ÅSIKT

En annan Nesser

MARGARETA NORLIN njuter i dunklet av Håkan Nessers ”Kära Agnes”

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Man kan knappast

med fog påstå att Håkan Nessers språk glöder och hettar. Det är fel temperatur. Möjligen skimrar det i skenbar enkelhet eller rör sig som ett dis över grått hav.

De första språkliga mötena med Nessers sure och motsträvige kommissarie van Veeteren i Det grovmaskiga nätet och Borkmanns punkt var elektrifierande. Serien är en uppvisning i litterär fantasi. Ytterst få författare lyckas skapa och etablera ett eget litterärt universum, så som Nesser har gjort med sitt märkligt grådaskiga Maardam, en stad som målas mot bakgrund av obestämd men omisskännlig europeisk miljö. De flamsk-klingande namnen på platser och människor låter möjligen förstå att denna värld har sina starkaste rötter i Holland, men där finns många såväl skandinaviska som centraleuropeiska markörer.

Med Kära Agnes befinner vi oss fortfarande i samma dunkla landskap, men i hittills oupptäckta städer och kvarter: Gobshejm, Grothenburg, Zwille, Gerringstadt. Namn som smakar av bruna höstdagar, med utsikt över åkrarna ned mot floden Molnar. Men denna gång inte befolkade av van Veeteren och hans kolleger.

Nesser vågar

sig på ett skifte, skapar ny språklig energi genom att återvända till den numera närmast utdöda brevromanens form. Kära Agnes är en psykologisk thriller i tumnagelsformat, där spänningen skapas genom gradvisa, liksom slumpartade, små förflyttningar i texten. Efterhand skingras dimman och vi urskiljer hur nya och mer komplicerade psykologiska konstellationer framträder i denna berättelse om två skolkamrater som träffas igen efter många år – på en begravning – och beslutar sig för att brevväxla.

Som en underjordisk ström i texten löper denna gång en diskussion om systerskap. Nesser lägger ut spår till Tjechovs Tre systrar, till Charlotte, Emily och Anne Brontë och till King Lears döttrar. Möjligen innehåller också hänvisningen till Nietzsches väninna – den rysk-judiska författarinnan Lou Salomé – en subtil och svårtydbar intertextuell hänvisning.

Som litterär text

inbjuder Kära Agnes alltså till flera skilda tolkningsmodeller. Lockande, undanglidande och gråmelerad med stråk av blodröd viktoriansk gotik. En viss tveksamhet kan man dock känna inför att strukturen lätt kan anas på ett tidigt stadium. För en van thrillerläsare med höga anspråk på spänning saknar upplösningen överrumplingsmoment. Men för den som förmår uppskatta mer intrikata njutningar, är denna miniatyr som ett glas dessertvin av utsökt bouquet.

Margareta Norlin