ÅSIKT

Bodströms skuld

Erik Wijk om en aktuell utredning - och hur en rättsskandal blev möjlig

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: SARA RINGSTRÖM

Visste ni att Thomas Bodström var en av de första - och radikalaste - talarna på Göteborgs gator under EU-toppmötet? Samma dag, 14 juni 2001, som George W Bush kom till Sverige fördömde vår justitieminister USA:s dödsstraffspolitik vid ett Amnestymöte på Götaplatsen. Bodströms djärva uttalande motiverade han med att "ett samhälle får inte bäras på hämndkänslor" (GP 15 juni 2001).

Bodströms radikalism förvånar inte den som känt honom som engagerad försvarsadvokat på den aktivistvänliga byrån Sju advokater. Men jag undrar vad han tänker om den tingsrättsdom som nu i december friade fyra hämndlystna polisbefäl. De var åtalade för kränkande behandling av 78 oskyldiga ungdomar som bodde på Schillerska gymnasiet under toppmötet. Målsägarna berättar om hur poliserna sa att "i går hade vi det svårt, nu är det vi som ska ha roligt" och "det här är en hämnd för vad ni gjorde mot oss i går". Domen konstaterar kränkning men friar ändå, med motiveringen: "Det kan i sammanhanget dock inte bortses ifrån att polismännen handlade under intryck av det våld dom upplevt dagarna innan." (Göteborgs tingsrätt B11587-01)

Bodström har inte kommenterat denna sannskyldiga legalisering av hämnd.

Ett av maktens viktigaste redskap är makten över kronologin. Göteborgskommitténs betänkande på 800 sidor som lades fram i förrgår är förvisso en delseger för sanningen. Etablissemangets höga representanter bekräftar det som vi mindre röststarka försökt inskärpa sedan det begav sig: att de två huvudnycklarna till Göteborgskravallerna - den föregående kommenderingen vid ministermötet i Malmö samt belägringen av Hvitfeldtska gymnasiet - var omotiverade, oproportionerliga och i flera avseenden kränkande insatser av polis mot mängder av oskyldiga demonstranter, med ödesdigra konsekvenser för händelseutvecklingen.

Nu - efter ett och ett halvt år - är det alltså dags att på allvar problematisera polisens insatser i Göteborg. Nu när redan 60 demonstranter dömts till rekordhöga straff, utan några som helst förmildrande omständigheter men med ett lika obevisat som självklart antagande om att kravallerna var "planerade, förberedda och organiserade". Advokat Stig Centerwall - en av de få verkligt engagerade försvararna - menar att om Göteborgskommitténs slutsatser funnits till hands under processerna hade han kunnat försvara sina klienter på ett helt annat sätt.

Thomas Bodström har likt en oväldig domare nu kallat på de högsta polischeferna för en förklaring till polisens många strukturella brister, operativa misstag och rena övergrepp. Som om han var en utomstående betraktare. I själva verket har Bodström aktivt bidragit till den falska verklighetsbild som gjort vår tids stora rättsskandal möjlig.

När det brann i kaféstolarna på Avenyn 15 juni 2001 var Bodström just så balanserad som anstår en justitieminister. "Justitieministern säger också att det nu gäller att hålla sig kall och avvaktande och inte dra alltför snabba slutsatser om vare sig polisens eller demonstranternas agerande" (SvD 16 juni 2001).

Regeringskollegor och utländska dignitärer var dock av annan uppfattning och några timmar senare var en mycket pressad Bodström helt omvänd. GP 16 juni 2001: "De som gjort detta är ligister, inga demokratiska demonstranter. Och jag uttrycker min avsky över att se hur de slagit sönder Göteborg." Samtidigt öste han beröm över polisen: "Polisen gör ett fantastiskt jobb med den största och svåraste enskilda uppgift som den stått inför." Och hur bör rättvisan enligt Bodström betrakta stenkastarnas brott? Aftonbladet 16 juni 2001: "I förlängningen är detta ett angrepp på demokratin."

När åklagarna i Göteborg samlades på måndagen efter kravallerna hakade de genast på justitieministerns riktlinjer. Åklagaren Thomas Ahlstrand berättar själv (GP 16 juni 2002): "Vi lade upp en strategi. Det stod klart att upploppen var planerade /" / Man har sagt att åtalen var politiska. I viss mening är det riktigt. Vi ville påvisa upploppens syfte: att angripa vårt demokratiska styrelseskick, vår förenings-, vår församlings-, vår yttrande- och vår demonstrationsfrihet."

Att sanningen om polisens opåkallade provokationer nu etableras från högsta ort hjälper föga de politiska fångar som Sverige fått skrämmande gott om. Men kanske har Bodström tillräckligt med advokatheder kvar för att vidgå sin roll och ta konsekvensen därav.

Erik Wijk