Aftonbladet
Dagens namn: Jon, Jonna
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Post festum

Avregleringarnas svarta bok - del 4

    För några år sedan mötte jag en brevbärare som utbrast: ”Vår generaldirektör Ulf Dahlsten är galen och borde skjutas!” Jag avrådde. Men många minns Dahlsten, åtminstone hans månadslön på – numera blygsamma – 165 000 som på nittiotalet upprörde många. Först tog denne före detta kanslihushögersosse itu med Posten och sparkade tusentals personer när han marknadsanpassade detta verk med sin trehundrafemtioåriga historia. Därefter engagerade han sig i Icon Media Lab.

Få anställda är nog så hårt prövade som Postens och inom loppet av ett årtionde har antalet anställda minskat från nära 60 000 till knappt 40 000.

Ändå lider Posten AB av usel ekonomi. En orsak till förluster i miljardklassen var internetsatsningen Torget, men Posten betalade också ut en generös fallskärm – 7 miljoner – till förre vd:n Lennart Grabe när han sparkades för ett år sedan. Grabes främsta bidrag till Vansinnets historia var annars att han ville lägga ut brevbäringen på entreprenad; den tillhörde inte kärnverksamheten!

 

   Före nästan alla andra länder avreglerades postverksamheten i Sverige 1993; nu försöker EU hinna ifatt och 2009 ska EU:s postmarknad vara helt öppen. Vad händer när ett statligt verk bolagiseras? Man skaffar sig en vision och Postens är en klämkäckhetens bibel: ”Postens ledarskap är visionärt och modigt” eller ”Posten frigör värdefull tid för kunderna”. Också i bolagets egen tidning Nyhetsposten syns avregleringens eviga Potemkinkulisser: aldrig har jag sett en tidning med så oerhört många leende ansikten! ”Tema: Världsmästare” och ”Succén bara fortsätter” står det på förstasidan i senaste numret. Men ett före detta statligt verk på en avreglerad marknad måste givetvis även skaffa sig ett nytt huvudkontor. Till och med den nye vd:n, Erik Olsson, tycker det är jobbigt att så många ser det vräkiga nybygget i Tomteboda från Essingeleden när de far förbi och ”vi får gliringar hela tiden”.

 

    När det frimärkslösa Svensk Kassaservice, Postens dotterbolag, dök upp efter millennieskiftet hände något med den svenska stadsbilden. Plötsligt kom där en air av bulgariskt eller rumänskt åttiotal: avskalade lokaler nästan utan inredning, köer med en irriterad person längst fram och en irriterad längst bak. Avregleringen alstrade öststatsmiljöer! Samtidigt började dock brev och böcker ofta dofta mat och delikatesser.

Förlorare i allt detta är varje brevskrivare och inte minst Postens anställda, som sjukskrivit sig alltmer. I det privata City Mail är personalomsättningen enligt Seko 60 procent per år! Vem är skyldig? Knappast marknaden i sig, ty även i dessa djupt marknadsliberala tider behövs en pådrivande statsmakt. Alltså kräver staten med ena handen att postlagen uppfylls så att hela landet får service, men med den andra handen tilldelas inte Posten AB tillräckligt mycket pengar. Den marknadsliberala staten gör sina bolag schizofrena: bevarad servicenivå och ändå vinstmaximering.

 

   Vad är lösningen? Nya vd:n Erik Olsson vet svaret: Släpp portot fritt! Han vill att Posten själv skall få bestämma priset på ett frimärke för att tjäna mer pengar. Släpp portot fritt? Ordet frihet är, i Avregleringarnas svarta bok, simsalabim liktydigt med prishöjningar.

 

Göran Greider
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet