ÅSIKT

Stasis aidsrykten

…och Roy Anderssons ogrundade mening. CHRISTOPH ANDERSSON replikerar

KULTUR

I Aftonbladet (31 januari) skriver filmaren Roy Andersson om ”Aids, lögner och en socialstyrelse i vidskeplighetens tjänst”. I artikeln angriper han även P1:s mediemagasin Vår grundade mening. Men också mig i egenskap av producent och reporter. Anledningen är mitt program den 2 januari om hur östtyska säkerhetstjänsten Stasi bedrev desinformation. I samarbete med ryska KGB spred Stasi ut ryktet att aids skulle ha utvecklats i amerikanska laboratorier. I programmet framträder förra Stasiofficerarna Günter Bohnsack och Herbert Brehmer. Båda arbetade på Stasis särskilda desinformationsenhet, avdelning X. Den ingick i utlandsspionaget HVA och hade till uppgift att misskreditera östblockets fiender. I synnerhet supermakten USA.

– USA hade länge sysslat med framställning av biologiska vapen. Därför hittade vi på att USA utvecklat aids i laboratorier. Vi ville ge USA skulden för sjukdomen, säger Günter Bohnsack när jag intervjuar honom för Vår grundade mening i Berlin.

Paradoxalt nog ansåg DDR:s egen hälsovårdsmyndighet att sjukdomen inte alls härstammade från laboratorier, utan att den sannolikt hade sitt ursprung i 1800-talets Afrika. Men med hjälp av den numera avlidne professor Jacob Segal spred DDR:s säkerhetstjänst en rakt motsatt teori i västpressen. Segal ondgjorde sig över uppgifter om att apor i Afrika skulle ha överfört smittan till människor. Även enstaka amerikanska forskare delade tankegångarna från Östberlin. Frågan är dock om någon var medveten om Segals koppling till Stasi.

– Jacob Segal var en av Stasis informella medarbetare, säger Günter Bohnsack. Vi utnyttjade honom för att sprida en fabricerad teori.

Roy Andersson byggde in laboratorieidén i sitt filmprojekt Någonting har hänt. Filmen hade beställts av socialstyrelsen 1986, men stoppades ett år senare. Myndigheten ifrågasatte hans tes om att aids skulle vara en amerikansk laboratorieprodukt.

Det var mot denna bakgrund som jag ville intervjua Roy Andersson i december 2003. Frågan är nämligen hur Roy Andersson i?dag ställer sig till Günter Bohnsacks uppgifter. Likaså om de kullkastar tesen bakom hans numera prisbelönta film.

I Aftonbladet låter Roy Andersson påskina att jag, ”den dåligt påläste reportern”, bara skulle ha kontaktat honom en enda gång för att få en ”kommentar”.

Faktum är att jag ringt och mejlat honom och hans medarbetare vid 14 olika tillfällen. Vi hade t o m avtalat en tid den 8 december. Men med ett par timmars varsel ställde Andersson plötsligt in. Han lovade dock att överväga sin medverkan på nytt, om han fick alla frågor i förväg. Självfallet skickade jag honom frågorna. En besvarade Roy Andersson via e-post, övriga besvarade han inte alls. Därefter gjorde han sig oanträffbar.

Strax före jul lät Roy Andersson meddela att han möjligen kunde låta sig intervjuas i början på 2004. Tyvärr var det omöjligt. Sändningen var sedan länge inbokad till den 2 januari. Men ända fram till treslaget den 29 december höll jag Vår grundade mening öppet för Roy Andersson. Dagen efter skulle programmet bandas. Han hörde dock inte av sig.

Det var synd. Han hade gärna fått utveckla samma tankegångar som i Aftonbladet, men i Vår grundade mening skulle han också fått följdfrågor. Några exempel:

1. Roy Andersson hävdar att det är ”obestridligt” att aids-epidemin startade i USA på 70-talet. Varför är det ”obestridligt”? Och hur kan denna typ av sjukdom få en så stor spridning på så kort tid?

2. Roy Andersson hävdar vidare att ”inte en enda av de miljoner slavar som skeppats över till Amerika varit smittad av viruset”. Hur kan han med säkerhet veta detta?

3. Avslutningsvis berör Roy Andersson USA:s forskning och framställning av biovapen. Men den forskningen innebär inte nödvändigtvis att aids skulle vara en amerikansk laboratorieprodukt. Roy Andersson hoppar över flera tankeled. Avgörande är om Roy Andersson har några dokument från Fort Detrick som stöder hans tes. Eller om han möjligen har falska Stasidokument från Östberlin? Alternativt om han har gjort egna intervjuer med forskare vid Fort Detrick?

I Aftonbladet skriver Roy Andersson:

”Jag vill understryka att jag aldrig påstått att Fort Detrick avsiktligt har smittat ned mänskligheten med aids /.../Jag har endast velat upplysa allmänheten om att oerhört hasardartad och riskfylld virusforskning har ägt rum både inom och långt utanför Fort Detricks väggar”.

Frågan är då varför han i sin 17 år gamla film kopplar ihop allmän virusforskning med framställning av just aids?

Nu förstår jag att han nog aldrig har haft för avsikt att låta sig intervjuas i Vår grundade mening. Hans resonemang leder nämligen till alltför många följdfrågor.

Det är beklagligt att Roy Andersson inte fokuserar på själva sakfrågan i Aftonbladet, utan istället går till personangrepp och beskriver mig som ”dåligt insatt” och ”ohederlig”. Men min uppgift som producent och reporter är inte att vara virusexpert, än mindre att okritiskt återge Roy Anderssons tankegångar. Mitt uppdrag är att ställa frågor och försöka få begripliga svar. Redan den 2 januari skickade jag Roy Andersson ett erbjudande att medverka i ett kommande Vår grundade mening, närhelst han känner sig redo. Självfallet står det erbjudandet kvar.

Fotnot: Programmet om Roy Andersson, aids och Stasi finns för lyssning på http://www.sr.se/p1/vargrundademening/lyssna_arkiv.stm. Akten över Roy Anderssons filmprojekt kan läsas hos Socialstyrelsen.

Christoph Andersson, Medarbetare i Vår grundade mening

Roy Anderssons artikel:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.