ÅSIKT

Vem skapade bin Ladin?

JOHN PETER NILSSON ser en hyper- intressant indier

1 av 3
Den indisk-pakistanska gränsen stängs för natten. Ur Amar Kanwars "A Season Outside".
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Egentligen är den 39-årige indiern Amar Kanwar filmare. Han har visats på en rad dokumentärfilmfestivaler runtom i världen och vunnit priser bland annat i San Francisco och Mumbay.

Han är en av de personliga dokumentärfilmare som nu blivit oerhört populära i konstvärlden. På Documenta 11 i Kassel förra året blev Kanwar rejält uppmärksammad för sin A Season Outside från 1998, om konflikten mellan det hinduiska Indien och det muslimska Pakistan. Två länder som hade samma brittiska koloniala överhöghet men som i vår postkoloniala tid drar åt två olika håll.

Filmen visas också på Tensta Konsthall och när jag ser den en andra gång blir jag lika tagen som i Kassel. Speciellt när två soldater rituellt stänger gränsen mellan Indien och Pakistan inför natten. En tunn gränslinje skiljer dem åt och de utför en av de mer bisarra militära tuppdanserna jag sett. Den långa europeiska militärtraditionens danssteg är extremt överdrivna. Det är som om den gamla europeiska kolonialismen lever kvar om än i en dekadent form.

Kanwar är en politisk konstnär/filmare. Men han är inte en revolutionär, använder snarare poesin, en filmad poesi, som uttrycksmedel. Det tar tid att förstå vad han menar (sammanlagt får man sitta tre, fyra timmar i konsthallen om man ska se alla filmerna). Men efter ett tag sjunker det in.

Indien, ja, världen, är en komplex blandning av subtila nyansskillnader mellan kulturer, människor, ideologier, visioner etcetera. Världen är inte svart ELLER vit, god ELLER ond.

Speciellt i A Night of Prophecy från 2002 blandas poetiska intryck om existensens gåtfullhet, alltifrån ädel politik till sunkiga vardagsrelationer. Det är som om Kanwar menar att en profetisk insikt sker endast om vi lär oss acceptera att tillvaron både består av "höga" och "låga" skeden. Det är i själva sammansmältningen mellan dessa som en djupare insikt inträffar.

Hans senaste film, To Remember från 2003, har också formen av en poetisk berättelse. Men i det här fallet handlar det specifikt om Gandhi och platsen där han mördades, Birla House i New Delhi.

Vi får följa människorna som vallfärdar till egendomen. Vi ser huset, interiört och exteriört. Men speakertexten handlar om någonting annat.

Kanwar läser själv om Gandhi som person, hans överklassbakgrund, hans familjeliv, politik ... vördsamt, men också tvekande. I vems ögon skapades myten Gandhi?

Kanwar lämnar mycket i tolkningen till oss betraktare. Och To Remember ger en dubbeltydig bild. Är Gandhis icke-våld ett upphöjt kulturellt alibi för att dölja kärnvapenindustrin och den religiösa nationalismen i Indien? Eller skapades Gandhi av de forna kolonialherrarna: Titta vad vi lärt de forna vildarna, vi lämnar en rättrådig pacifism bakom oss.

Det är en hyperintressant utställning på Tensta Konsthall. Igen. Och den kan överföras på många andra postkoloniala frågeställningar just nu. I en global värld där pengar och ideologier flyter fritt kan lokala avvikelser både missförstås och missbrukas. Vem skapade egentligen Usama bin Ladin? CIA eller al-Qaida?

Konst

John Peter Nilsson