ÅSIKT

Gamla lögner - och nya

JOHN PILGER om vilka "avslöjanden" vi kan vänta oss när kriget kommer

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

USA:s och Storbritanniens regeringar har vetat, med stor sannolikhet i åtta års tid, att Iraks huvudsakliga massförstörelsevapen förstördes efter Kuwaitkriget.

Detta avslöjande uppenbarar det största av alla bedrägerier i Bushs och Blairs krigspropaganda.

För tre veckor sedan fick den amerikanska tidskriften Newsweek och Cambridgeuniversitetets analytiker Glen Rangwala (som förra månaden avslöjade att Tony Blairs "underrättelsedossier" om Irak hade plagierats, ord för ord, från en amerikansk students uppsats) tag på en utskrift av FN:s förhör med den irakiska generalen Hussein Kamel.

General Kamel var västs "stjärnvittne" i processen mot Saddam Hussein. Han var ingen vanlig avhoppare. I egenskap av svärson till den irakiska diktatorn hade han enorm makt i Irak; och när han hoppade av tog han med sig hela lådor med hemliga dokument om Iraks vapenprogram.

Dessa hemligheter har George W Bush och hans medarbetare gång på gång åberopat som "bevis" för att Irak fortfarande innehar stora kvantiteter dödliga massförstörelsevapen, och att endast ett krig kan avrusta landet.

Bush, hans medarbetare och ledande amerikanska kommentatorer har ofta prisat general Kamel som den mest pålitliga källan till information om Iraks vapen. Blairregeringen har upprepat detta.

1995 utfrågades general Kamel av högt uppsatta tjänstemän i FN:s vapeninspektionsteam, som då gick under namnet UNSCOM, och av Internationella atomenergiorganet IAEA. Den fullständiga utskriften, som nu offentliggjorts för första gången, motsäger nästan allting som Bush och Blair har sagt om "hotet" från de irakiska vapnen.

General Kamel säger till exempel kategoriskt: "Jag beordrade förstörelse av samtliga kemiska vapen. Alla vapen - biologiska, kemiska, missilrelaterade, nukleära - förstördes." Allt som finns kvar, säger han, är ritningar, datorhårddiskar och mikroficher.

Newsweek skriver att CIA och brittiska MI6 fick veta detta, och Blair och Bush måste känna till sanningen. Med andra ord är det högst sannolikt att Irak har varit avrustat sedan åtminstone åtta år.

Efter general Kamels död (han mördades när han återvände till Irak 1996) offentliggjordes hans "bevis" selektivt av Washington och London. Under sin dramatiska föredragning inför FN:s säkerhetsråd den 5 februari sade USA:s utrikesminister Colin Powell att sanningen om Iraks nervgasvapen "kom fram först efter att inspektörerna samlat in dokumentation som erhållits efter att Hussein Kamel, Saddam Husseins framlidne svärson, hoppat av".

Vad Powell underlät att nämna var att hans stjärnvittne hade sagt till dem att alla vapnen hade förstörts.

General Kamels sensationella erkännande har bekräftats av förre chefen för FN:s vapeninspektörer Scott Ritter som säger att när han lämnade Irak 1998 var landet avrustat till "90-95 procent". En FN-kontrollpanel som tillsattes av säkerhetsrådet bekräftade att "merparten av Iraks förbjudna vapenprogram har eliminerats". Detta har sällan rapporterats.

Inga av dessa fakta kommer naturligtvis att avskräcka de amerikanska och brittiska säkerhetsorganen från att uppfinna och plantera nya "bevis" för "Saddams hemliga vapen" när väl de angloamerikanska styrkorna har intagit Bagdad.

När Amerika och Storbritannien pulv-riserar Irak kommer deras svarta propaganda att träda in i en ny fas - en som människor i västvärlden bör vara beredda på. Denna nya uppsättning lögner kommer att vara avsedd att rättfärdiga ett angrepp på en suverän stat och dödandet av oskyldiga människor, vilket är ett brott enligt internationell rätt, med eller utan en framtvingad och frammutad FN-resolution.

Svart propaganda av det här slaget har en lång historia. Min egen erfarenhet av den var den amerikanska invasionen av Vietnam. 1964 publicerade USA:s State Department en vitbok med sidor som innehöll "slutgiltiga bevis" för Nordvietnams förberedelser för en invasion av Sydvietnam. Dessa "bevis" härrörde från "upptäckten" av ett vapenförråd som flöt omkring i en djonk utanför Sydvietnams kust. Vitboken, som tillhandahöll ett kvasilegalt rättfärdigande av den amerikanska invasionen, gick under beteckningen "dominerande illusion". Hela episoden var uppdiktad, en bluff.

Dominerande illusion var CIA:s term för dominerande lögn. 1982 intervjuade jag Ralph McGehee, en högt uppsatt CIA-tjänsteman som dokumenterade utplaceringen av de falska bevisen. Han sade till mig: "CIA fyllde en djonk, en nordvietnamesisk djonk, med kommunistvapen" De satte ut djonken att flyta utanför centrala Vietnams kust. Sedan besköt de den och fick det att se ut som om en eldstrid hade ägt rum. Därefter tog de dit den amerikanska och internationella pressen och sade: `Här är bevisen för att nordvietnameserna håller på att invadera Sydvietnam." På grundval av dessa `bevis" gick USA:s marinkår in, och det amerikanska flygvapnet inledde regelbundna bombningar av Nordvietnam."

Till följd av denna bluff, som inkluderade den noggrant utarbetade fiktionen att en amerikansk jagare skulle ha attackerats av en nordvietnamesisk kanonbåt, skickade Förenta staterna sin största landarmé någonsin till Vietnam, och fällde det största antalet ton bomber som någonsin fällts i krigföringens historia, tvingade miljontals människor att fly från sina hem, använde kemiska vapen som skadade miljön och de mänskliga generna i grunden, och ödelade ett tidigare vackert land.

Minst två miljoner människor dödades, och många fler lemlästades och fick sina liv förstörda på andra sätt.

Ersätt helt enkelt "Vietnam" med "Irak" i denna historia av lögner så har du huvuddragen i samma slags rättfärdigande av ännu ett stort brott.

Lägg märke till hur propagandan utvecklar sig när amerikanerna väl har tagit över Bagdad. Vi kommer att få se "upptäckten" av Saddams "hemliga arsenal", helst i källaren till ett av hans palats. Detta kommer att åtföljas av "upptäckten" av bevis för Saddams brutala förtryck. Detta kommer inte att vara någon nyhet för de många hängivna krigsmotståndare som under flera år försökte stoppa de amerikanska och brittiska regeringarna från att förse Saddam med instrumenten för hans förtryck.

För två år sedan blockerade Peter Hain, som då var statssekreterare i det brittiska utrikesdepartementet, en parlamentarisk begäran om att hela listan över brittiska företag som bedrivit olaglig handel med Saddam Hussein skulle offentliggöras.

Orsaken till detta framgick i förra veckan när det avslöjades att Blairregeringen i hemlighet hade betalat ut mer än 33 miljoner pund av skattebetalarnas pengar till brittiska företag som påstod sig inte ha fått betalt för de vapen de sålde till Saddam Hussein på 1980-talet. Den totala förlusten för de brittiska skattebetalarna i samband med försäljning till Irak överstiger nu en miljard pund.

När "segerns" svarta propaganda sänds ut över hela världen - bilder av utmattade irakiers ansikten som välkomnar sina "befriare" - bör vi minnas de ansikten som saknas i folksamlingarna: de män, kvinnor och barn som bombats och bringats ur världen som "oavsiktliga skadeverkningar", men också de mer än en miljon ansikten som det USA-styrda och brittiskstödda ekonomiska embargot har offrat.

Vi bör minnas vaccinerna, utrustningen för cancerbehandling, de smärtstillande medlen, plasmapåsarna, utrustningen för bearbetning av livsmedel och mycket annat som förvägrats irakierna i så många år: leveranser till ett värde av 5,4 miljarder dollar fram till i juli förra året, för att vara exakt, som avsiktligt blockeras av USA:s regering.

Vi bör minnas vad president Clintons dåvarande FN-ambassadör Madeleine Albright sade när hon fick frågan om 500 000 döda irakiska barn var ett pris som var värt att betala för embargot. "Vi anser att det är värt priset", sade hon.

Och nästa gång du hör Bush eller Blair prata om "tyrannen som använde gas mot sitt eget folk", kom då ihåg de amerikanska regeringstjänstemän och brittiska ministrar som tävlade med varandra om att urskulda och i själva verket belöna Saddam Hussein för gasningen av 5 000 kurder i staden Halabja.

En knapp månad efter illdådet 1988 flög Tony Newton, Margaret Thatchers handelsminister, till Bagdad för att erbjuda Saddam 340 miljoner pund av skattebetalarnas pengar i exportkrediter. Tre månader senare var den leende Newton tillbaka, den här gången för att tillsammans med Saddam fira den glada nyheten att Irak nu var Storbritanniens tredje största marknad för verktygsmaskiner, som användes för att framställa en mängd olika irakiska vapen.

Newton följdes av USA:s biträdande utrikesminister John Kelly som flög till Bagdad för att säga till Saddam att "du är en källa till moderation i regionen, och Förenta staterna vill fördjupa sina relationer med Irak".

När "befrielsen" är förstasidesnyhet, kom ihåg de krigshetsande tidningar vars ledarartiklar försvarade Saddam Hussein under hela 1980-talet genom att vidarebefordra lögnen att hans användning av kemiska vapen mot Iran var rent defensiv.

Minns också Bushs och Blairs tystnad. Det finns inte dokumenterat att någon av dessa ledare skulle ha sagt någonting om Saddams "excesser" (som hans brott brukade benämnas av brittiska ministrar) förrän efter den 11 september 2001, när amerikanerna, som var frustrerade över att inte ha lyckats fånga in Usama bin Ladin, utnämnde den irakiske diktatorn till sin fiende nummer ett.

I dag liknar Blair en misskrediterad envåldshärskare på sin balkong, uppvaktad endast av sitt hov av supplikanter och propagandister. Han påstod till och med häromdagen att "inga irakier deltog" i den stora demonstrationen i London den 15 februari. I själva verket demonstrerade mer än 3 000 irakier och 4 000 kurder. Irakiska familjer stod vid vägkanten och höll upp hemgjorda plakat: "Tack för att ni stöder mitt folk." Ingen av dem, kan man ta för givet, har något till övers för Saddam Hussein; men ingen vill heller se sitt land strypas, attackeras och ockuperas av ett annat slags diktator.

John Pilger