ÅSIKT

Låt dörren vara öppen!

PETTER LARSSON om arbetarrörelsen och idéerna

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Strax före EU-toppmötet i Göteborg 2001 talade jag för LO:s styrelse. Jag berättade om den globala rättviserörelsens framväxt och de amerikanska fackens kamp i Seattle. Det var ett försök att öppna LO-borgen för nya grupper och deras idéer. Arrangör var LO Idédebatt.

Självklart var det LO Idédebatt. Tankesmedjan är ingången till arbetarrörelsen för alla radikaler som står utanför den. Man håller gemensamma sommarläger med Attac och skickar representanter till de globala folkrörelsekonferenserna världen över. Man är med och arrangerar Socialistiskt Forum runt om i landet, ger ut en skriftserie och betalar utgivning av radikal litteratur. Med stöd från Idédebatt har arbetarrörelsens mediala flaggskepp Arenagruppen och den teoretiska tidskriften Fronesis kommit på fötter. I flera år har man stått bakom en serie filmvisningar och samtal på ett 20-tal orter, från Arvika och Borlänge till Västerås och Älvsbyn.

Jag har deltagit på bra många av dessa arrangemang på olika håll i hela landet, ibland som föreläsare, ibland som publik, och sett en bred och ganska icke-sekteristisk vänsteroffentlighet växa fram, där kalla krigets strider förpassats till den historiens skräphög där de hör hemma. Det har varit lätt att andas i den atmosfär av folkbildning, sökande och mobilisering som skapats när unga anarkafeminister suttit sida vid sida med gamla fackföreningsrävar, nyradikaliserade 68:or med socialliberaler och forskare med aktivister. Det har varit vildvuxna och vilsna diskussioner. Det är så nya tankar föds.

LO Idédebatt har varit en motor i den processen. Och den trovärdighet man vunnit åt LO - delvis tack vare sin relativa självständighet - kan inte undervärderas.

Nu är det, om LO-ledningen får som den vill, slut med det. Av två tankesmedjor ska bli en. Dessutom partimärkt. Det är ett led i LO:s försök att stärka banden mellan fack och parti. Utan någon central förhandlingsmakt och med en socialdemokrati vars högersväng aldrig tycks avta vill LO vinna politiskt inflytande. Fack och parti ska nu tänka ihop. I fred. Risken är stor att den dörr som LO Idédebatt bänt upp därför stängs med en smäll.

Det vore illa.

Vänstern har befriats från Sovjetunionens långa skugga. Det socialdemokratiska folkhemsbygget gungar sönder i globaliseringen. Nationalismen i dess olika former fungerar allt sämre som tolkningsram och samlande projekt för hela vänstern. Det finns nu både ett akut behov av och en fantastisk möjlighet till nytänkande. Det är då inte mindre idédebatt som behövs, utan mer; inte färre tankesmedjor, utan fler; inte snävare partihänsyn, utan bredare debatt.

Så vad bör göras?

Det centrala är inte att just LO Idédebatt lever vidare, även om det är både det enklaste och det bästa. Det viktigaste är att dörren förblir öppen.

Kanske kan den nya s-märkta tankesmedjan fullfölja Idédebatts arbete? Det kräver i så fall, som ett minimum, att man fortsätter stödja de projekt som LO Idédebatt stött. Kanske kan vissa frågor ligga kvar på LO? Viktigast är i så fall kontakterna med den globala rättviserörelsen.

I grunden handlar det om ett vägval för arbetarrörelsen.

Antingen sluter man leden, låser dörren och inväntar den långsamma döden genom syrebrist.

Eller också öppnar man den. Och andas in.

Petter Larsson