ÅSIKT

Upp ur gruvan igen

ULRIKA STAHRE går under jorden i Kiruna

1 av 4
Patrick Nilsson och Peter Johansson (överst ), Eva Marklund (ovan t v) och Michal Kalhous ställer ut på "Wunderland".
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Gruvan som plats och arbetsplats har flerfaldiga betydelser, man kan tänka på mörker, fara, fukt och rasrisk. Eller på guldgruvor, på industrisamhällets obarmhärtighet - på gruvtolvan och kamp för bättre villkor. När bussen rullar ner i det som är Kirunas stolthet och en stor mängd besökare närmar sig konstutställningen Wunderland krackelerar några av myterna. Det är till och med varmt.

Utställningen Wunderland är ett samarbete mellan svenska och tjeckiska konstnärer och ska visas även där, i Ostrava. Det är gruvorternas förening vilket passar temat som sägs vara en undersökning om hur värde skapas. Utställningen är också en manifestation av en idé om gruvdriftens och konstens mycket gamla rötter: grottmålningarna anförs som ett exempel på urtida förebilder. Och visst är det en del verk på utställningen som associerar till denna "urkonst", till exempel Ulf S Robes ledsna frihetsgudinna vars struktur verkar funnits i berget från början. Eller

Michal Kalhous fotografier på sovande eller döda djur - en kommentar till jaktmotiven i mycken urtidskonst.

Gruvans ojämna väggar och ibland bristfälliga belysning gör den till den vita gallerikubens absoluta motsats. Därtill kan läggas att utställningen äger rum i princip så långt ifrån Stockholm man kan komma (i Sverige). Eller, med den kommande utställningen i Tjeckien inräknad: så långt från konstcentra i väst som möjligt. Är detta då ännu ett tecken på konstlivets avnationalisering och vidhängande decentralisering? Nja, det är ju inte konstnärerna som bor och verkar i "periferin". Men besökarna gör det.

Wunderland, underjorden och underlandet, är en plats för mirakel och överraskningar och något som är "nedanför" det vanliga. Gruvan blir något påtagligt, materiellt - motsatt det esoteriska och upphöjda. Om man söker sig runt i gruvgångarna på jakt efter värdeskapandet, eller efter vad som just upphöjer materien, är det tydligaste motivet på utställningen en dragning åt det svävande och viktlösa. Både i form av kroppar som rör sig utanför tyngdlagar och fartyg som flyter i luft.

De emotionella möjligheter som gruvrummet bjuder tas till vara av Petr Lysacek med bland annat en ljudinstallation, Martin Zet som arbetar med det skrämmande och okända och Eva Marklund vars installation med ljusets hjälp blir något altarlikt då det placerats längst in i en gruvgång. Det skapade värdet är inte det tydligaste temat, med undantag för Peter Johanssons verk som plågsamt dunkar in det svenska kunskapssamhällets hela vulgära självmedvetenhet och Patrick Nilssons vars ölburkar bygger både en liten stuga och materialiserar reklamens massverkande upprepningsdogmer.

Samma dag som Wunderland öppnade demonstrerade miljoner människor, några av dem i Kiruna, mot ett krig i Irak. Upplevelsen av att världen, det är vi, kan inte bli tydligare. Konsten må ha många centra att decentraliseras ifrån - det viktigaste är ändå att det finns rörelser som går på tvärs mot nationsgränserna. Det mirakel som utlovas i utställningens titel är väl mest att konsten är på väg. Upp ur gruvan igen.

Konst

Ulrika Stahre