ÅSIKT

Han flydde från Saddams helvete

... till en mardröm i Sverige. Gunder Andersson läser en stark roman

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Just när Saddam Husseins tortyrkamrar och dödsceller öppnas för omvärldens blickar utkommer Hama Dostans breda roman En plats i paradiset, som till stora delar utspelar sig i irakiska Kurdistan. Bättre draghjälp inför bokhandelslanseringen kunde den knappast få.

Inte för att den borde behöva någon draghjälp, detta epos om en kurdisk invandrares vindlande livsöde är starkt nog i sig. Men böcker från små förlag tenderar ju att försvinna i bokhandelshyllorna.

Dostan är själv kurd, bosatt i Sverige sedan 1979. Den nya romanen är en fristående fortsättning på Som en svart vind, som kom häromåret. Den täckte in åren 1961 till 1974, nu gäller det tioårsperioden 1978 till 1988. Jag tippar att rätt mycket i denna roman om den kurdiske advokaten Kadirs levnadsöde har självbiografisk bakgrund.

Berättelsen börjar i staden Halabja i irakiska Kurdistan - en stad som 1988 fick ett kortvarigt utrymme i världens nyhetsmedier sedan Saddam först terrorbombat den i fyra timmar och därpå dödat tusentals människor med gasbomber. Ett kurdiskt Guernica, fast värre. Denna fasansfulla händelse tvingar romanens huvudperson att i slutet av boken återvända till sina hemtrakter för att leta efter anhöriga på lasarett och bårhus.

Tio år tidigare ... frihetskampen drivs av gerillan i bergen och befolkningen terroriseras av Saddamregimens män. Kadir, vars far avrättats av Saddam och begravts på okänd plats, har lämnat politiken bakom sig. Ändå fängslas han och utsätts för den vidrigaste tortyr. Rena slumpen, ett av Saddams nyckfulla amnestibeslut, räddar honom från avrättning.

Att stanna kvar blir omöjligt, en ny arrestering hotar. Efter vådliga strapatser över iskalla berg och genom Iran, Turkiet och Grekland hamnar han av en slump i Sverige, ett land han aldrig hört talas om. I Iran hade han av en kurdledare försetts med ett falskt libanesiskt pass för att undvika utvisning till Irak ifall han togs av polisen. Väl framme på Arlanda tror ingen på hans historia och av de vänligaste poliser han träffat i hela sitt liv - inga skrik, inga slag och sparkar - skickas han artigt men bestämt "tillbaka" till Libanon. Där han givetvis avslöjas, varpå han sänds till en säker död i Irak. Flyktingar sågs av Saddam som förrädare.

Trots allt lyckas han ta sig tillbaka till Sverige - och en ny mardröm: exiltillvaron och anpassningen till ett samhälle, så olikt hans hemland som tänkas kan.

Det finns böcker inför vilka varje invändning av estetisk art känns småttiga och meningslösa. En plats i paradiset är en sådan roman. Berättelsen i sig bränner sig smärtsamt fast i medvetandet.

Och då talar jag inte enbart om de mer spektakulära inslagen: de rysansvärda interiörerna från Saddams fängelsehålor, kampen för överlevnad under den farofyllda flykten eller de inlevelserika, ibland humoristiska skildringarna av kulturkrockarna mellan svenska och kurdiska traditioner och sedvänjor.

Här finns därtill ett gobelängartat myller av individer, familjer och åsikter, som tillsammantaget gestaltar hur komplicerad den kurdiska frågan är. Inom det kurdiska exilkollektivet finns alla schatteringar, från den liberale, tidigare byggmästaren Zana, som låter sina döttrar växa upp enligt svenska normer, till hans bror, den brutale Amir, för vilken traditionen är allt och som är beredd att döda den dotter som ger sig till en svensk. Associationen till mordet på Fadime ger sig själv.

Samtidigt som Dostan lyckas ge ansikte och temperament åt alla dessa människor, så är han modig nog att visa att en Saddam Husseins våldskultur också funnit säte i delar av den kurdiska kulturen. Många låter sig omformas av ett annat samhällsklimat, men inte alla. Åtminstone kommer det att ta tid.

Hama Dostan har skrivit ett både gripande och angeläget samtidsepos, en bok jag önskar många läsare. Inklusive dem som har att hantera invandrarfrågorna. Här finns avsnitt som till och med borde kunna få ett stenhjärta att mjukna.

Roman

Gunder Andersson