ÅSIKT

För lycklig för att grubbla...

JAN MYRDAL om plåtbitarna som gjorde gossar (men inte flickor) till ingenjörer

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Denna sommar år 2003 visar jag Meccano som Ingenjörskonst för gossar på Banmuseet i Ängelholm. Det är ett ställningstagande i en situation då alltför många ungdomar - i synnerhet flickor - lockas från förnuftet och väljer bort teknik och naturvetenskap. Jag börjar i det förra sekelskiftet. Utställningen är också en hyllning till Frank Hornby.

Om Frank Hornby kan sägas att han var en påhittig bokhållare i sekelskiftets England som redan före första världskriget blev miljonär på en leksak. Det är sant men vilseledande.

Hornbys Meccano såldes i leksaksaffärer. Världens lyckligaste pojkar äro Meccanopojkar, hette det också i reklamen mellan världskrigen. Men det var inte vilka pojkar som helst som kunde få den lyckan. Frågan är om de ens lekte i vanlig mening.

Att Meccano kallas leksak blir missvisande ty för sextiofem år sedan när Meccano stod på sin höjdpunkt var inte ens de allra enklaste lådorna - utrustningarna, som de hette - barnleksaker. Redan den billigaste lådan - 00 - kostade år 1928 4 kronor och 75 öre. Det var 50 öre mer än dagsförtjänsten för en skogshuggare. Och inte ens i en välbeställd medelklassfamilj kunde man utan vidare köpa en låda nr 7, åt sonen. Den kostade 460 kronor och en förste baningenjör i lönegrad 27 hade en grundlön på 7 620 kronor om året i ortsgrupp A.

Dock var detta mycket dyra Meccano en försäljningsframgång i hela vår del av världen. Ty den bildade medelklassen satsade på barnens utbildning och Meccano var under detta århundrades första halvsekel det fostrande system inom vilket gossar skulle lära sig ingenjörskonst. Att de också gjorde så vet vi. De män vilka ledde såväl företag och industrier som teknisk utbildning ända fram i nittonhundraåttiotalet var alla gamla Meccanopojkar. Meccano fostrade dem. (Även i dåvarande Sovjetunionen blev Meccano-systemet under femårsplanerna ett medel i polyteknologiseringen. Av musjikernas barn blev så Sputniks konstruktörer!)

Det var när den trettioåttaårige bokhållaren Frank Hornby år 1901 patenterade konstruktionssystemet Mechanics made easy. An Adaptable Mechanical Toy det började. Ett genialt enkelt konstruktionssystem:

Halvtums breda plåtremsor perforerade på halvtums avstånd. Remsor i systematiskt olika längd 2 1/2 tum, 5 1/2 tum, 12 1/2 tum. Hålen avpassade till axlar av 8 B.W.G. ståltråd. Också de i systematiskt olika längd. Skruv och mutter att binda remsorna samman. Vinkelhållare för att kunna konstruera balkar och foga samman remsor i rät vinkel. Hjul och klämmor. Senare kom kugghjul, fackverksremsor och annat. Av detta kunde allt konstrueras!

Namnet Meccano lanserade Hornby 1907. Men kärt barn får många namn. Man skall inte låta beteckningarna leda vilse. Märklin var ett Meccano på tyska; först som Meccano-Märklin och sedan efter första världskriget under namn som Rex och Rex-Märklin och till slut enbart som Märklin. Bral i Italien, Constructional Toys i Kina, Tekno i Norge, de olika ryska Konstruktor-systemen, Mekanik och Teknik i Sverige och allt vad de kallats världen runt är alla Meccano-kloner. Sådana system som Erector i Förenta staterna, Stabil och Trix i Tyskland, Stoky i Schweiz är efterbildningar där blott modulerna förändrats.

Det gick med Meccano som med Albyl eller Masonit. Nu står såväl Meccano som meccano med många exempel i Oxford English Dictionary. Det finns alltså många meccanon men blott ett Meccano.

Meccano-systemet fick en avgörande betydelse för formandet av flera generationer av vad som blev teknisk, vetenskaplig och industriledande topside i våra samhällen. Meccanopojkarna blev ju - precis som det sades i reklamen - framtidens ingenjörer. Som sådana kom de till stor del också att präglas av de värderingar Frank Hornby gav uttryck åt. Även om andra konstruktionslådor - som Märklin och Walthers Stabil - sökte förse sina konstruktionslådor med undervisande trycksaker var ingen som Frank Hornby.

Han var inte bara en liberal när det gällde ekonomi, en konservativ när det gällde politik och en imperialist i verklig mening, han var också en stor ideolog. För honom var Meccano ingen leksak, ingen bygglåda; det var ett livssystem.

Meccano-pojken skulle föregå med gott exempel. Han skulle vara vaken och spänstig. Hjälpsam mot andra. Ren i tanke och utseende. Besluten att göra framsteg. Uppmärksam och ärelysten.

Så blir - som han skrev - en Meccano-pojke den lyckligaste i hela världen. Han bygger modeller efter Meccanos instruktionsböcker och finner upp nya modeller, ty först byggas modellerna precis som de äro avbildade och sedan försöker han förbättra dem. Aldrig behöver han ha det långsamt, ty han är alltför upptagen och lycklig för att råka i grubblerier.

Det ser vid första läsningen ut som Scouting for Boys. (En god gärning var dag.) Men inte riktigt ändå. Hjälpsamhet och anständighet förstås. Men sedan: Hårt arbete! Framsteg! Ärelystnad! Byggande! Den som lär sig grunderna blir fri att finna nya vägar.

Det är etik det. Protestantisk sådan!

Sannerligen, den pojke som går Frank Hornbys väg till ingenjörskonsten blir alltför upptagen och lycklig i livet för att råka i grubblerier!

Jag är faktiskt överens. Visst hör jag övertonerna. Men nyanser i orden kan ändras. Bokhållare Hornbys längtan att bli miljonär kan jag förstå utan att dela. Jag är socialist. Socialismen övertar och upphäver kapitalismen; den ramlar inte baklänges ned i feodalismen och romantiken. (Svenska Dagbladets eller Dagens Nyheters själslivssidor! Ugh!)

Programmet är alltså förnuftigt och framtidsbådande också bortom den borgerlighet som redan övergett det till förmån för själaflum.

Att det var gossar detta då gällde och inte flickor är i sig inte särskilt viktigt. Meccano-systemet är som sådant lika litet könsbundet som klassbundet. Visst! Hornbys försök år 1907 att sätta en flicka på bild utanpå Meccano-lådan förde till försäljningsminskning. Ty då gick blott gossar vidare till ingenjörsutbildning. Men när det blev 27 procent flickor på maskinbyggnadslinjen i forna TDR kom också en flicka som konstruktör på lådlocket.

I ett kommande och mer förnuftigt samhälle än det marknadsstyrda kan alla, både pojkar och flickor, få den stora fria möjligheten att bli alltför arbetsupptagna och därmed lyckliga i livet för att råka i grubblerier. Det fria och skapande arbetet är det mänskliga livets mål och mening.

Men för att urskilja Frank Hornbys verkliga insats bör vi lämna hans ideologiska betydelse och gå trehundra år tillbaka i tiden. Frank Hornby genomförde nämligen från 1910 till sin död 1936 i världsformat det Christopher Polhem blott drömt om. Jag skall förklara:

År 1697 beviljade Bergscollegium medel till det Laboratorium mechanicum Christopher Polhem föreslagit. Det blev ursprunget till teknisk utbildning i Sverige. Polhem utarbetade där ett Mekaniskt alfabete. Alfabetet bestod inte av teckningar utan av fungerande modeller som åskådliggjorde grundläggande mekaniska principer och lösningar. Med detta alfabete kunde teknikern konstruera de nödvändiga maskinerna såsom poeten med bokstäver kunde skriva sköna verser. Projektet fullföljdes av Carl Johan Cronstedt som förberedde materialet till publicering. Modellerna finns fortfarande. Denna unika svenska inriktning på praktiken blev - som Svante Lindqvist visade i sin avhandling Technology on Trial 1984 - av grundläggande betydelse för det senare språnget från underutveckling till industrialism.

Att Frank Hornby kände till detta Mekaniska alfabete tror jag inte. Men det var han som förverkligade Polhems projekt. År 1910 lät Hornby trycka en modellbok för skolor och kvällskurser: The Hornby System of Mechanical Demonstration. Där visade han hur Meccano kunde användas för att konstruera en systematisk serie modeller vilka åskådliggjorde de grundläggande tekniska och mekaniska principerna. (Ännu sjuttio år senare användes denna Hornbys skrift - utan angivande av Hornbys namn dock - i stort sätt oförändrad i de sovjetiska skolorna.)

Denna modellbok för skolbruk fördes sedan delvis in som inledande eller avslutande stycke i Meccanos och Märklins handböcker före och strax efter första världskriget: "Grundformer". I november 1928 publicerade Frank Hornby så den stora Meccano Standard Mechanisms. Där visades 283 konstruktioner. Redan i maj 1929 kom en ny och helt omarbetad upplaga och i september 1935 den tredje upplagan. Året efter avled Frank Hornby.

Hundratusentals pojkar världen över gavs på detta sätt tillgång till ett Mekaniskt alfabete. Och - precis så som Polhem avsett - kunde de med dess hjälp själva konstruera och nå nya tekniska lösningar.

Inte bara i ideologisk mening var Meccano-pojkarna framtidens ingenjörer. Frank Hornby gav dem med Meccano de verktyg, den praktik och den händernas känsla med vilka de kunde erövra tekniken.

Det är hans stora ära.

Jan Myrdal