ÅSIKT

" och filmen som Israel inte får se

MOHAMMED BAKRI, som gjorde Jenin Jenin, skriver till sina svenska medmänniskor

1 av 2
Ur "Jenin, Jenin".
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Till mina svenska medmänniskor!

Jag heter Mohammed Bakri, är av palestinsk etnicitet och har israeliskt medborgarskap. Jag arbetar huvudsakligen som skådespelare och regissör inom teater och film.

Jag har just varit er gäst då jag på den alternativa folkmordkonferensen En annan röst visade min dokumentärfilm Jenin, Jenin från 2002, om följderna av den israeliska invasionen av flyktinglägret i Jenin. Bakom konferensen stod Nätverket mot krig som kämpar för de mänskliga rättigheterna.

Jag kommer inte här att redogöra för vad som pågår i det ockuperade Palestina. Det behövs inte: det svenska folket är politiskt upplyst och värnar om de mänskliga rättigheterna. Och man vet vad Sharon står för, Sharon vars blodiga historia började med en massaker som han ledde i den palestinska byn Qaibiya i mitten av femtiotalet.

Nu vill jag berätta om filmen jag fick visa här i Sverige, Jenin Jenin. (Lyckligtvis är Stockholm inte en ockuperad stad med illegala bosättningar, som Västbanken. Svenska folket kan fortfarande åtnjuta sin frihet, röra sig fritt och själva bestämma vad man vill se och inte se.)

Men i det "demokratiska" Israel är filmen fortfarande förbjuden. Den israeliska regimen införde den 1 november 2002 en censurlag, som förbjöd visning av filmen på bio och förbjöd den israeliska allmänheten att se den. Den israeliska regimen angriper allt som avslöjar dess apartheidpolitik.

Mitt "brott" är att jag gjorde filmen Jenin, Jenin och filmade platsen efter den jordbävning som drabbade staden med den israeliska invasionen. Jag har lyssnat till den obeväpnade palestiniern som fick betala priset av den israeliska så kallade krig mot terror.

Den israeliska regimen har inte bara förbjudit min film - man har också gjort tre egna filmer om Jenin, som enbart visar den israeliska regimens synsätt. Man ger regimens svar på de frågor som min film behandlar och som den israeliska allmänheten inte får se.

Värre ändå är att Israels ambassadörer i utlandet satte i gång en påtryckningskampanj över hela världen mot filmen: de påstod att den är antisemitisk. En sådan stämpel brukar skrämma de europeiska länderna. Ingen tv-station i Europa har vågat visa filmen, eftersom den är stämplad som antisemitisk. Tv-kanalen ART inställde, efter israeliska påtryckningar, en bokad visning av filmen och valde att i stället, den 1 april 2003, visa en israelisk film som heter My terrorist, regisserad av israelen Poli Ghir.

Den israeliska propagandaapparaten basunerade ut att min film är lögnaktig palestinsk propaganda och kan vilseleda de oskyldiga israeliska tittarna, som "felaktigt" kan tro att den israeliska armén begår krigsbrott.

Kära medmänniskor ... det är inte klokt att man anklagas för att vara antisemit bara för att man kritiserar en israelisk regim. Det finns flera israeliska regeringar under årens lopp som inte varit representativa för sitt folk. Dessa regimer, med Sharon i spetsen, representerar militär maktfullkomlighet och arrogans.

Jag är och kommer alltid att förbli en vän till det judiska folket över hela världen. Dock ska jag till sista andetag kämpa mot den regim som bryter mot mitt ockuperade folks mänskliga rättigheter.

Efter ett år överklagade jag censurbeslutet hos Högsta domstolen i Israel och i november förra året gav domstolen mig rätt: filmen skulle få visas i Israel. Dock blev min lycka kortvarig: den israeliska regimen överklagade Högsta domstolens dom (vilket tidigare aldrig förekommit i Israels historia). Därmed lyckades regimen stoppa Högsta domstolens dom "tillfälligt" och beordrade domstolen att gå igenom målet igen, med flera domare.

Så tills vidare är filmen förbjuden. Och jag väntar på den demokratiska staten Israels beslut.

Mohammed Bakri