ÅSIKT

En alla tajders bok

Maja Lundgren blir inspirerad av Fredrik Lindström

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Jordens smartaste ord är en alla tajders bok. Generös och inspirerande.

Fredrik Lindström vill göra upp med ”den vanföreställning som spritt sig i svenskan allt mer under senare generationer: att språket redan är färdigt! Många tror att svenskan är klappad och klar.” Jag vet egentligen inte om så många tror det.

En tendens i dag som Lindström tar upp är att förnyelsen av svenskan ofta går via anglicismer. Det är inget fel på anglicismer i sig, men språket måste främst hållas levande på sina egna villkor. Det är inte nationalism det handlar om. Arvorden har en särskild resonansbotten.

Andra språk kan förstås bidra med att höja temperaturen: ”Cazzo duro del cavallo nella tua bocca” är en italiensk svordom som Lindström anför som exempel på hur smädelser kan låta på andra språk ( ”En hård hästkuk i din mun!”), medan svenskan för det mesta beskedligt håller sig till fan. Den kinesiska förolämpningen ”Jag är din far!” är svår att introducera i svenskan.

Språkets uppkomst är något som lingvistiken återigen har börjat syssla med ganska mycket. Det görs försök att förklara språkfödelsen evolutionärt. I första hand skulle språket ha utvecklats som gruppsammanhållare. Den så kallade informativa eller denotativa (utpekande) funktionen skulle alltså inte ha varit först ( ”ugh, ugh, ett träd!” ”en bisonoxe!!”), utan snarare allt det småprat som utgörs av varningar, uppmaningar, kontakthållare, skvaller, nerlugnare och så vidare. Mänskligt språk som en utveckling ur tjattret.

Så småningom blev det allt mer avancerat, men den sociala funktionen var mer grundläggande än den beskrivande.

Lindström går in på några av dessa teorier, jag kan förstås varken bekräfta eller vederlägga... men jag vill tillägga den teori som jag tycker är mest spännande: att man har börjat koppla ihop språkets uppkomst med musikens.

Avsnittet som behandlar våra namns historik är bland de mest inspirerande. Harald Lök, Magnus Surben och Sketna Gertrud Syltekona heter ingen i dag.

Den som gillar att lyssna på Språket i P1 kommer också att uppskatta Lindströms bok. Några frågor inställer sig emellertid. Till exempel ställer jag mig tveksam till påståendet att ljudet ”sch” fungerar rogivande på alla däggdjur. Anledningen skulle vara? empiri.

Fotnot:

I kväll klockan 22.10 i SVT2 sänds första delen av Värs-ta språket. Fredrik Lindström är programledare.

Språk

Maja Lundgren