ÅSIKT

Inte bara en sur förorts- gubbe med trista tavlor

Göran Hägg läser om Tolkien - nydanaren och geniet

KULTUR

biografi

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Humphrey Carpenter

J.R.R. TOLKIEN

Norstedts

Foto: Foto: SVT

I drösen av Tolkienmaterial i kölvattnet efter Sagan om ringen-filmen hittar vi även en nyutgåva av Humphrey Carpenters biografi J. R. R. Tolkien från 1976.

Med tanke på Tolkiens enorma betydelse världen över är det annars märkligt hur lite intresse hans person väckt. Han är ju, vad man än tycker om det, förra seklets största litterära nydanare. Kafka, Joyce och Proust är unika höjdpunkter. Men de har egentligen inga efterföljare. I Tolkiens spår skapades en ny litteraturart, sagor för vuxna, fantasy.

För att lyckas i genren bör man ligga så nära honom det går utan att använda kopieringsapparat. Få av utövarna är originella genier. Men faktum kvarstår att uppåt en tredjedel av romanutbudet i bokhandlar världen över är fantasy.

Och Tolkien själv var en genial, originell författare med en kraft i språket och en bredd och logik i fantasin som saknas hos epigonerna. Hans reaktionära dyrkan av auktoritära samhällsformer, hans rasism samt avsaknaden av könsliv och trovärdiga kvinnor i böckerna talar emot honom. Men att med det bagaget nå fram till generationer av flummiga studenter och rockberusade ungdomar kräver onekligen andra lockbeten i texten och överlägsen berättartalang därtill.

Carpenters bok, som i den nya upplagan försetts med trevliga foton ur föremålets liv, berättar om en till synes mycket stillsam människa. Tolkien var född 1892 i Sydafrika, som han dock lämnade vid tre års ålder. Hans fader avled året efter, modern det år Tolkien fyllde tolv. Familjens katolicism ökade de föräld-ralösa barnens isolering, men kyrkan stödde samtidigt Tolkiens utbildning. Han blev ett välfungerande skolljus och gifte sig vid 22 års ålder. Den mest dramatiska upplevelsen i hans liv var en kort tjänstgöring som signalofficer i första världskriget.

I fortsättningen gjorde han snabb akademisk karriär och återvände efter en avstickare till Leeds som professor i fornengelska till Oxford 1925. Barnboken om Bilbo kom 1937, Sagan om ringen 1954-55. Tolkien arbetade hela tiden, ända sedan 1917, dock helst med Sillmarillion, som först efter mästarens död 1973 drabbade besvikna fans.

Det är förmodligen ett ålderstecken att som undertecknad kunna minnas när det ännu var högintellektuellt att läsa Tolkien. När berömmelsen kommit chockerade han kulturella besökare som poeten Auden med sin vulgärt småborgerliga livsstil: fula tavlor och trista möbler. Carpenters försök att tvätta bort den stämpeln befäster snarast bilden.

Kanske borde mer utrymme givits åt relationerna med vännen och konkurrenten C S Lewis och övriga medlemmar i det gäng som träffades ömsom i Lewis rum i Magdalen College, ömsom på puben The Eagle and Child för att läsa texter för varandra. (Puben, även kallad "The Bird and Baby", finns kvar vid St Giles mitt i Oxford, helt oupptäckt av turister, med bara diskreta påminnelser om det lysande förflutna. Skynda er dit innan de börjar sälja t-shirts och Bilbo-burgare!)

Men de relationerna har Carpenter ägnat en annan, hittills oöversatt bok, The Inklings. Där framgår tydligare vilken elak liten farbror Tolkien kunde vara, särskilt mot Lewis vars framgång kom tidigare och länge överskuggade hans egen.

Bland de nyheter som allmänläsaren finner i Carpenters bok märks att alvspråken i Sagan om ringen ytterst bygger på finskan! Givetvis existerade de olika fiktiva språken, med grammatik och allt, även om bara enstaka citat förekommer i själva texten. En av orsakerna till den fascination Tolkiens värld utövar är den alldeles riktiga känslan av att vi bara tittar in i en del av den väldiga fantasi som mästaren levde i - omgiven av den brackiga omgivning han knappast såg.

En annan viktig punkt är vad vi får veta om skrivsättet. Medan den bakomliggande fantasivärlden med språk, raser och länder var högst genomarbetad, tycks Tolkien ha arbetat med något som närmast påminner om "automatisk skrift" i själva berättelsen. De svarta ryttarna i början av Ringen dyker upp och börjar förvandla det hela från en barnsaga till något vuxet och skräckinjagande.

På samma sätt gör flera senare huvudpersoner entré ur författarens undermedvetna. Därav kanske också den psykologiska sanning som alla normala läsare upplever i denna lögnvärld där även känslorna är påhitt. Vad Tolkien avbildar är något undermedvetet, som finns hos alla.

På det viset är Carpenters bok en rapport om fantasins väsen. Om yttre och inre verklighet. Morias grottor och Mordors öknar finns verkligen. Inte bara hos en liten sur förortsfarbror med trista tavlor och arbetsrum i garaget.

Göran Hägg