ÅSIKT

Kyrkan vågar!

Jan Myrdal om varför han inte lämnat Svenska kyrkan

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

■ ■ På skattsedeln ser jag vad jag betalar i kyrkoskatt ty jag har inte lämnat Svenska kyrkan. Jag är döpt in i kyrkan men icke konfirmerad; har icke begått HH nattvard och är icke i någon mening religiös; har ingen föreställning om någon annan yttersta dom än den som drabbar oss alla; omdömet över död man. Varför då icke utträde?

Ibland talas om skatt och kostnader. Visst hoppas jag att liket mitt slipper utsättas för ceremonier - kyrkliga eller borgerliga. Men vad som sker kring min döding kan ju icke angå mig. Fast genom att betala kyrkoskatt besparar jag mina efterlevande en utgift. Men inte har begravningskostnader med skälen att jag inte lämnat Svenska kyrkan att göra.

■ ■ Skälen är två. Jag är en icke troende lutheran precis som de flesta av mina hinduiska, judiska (och många av mina muslimska) vänner i olika länder är icke troende hinduer, judar och muslimer. Martin Luther sitter mig i bakhuvudet. Den som inte kan se sin egen kulturella tillhörighet är självblind.

Det har heller aldrig inträffat att någon i till exempel Iran eller Saudiarabien eller Indien frågat mig om jag är gudstroende. Det man frågat är vad jag tillhör.

Det är det ena skälet. Och just att det är Luther som sitter mig i bakhuvudet (också i synen på såväl samlagens och vindrickandets och de grova skämtens glädje som på arbetsmoralen) gör att jag ofta haft svårt med vissa svenska kyrkobeteenden.

■ ■ Det andra skälet är att kyrkans företrädare ofta (såväl påve som ärkebiskop) när det gäller avgörande frågor som krig och som förtrycket av Palestinas folk talar klarspråk och tar tydligare ställning för det rätta än de våra politiker som försörjer sig på att företräda oss.

Vilken skandinavisk politiker förmår - och vågar - inför det hotande kriget om Iraks olja säga det biskop Gunnar Stålsett sade i sitt tal på Birkelunden i Oslo 15 januari 2003?

■ ■ "Klart og tydelig må det höres fra hele landet, fra bygd og by, slik at vår regjering og vårt Storting, ikke kan vare i tvil: Gi ikke en stötte til en krig i Irak! Og gjör dere det, så skal dere vite at det ikke skjer i folkens navn. Derfor sier vi: Ikke krig i vårt navn! Ikke krig på våre vegne!

Og vi våger å si: Dere har heller ikke rett til å före krig i andres navn:

Ikke i de undertryktes navn. Folket i Irak lider under diktatoren, menneskerettsbrudden, sulten, sanksjonene. Men det undertrykte folket frigjöres ikke ved internasjonal invasjon. Friheten sikres ikke ved en fremmed makts okkupasjon. Dette er ikke en frigjöringskrig. Dette er icke en humanitär intervensjon. Det er angreppskrig.

Ikke i de fattiges navn /.../ Ikke i religionens navn /.../ Ikke i demokratiets navn /.../

Jeg står her som biskop og sier til vår statsminister: Regn ikke med kirkens stötte eller forståelse for at Norge skal aktivt eller passivt stötte en krig mot Irak. Sjelden har vi sett en så bred og samstemt kirke, så brede allianser av kirker, her hjemme og internasjonalt. Kirkerne i Norge sier entydig nei till krig."

Jan Myrdal