Aftonbladet
Dagens namn: Ellen, Lena
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Jag var burfånge på Guantánamo

Missionären Mohammed Sanghirs berättelse

    Mohammed Sanghir blev tillfångatagen när han missionerade i Afghanistan. Han överlevde - för att skickas till USA:s fängelse på Kuba och interneras i en bur.

    Till skillnad från den svensk som suttit inspärrad i samma fängelse i över ett år har Sanghir blivit frisläppt. Och han kan berätta vad han utsattes för.

En enda, oskyldig människa som fått sitt liv sönderslaget. Det känns viktigt att trycka hans berättelse, inte minst i dessa dagar.

Mohammed Sanghirs anspråkslösa hus i en djup, skogig dal vid Indus strand saknar aldrig besökare. Sanghir, den förste pakistanier som frigivits från Guantánamobasen på Kuba, återvände till hembyn Pattan den 4 november efter över ett års frånvaro och lika lång tids oro över frun och de nio barnen. Nu är han hjälte i hembyn, belägen i Pakistans nordvästra provins.

Sanghir har ett ymnigt grått skägg, bär pakol (ett slags rundkantad mössa mot kylan) på huvudet, en väst över sin salwar khamees (pakistansk vid byxa och lång skjorta) och runt handleden bär han fortfarande en grön plastremsa där hans "amerikanska" ID står angivet: US 9PK 0001 43 DP, samt ålder (51 år), längd, vikt och ett fotografi.

Sanghir, en missionär inom Tablighi Jamaat, en opolitisk islamisk organisation med miljoner anhängare runtom i världen, hade varit i Afghanistan i tre månader när kriget bröt ut. Han togs tillfånga i kaoset vid slaget om Kunduz. Han fördes in i en container för att fraktas till den uzbekiske generalen Rashid Dostoms ökända fängelse i Sheberghan "tillsammans med 250 andra varav 50 dog". "De ropade efter vatten, slog huvudet mot väggarna och dog där, vid min sida" berättar Sanghir.

Fyrtiofem dagar tillbringar han på Sheberghan, tillsammans med "afghaner, pakistanier, araber och bosnier". Ingen förhör honom. Slutligen plockar general Dostoms soldater ut honom och 15 andra fångar ur cellen. "De överlämnade oss åt några amerikanska soldater som satte ögonbindel på oss och tog oss med helikopter till Kandahar".

 

Först där blev Sanghir förhörd, tillsammans med nio andra personer i ett tält. "Det var en amerikan och en tolk. De frågade var jag kom ifrån, vad jag gjorde i Afghanistan, om jag hade några band till al-Qaida, om jag kände någon som tillhörde al-Qaida, om jag hade sett Usama bin Ladin och om jag skulle känna igen honom".

Efter denna summariska utfrågning fick Sanghir träffa en läkare. "Han tog fingeravtryck och ett öronavtryck", säger Sanghir. Arton dagar senare "kom de tillbaka". "De rakade mitt huvud, skägg och mustasch, satte ögonbindel på mig och förde mig till ett tält där jag fick vänta i två eller tre timmar med några andra. Innan de rakade oss sa en amerikansk kvinna som talade lite urdu:

-Vi ska ta er till ett ställe med större faciliteter där ni kommer att få det bättre."

Soldaterna nonchalerade hans önskan att behålla skägget, vilket har en religiös innebörd. "Jag gjorde motstånd men de ville inte lyssna utan sa: Det är inte till- låtet".

Mohammed togs slutligen till flygplatsen där han bands fast vid stolen, fick ögonbindel, munkavle, och öronproppar - och där började en tjugotvå timmar lång resa. "En kvinna gav oss ett äpple två gånger, och lite bröd och vatten", minns han.

 

Ankomsten till Guantánamobasen var hård. "Vi hade fortfarande ögonbindel och händerna bundna bakom ryggen, jag slängdes av flyget och blev slagen av soldater", berättar Sanghir och pekar på sin kind. Tre och en halv månad tillbringade han därefter iklädd röd overall i en bur utomhus, med "miljoner mygg och svår hetta", utan en sekunds avskildhet.

"De behandlade oss som djur. För inte sätter man människor i burar?" frågar Mohammed vars berättelse följs av ett tjugotal män som sitter runt honom. "I början fick vi varken be eller prata med varandra, men efter två dagars hungerstrejk kom en högre officer som gav oss tillstånd till bön och en halvtimmas lunch", säger han.

"Två gånger i veckan tog de ut oss på promenad, och vi fick en ren overall en gång i veckan" berättar Mohammed och tillägger att det alltid fanns en läkare i närheten. Efter tre och en halv månad överfördes han till en ny och bekvämare bur, med rinnande vatten och WC i hörnet.

Under de tio månader som Mohammed Sanghir tillbringade på Guantánamobasen blev han förhörd ungefär 20 gånger. "Det var alltid samma frågor, bara lite olika formulerade. Först visade de mig fotografier av al-Qaidaanhängare och frågade om jag kände dem, sedan frågade de om jag hade sett några al-Qaidaanhängare runtomkring mig. De ville veta om jag träffat bin Ladin och om jag skulle kunna identifiera honom. Fotona var av folk som såg ut att vara araber eller afghaner". Mohammed hävdar att han inte kände igen någon.

 

Dagarna på Guantánamo tillbringade han med att läsa Koranen, be och prata med andra fångar. "En dag kom en ny general som sa: du får goda nyheter nästa vecka", berättar Sanghir, som fortfarande är chockad över att ingen av de amerikanska myndighetspersonerna uttryckt den minsta ånger över det år han hade förlorat och den förnedring han blivit utsatt för. "De sa bara: du är oskyldig. Ingen bad om ursäkt". Mohammed planerar nu att kräva skadestånd av USA. "I Guantánamo sa soldaterna att jag skulle få 400 dollar för varje månad jag suttit i fängelse, men jag fick allt som allt 100 dollar när jag kom till Islamabad". Sanghir förtjänade tidigare sitt levebröd med en trädavverkningsmaskin, som var mycket värdefull i hans isolerade och bergiga hemtrakt.

"Min familj har varit tvungen att låna pengar för att klara sig. Hur ska jag nu kunna betala tillbaka lånen?" säger han, och pekar på maskinen som rostat igen då den inte varit i bruk. "Vad ska jag göra mot USA? Det är ett mäktigt land" svarar han resignerat på frågan vad han tycker om amerikaner. Hans medinvånare i denna mycket konservativa region är inte alltid lika återhållsamma. Två kalashnikovs har målats på byskolans vägg, vid sidan av en uppmaning att ta till vapen: "Jihad mot dem som förnekar Koranen".

Françoise Chipaux , kultur@aftonbladet.se (kultur@aftonbladet.se)

Översättning från franska:

Maja Lundgren

Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet