ÅSIKT

Att döda indirekt

Maj Wechselmann om bombtaktik i repris

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Den belägrade staden Basra har 1,5 miljoner invånare, därav 100 000 barn under fem år. Staden står inför en katastrof, sedan stora delar av vattenförsörjningen slutat att fungera som en följd av att elförsörjningen bombats sönder. Utan el stannar vattenreningsverken och de sex miljoner klorintabletter som den katolska hjälporganisationen Caritas smugglat in - i strid med sanktionsreglerna - räcker bara i två dagar.

Den engelske generalen Gaisford, som leder belägringen av Basra och som förklarat staden som ett "militärt mål", beskjuter staden dygnet runt - samtidigt som han säger att det inom överskådlig tid inte finns anledning att invadera.

Gaisford väntar. Bara en minimal hjälpsändning från Röda Korset har kommit fram, en medicinlast är fördröjd. Som Unicefs direktör Carol Bellamy uttryckt det: "Det finns en obehaglig brist på fokus när det gäller de civilas situation i Basra."

Gaisford beskyller irakierna för att själva ha förstört högspänningsledningarna i Basra, strömlöst som ett stort antal andra belägrade städer i södra Irak.

Och frågan är: Kommer USA och England, precis som under Kuwaitkriget 1991, att slå sönder Iraks infrastruktur? All telekommunikation i Irak är utslagen sedan flera dagar och televisionen har angripits i omgångar - i söndags kväll bombades både tv-tornet i Bagdad och informationsministeriet.

Under kriget för tolv år sedan bombade de allierade bort samtliga elkraftverk, vilket fick dödliga konsekvenser för Iraks invånare. Två internationella rapporter beskriver utförligt den systematiska förstörelsen av Iraks elkraftsproduktion: New York Human Right Watch konstaterade i sin undersökning (maj 1991) att Irak hade bombats tillbaka till en "förindustriell status". FN:s Harvard Study Group, under ledning av prins Aga khan, kom fram till liknande slutsatser i en rapport som offentliggjordes i augusti 1991.

Själv har jag på film dokumenterat de bombade elkraftverken runt om i hela landet och även visat hur det såg ut runt ett antal av landets sjukhus (Saddamsjukhuset i Bagdad, distriktssjukhusen Karbala, Najaf och Basra), där människor i alla åldrar, inte minst barn under fem år, dog av kolera, tyfus och dysenteri ett halvår efter kriget (november 1991). Jag har aldrig begripit att vare sig överbefälhavaren Colin Powell eller generalen Norman Schwarzkopf ställts till ansvar för detta brott mot Genèvekonventionen, 1979 års tillägg, artiklarna 56 och 59.

Och nu fortsätter man som då: döper om civil infrastruktur till militära installationer - och bombar.

Sedan får el- och vattenbristen och de olidliga sanitära förhållandena ta människors liv. Det är ett indirekt massmord som pågår i Basra och som snart startar, på allvar, i Bagdad.

Maj Wechselmann