Aftonbladet
Dagens namn: Verner, Valter
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Vad mer visste Blair?

JOHN PILGER om Hutton-utredningen, lögnerna och Blairs nya panikåtgärder

Efter fiaskot med Hutton-utredningen är en sanning fortfarande obestridd: att Tony Blair beordrade en oprovocerad invasion av ett annat land på fullkomligt falska grunder, och att lögner och bedrägerier som producerats i London och Washington förorsakade upp till 55 000 irakiers död, inklusive 9 600 civila.

Varken Storbritannien eller USA räknar sina irakiska offer och omfattningen av det mänskliga blodbadet och den materiella förödelsen erkänns inte ens av en regering som säger sig ha blivit "rättfärdigad" av lord Hutton, vars rapport de flesta britter uppenbarligen betraktar som en parodi som borde föranleda premiärministerns avgång.

Blair har tillsatt en utredning om det "underrättelse- misslyckande" som på ett mystiskt sätt har förvägrat honom bevis för förekomsten av massförstörelsevapen, som han upprepade gånger sade var "syftet" med angreppet på Irak. På samma sätt som bråket med BBC och Hutton-utredningen utgjorde avsiktliga distraktioner, så är också denna nya utredning ytterligare en panikåtgärd. Det är uppenbart att George W Bush nu, som en amerikansk journalist uttryckte det, "lämnar Tony Blair i sticket".

Genom att tillsätta sin egen granskningskommission om ett "underrättelsemisslyckande" hoppas Bush kunna framställa sig själv som en förfördelad medlem av allmänheten som vill veta varför Amerikas många spionorgan inte varnade nationen för det faktum att det, som Bushs egen vapeninspektör David Kay nu bekräftat, inte fanns massförstörelsevapen och förmodligen inte hade funnits några sedan tiden före Kuwaitkriget 1991, och att premissen för att gå i krig var "nästan helt felaktig".

Det var, sade Ray McGovern till mig, "till 95 procent en fars". McGovern är en före detta högt uppsatt CIA-analytiker och ingår i en grupp av före detta underrättelseofficerare som har beskrivit hur Bushadministrationen krävde att underrättelseinformation skulle utformas för att passa politiska syften och den roll Storbritannien spelade i farsen.

    "Det rörde sig om underrättelseinformation som var smörja", sade en tidigare underrättelseofficer till New Yorker, ""men britterna ville plantera nyhetsuppgifter i England och runtom i världen". Han beskrev hur underrättelserapporter som var "inactionable" (otillförlitliga) vidarebefordrades till den brittiska underrättelsetjänsten, som sedan försåg tidningar med dem.

Den tidigare chefen för FN:s vapeninspektörer Scott Ritter säger att denna falska information spreds systematiskt av den brittiska underrättelsetjänsten. Nyckeln till denna hemliga operation gavs av vapenexperten David Kelly dagen innan han begick självmord. Han sade till premiärministerns underrättelse- och säkerhetsutskott: "Jag upprätthåller kontakten med Rockingham-cellen."

 

Som Ritter visar syftade detta på den topphemliga "Operation Rockingham" som den brittiska underrättelsetjänsten bedrev för att "vaska fram" information som skulle kunna förvrängas till "bevis" för förekomsten av en vapenarsenal i Irak. Det var en politisk operation, säger Ritter, vars desinformation ledde honom och hans inspektörer "till en misstänkt avfyrningsplats för ballistiska missiler. Vi" hittade ingenting. Själva det faktum att vi letade gjorde det dock möjligt för USA och Storbritannien att säga att missilerna existerade."

Ritter säger att Operation Rockinghams falska underrättelseinformation måste ha förmedlats till underrättelseorganens samordningskommitté. Denna kommitté låg bakom de två "dossierer" i vilka Blairregeringen påstod att Saddam Hussein utgjorde ett hot. Ritter säger att Rockingham-officerarna agerade på politiska order "från allra högsta nivå".

 

Hur hög? Hela vägen upp till Blair själv? Det var ju trots allt Blair som gjorde jakten på massförstörelsevapen till en personlig "mission". Frågan om hur högt upp ansvaret ligger måste få ett svar snarast möjligt. Kommer Scott Ritter att kallas till Blairs utredning? Och kommer Blair att förklara för utredningen varför den första brittiska "vapendossiern", som Hutton valde att ignorera, var ett plagiat av en amerikansk studentuppsats, som lyfts in i dossiern ord för ord inklusive stavfelen?

    Sanningen är att Blairregeringen har vetat, i stort sett från och med den dag den övertog makten 1997, att Iraks massförstörelsevapen med största sannolikhet förstördes efter Kuwaitkriget 1991 - precis som Bushs vapenexpert David Kay nu har bekräftat.

Vad mer visste Blair?

I februari förra året avslöjade en offentliggjord utskrift av ett förhör som FN hållit med den irakiske generalen Hussein Kamel att både den amerikanska och den brittiska regeringen måste ha vetat att Saddam Hussein inte längre hade några massförstörelsevapen. General Kamel var ingen vanlig avhoppare; han var Bushs och Blairs stjärnvittne i deras regeringars sakframställan mot Saddam Hussein. Som svärson till diktatorn hade han ett övergripande ansvar för Iraks vapenprogram, och när han hoppade av tog han med sig hela lådor med dokument.

 

När utrikesminister Colin Powell framförde de angloamerikanska argumenten för ett angrepp mot Irak inför FN:s säkerhetsråd förlitade han sig på general Kamels uppgifter och framhöll hur tillförlitliga de var. Vad han inte sade, vilket utskriften av förhöret med generalen avslöjar, var följande kategoriska uttalande av Kamel: "Jag gav order om att alla kemiska vapen skulle förstöras. Samtliga vapen - biologiska, kemiska, nukleära, missiler - förstördes."

CIA och brittiska MI6 kände naturligtvis till detta; och det förefaller högst osannolikt att Bush och Blair inte skulle ha blivit informerade. Men ingen av dem låtsades om någonting - precis som Colin Powell förteg sin uppgiftslämnares mest sensationella information, som skulle ha motsagt Powells påståenden om massförstörelsevapen. General Kamel (som senare mördades av Saddam Hussein) bekräftade Scott Ritters uttalande om att Irak hade blivit avrustat till "mellan 90 och 95 procent".

 

Förenta staternas och Storbritanniens syfte med angreppet på Irak var att lägga beslag på dess olja och andra tillgångar. Bara Mary Poppins skulle kunna tro något annat. Det senaste i en lång rad av bevis hittar man i Wall Street Journal, den amerikanska härskande elitens tidning, som har kommit över en kopia av Bushadministrationens hemliga planer på att privatisera landet genom att sälja ut dess tillgångar till västerländska storföretag och samtidigt upprätta omfattande militärbaser.

Planen gjordes upp i februari förra året, samtidigt som Tony Blair försäkrade det brittiska folket om att den enda anledningen var det "hot" som Saddam Hussein utgjorde.

    Bushs och Blairs attack har lett till död, förstörelse och djup bitterhet i Irak. Allting tyder på att de flesta irakier nu uppfattar sin tillvaro som ojämförligt sämre än under Saddam Husseins välde. Mer än 13 000 människor sitter inspärrade i koncentrationsläger i sitt eget land.

Detta antal är mycket större än det antal som hölls inspärrade i Saddams politiska fängelser på senare år. Ingen har blivit åtalad; de flesta får inte träffa sina familjer, anklagelserna om tortyr och brutalitet från ockupationsmaktens sida blir fler för varje dag. Som den USA-baserade Human Rights Watch rapporterade i förra veckan begick Saddam Hussein sina värsta illdåd på 1980-talet - när han stöddes av Amerika och Storbritannien.

 

Upproret i Irak har accelererat och med stor sannolikhet stärkts sedan gripandet av Saddam. Motståndsrörelsen, som består av tolv olika grupper, inklusive sådana som alltid varit motståndare till Saddam, är välorganiserad och kommer inte att sluta förrän "koalitionen" ger sig av. Inrättandet av en marionett-"demokrati" kommer bara att öka antalet måltavlor. Som Blair förstår av sina kunskaper om imperiets historia var detta exakt vad som hände i Storbritanniens andra kolonier innan de kastade ut sina ockupanter, och i Vietnam.

Ett underrättelsematerial som var sant och som vi vet att Blair fick var en rapport som varnade honom för att en attack mot Irak bara skulle leda till en ökning av den globala terrorismen, i synnerhet mot brittiska intressen och medborgare. Han valde att ignorera den.

En juridisk expertgrupp har uppmanat den internationella brottmålsdomstolen att utreda om den brittiska regeringen har gjort sig skyldig till krigsförbrytelser i Irak. Oavsett om den lyckas få till stånd en sådan utredning eller inte är det uppenbart att premiärministern snabbt kommer att behöva hitta en ny Hutton.

John Pilger
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet