanske på grund av, att serier massproduceras har det uppstått en originalfetischism bland samlarna. När man ser serieoriginalen är det känslan av att stå framför ett original som är det intressanta, inte själva serien i sig. Man lär inte känna en serie genom några rutor. Helhetsintrycket blir därför en kons-tig blandning av populärkultur och penningstinn samlar-elitism.

Det känns lite som ett mausoleum (musoleum) över Lasse Åberg, trots att samlingarna innehåller en rad fina verk.

Ändå ställer

jag mig frågande till själva grundidén. Varför ska serierna in i museerna? Vad finns det för gott med att göra saker borgerliga? Seriernas styrka ligger ju i att de inte tillhör finkulturen. Dessutom har museer en tendens att vattna ur och neutralisera allt utom - möjligen - marknadsvärdet.

Stina Högkvist