ÅSIKT

Klimatet har blivit galet - och vi vet varför

Eduardo Galeano inför FN:s miljökonferens som startar i Johannesburg i dag

1 av 2 | Foto: AP
Invånare evakueras i staden Grimma nära Leipzig, Tyskland. Den senaste tidens extrema översvämningar i Europa ställer frågan om vår miljöhantering på sin spets. Samtidigt fortsätter exploateringen av jordens resurser i rask takt.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Vem får vattnet? Apan som håller i klubban. Den obeväpnade apan dör av törst. Med denna förhistoriska lektion inleds filmen 2001: Ett rymdäventyr.

Inför Äventyret 2003 har president Bush tillkännagett en försvarsbudget på en miljard dollar om dagen. Vapenindustrin är den enda investeringen värd förtroende: se där ett ovedersägligt argument som Bush kan framföra på nästa miljötoppmöte i Johannesburg - eller på vilken annan internationell konferens som helst.

Planetens härskande skikt resonerar genom att bomba. De utgör själva makten, en genmodifierad makt, en gigantisk Frankenmakt som förödmjukar naturen: den utövar sin frihet att förvandla luft till smuts och sin rätt att göra mänskligheten hemlös; den kallar dessa fasor för misstag, den plattar till dem som står i vägen för den, den är döv för alla varningar, och har sönder allt som den rör vid.

Världshaven stiger och låglanden begravs under vatten. Detta skulle kunna uppfattas som en metafor för den nuvarande ekonomiska utvecklingen i världen, men icke: det är ett fotografi av världen sådan den kommer att se ut i en inte särskilt avlägsen framtid, enligt förutsägelser som gjorts av vetenskapsmän som FN rådfrågat.

Under mer än två decennier mottogs ekologernas profetior med skämt eller tystnad. Nu säger vetenskapsmännen att de har rätt. Och den 3 juni i år tvingades ingen mindre än president Bush för första gången erkänna att katastrofer kommer att inträffa om växthuseffekten inte stoppas. Vatikanen har erkänt att Galileo inte hade fel, kommenterade journalisten Bill McKibben.

Men ingen är perfekt: på samma gång tillkännagav Bush att USA:s utsläpp av växthusgaser kommer att öka med 43 procent under de kommande 18 åren. Han är ju trots allt president i en nation av maskiner som dricker bensin och spyr ut avgaser: mer än 200 miljoner bilar. Tack gode gud att bebisar inte kan köra bil. I ett tal som han höll i slutet av förra året lovprisade Bush begreppet solidaritet och lyckades också definiera det: "Låt era ungar tvätta grannens bil."

Energipolitiken i det land som leder världen dikteras av jordiska affärer som påstås lyda de himmelska buden. Det kraschade megaföretaget Enron, som rasade ihop på grund av bedrägerier och som var regeringens viktigaste rådgivare och Bushkampanjens främsta bidragsgivare, var begivet på gudomliga uttalanden. Enrons store ledare, Kenneth Lay, brukade säga: "Jag tror på Gud och jag tror på marknaden." Den höjdare som var hans föregångare uttryckte det så här: "Vi står på änglarnas sida."

Förenta staterna bedriver miljöterrorism utan några som helst samvetsbetänkligheter, som om Herren själv hade gett landet carte blanche för att det slutat röka.

"Naturen är mycket trött", skrev den skröplige spanjoren Luis Alfonso de Carvallo. Året var 1695. Om han bara kunde se oss nu.

Ett stort område av kartan över Spanien håller på att bli utan jord. Jorden blåser bara bort; och snart kommer sanden att tränga in genom sprickorna i fönstren. Av medelhavsregionens skogar återstår endast femton procent. För ett århundrade sedan täcktes halva Etiopien av träd; i dag är det en vidsträckt öken. Det brasilianska amazonas har förlorat skogar motsvarande Frankrikes storlek. Med nuvarande avverkningstakt kommer Centralamerika snart att få räkna sina träd så som en flintskallig man räknar sina kvarvarande hårstrån.

Jorderosionen tvingar bönder i Mexiko att lämna sina fält eller till och med landet. Ju mer förstörda planetens jordar blir, desto mer gödningsämnen och bekämpningsmedel kommer att behövas. Enligt Världshälsoorganisationen WHO dödar dessa kemiska "hjälpmedel" tre miljoner bönder varje år.

Precis som mänskliga språk och mänskliga kulturer dör även växter och djur. Enligt biologen Edward O Wilson försvinner arter i en takt av tre per timme. Och inte bara på grund av skogsavverkning och föroreningar: storskalig produktion, exportinriktat jordbruk, och likriktningen av konsumtionen utplånar mångfalden. Tänk att för bara ett århundrade sedan fanns det mer än 500 sorters sallad och 287 sorters morötter. Och 220 olika slags potatis bara i Bolivia.

Skogarna blir nedhuggna, jorden håller på att bli en öken, floderna fylls av gifter, iskalotterna och snön på bergstopparna smälter. På många platser har regnen helt enkelt upphört, medan det på andra håll vräker ner som om himlen hade öppnats. Jordens klimat har blivit vansinnigt.

Översvämningar och torka, cykloner och ohejdbara bränder blir allt mindre naturliga, men ändå, trots alla bevis, envisas medierna med att kalla dem naturkatastrofer. Och vilket fantastiskt exempel på svart humor att FN utnämnde 1990-talet till Det internationella årtiondet för minskning av naturkatastrofer. Minskning? Det mest katastrofhärjade årtiondet genom historien. Åttiosex katastrofer som orsakade fem gånger så många döda som krigen gjorde under samma period. Nästan samtliga offer, 96 procent för att vara exakt, dog i fattiga länder, som experterna envisas med att kalla "utvecklingsländer".

Med hängivenhet och entusiasm kopierar och förstärker den södra delen av världen den norra delens värsta vanor, men får inga av dess fördelar. Den anammar den amerikanska bilreligionen och dess förakt för allmänna kommunikationer, liksom mytologin om den fria marknaden och konsumtionssamhället. Syd tar också med öppna armar emot de smutsigaste, mest miljöförstörande fabrikerna i utbyte mot löner som får en att längta tillbaka till slaveriets dagar.

Men varje invånare i nord konsumerar i genomsnitt tio gånger mer olja, gas och kol. I syd äger bara var hundrade människa en bil. Frosseri och fasta på miljökonditoriet: 75 procent av den globala miljöförstöringen härrör från 25 procent av världens befolkning. Och i denna minoritet ingår inte de 1,2 miljarder människor som lever utan tillgång till rent vatten, eller de 1,1 miljarder som går och lägger sig hungriga varje kväll. Det är inte "mänskligheten" som är ansvarig för rovdriften på naturresurser, eller för föroreningen av luften, jorden och vattnet.

Makten rycker på axlarna. När den här planeten inte är lönsam längre flyttar jag till en annan.

Skönheten är vacker om den säljer; rättvisan är rättvis om den låter sig köpas. Planeten håller på att mördas av livsstilar, precis som vi blir paralyserade av maskiner som uppfanns för att vi skulle kunna förflytta oss snabbare och isolerade av de städer som skapades som mötesplatser.

Orden förlorar sin innebörd så som färgerna försvinner ur det gröna havet och den blå himlen, som av vänlighet fick sina färger från alger som utandats syre i tre miljarder år.

Spionerar stjärnorna på oss? De blinkar av häpnad och skräck - häpna över att denna planet som är så desperat inställd på att utplåna sig själv fortfarande snurrar; skräckslagna därför att de redan har sett att denna värld har börjat invadera andra himlakroppar där ute i rymden.

Eduardo Galeano