ÅSIKT

Hur ska vi bli vi?

En storfamilj med problem - Ingmar Karlsson om EU:s utvidgning och den europeiska identiteten

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

EU kan bara få ett stabilt folkligt stöd när medborgarna känner en europeisk identitet, inte på så sätt att de upphör att känna sig som svenskar, fransmän, portugiser, ungrare eller slovaker utan genom att dessa identiteter kompletteras med en känsla av en europeisk ödesgemenskap.

Vägen dit är emellertid både svår och lång och kommer att bromsas av den nu förestående utvidgningen och än mer när Rumänien och Bulgarien tillkommer. Att överbrygga de kulturella och språkliga klyftorna mellan det katolska och protestantiska, latinska, germanska, anglosaxiska och skandinaviska Europa har visat sig nog så svårt. Uppgiften att också integrera det baltiska, slaviska och ortodoxa Europa kommer att bli mångfalt svårare. Efter kommunismens kollaps kunde Europa jämföras med en familj som fått flera medlemmar befriade från en mångårig fångenskap som gisslan. Resultatet blev inte bara ett återseendets glädje. Kraven på att de nya medlemmarna skall undantas från den grundläggande principen om personers fria rörlighet visar ju på en bristande familjekänsla.

Det framhävs ofta i den Europapolitiska retoriken att Europa bara kan definieras genom sitt unika arv av mångfald och splittring och att just mångfalden varit den enande principen och Europas styrka. Förmodligen är emellertid just den europeiska språkmångfalden det största av de hinder som nu står i vägen för framväxten av en europeisk politisk identitet och för det europeiska demokratiska projektet.

Det finns inte någon demokrati där de flesta medborgarna inte kan göra sig förstådda med varandra. Trots all europeisk retorik kan inte ens de ledande europeiska politikerna i dag umgås med varandra utan tolk och nu tillkommer tio nya språk. Europa är således varken en "kommunikationsgemenskap" eller en "erfarenhetsgemenskap" för att försvenska tyska begrepp. Båda dessa faktorer är oundgängliga för utvecklandet av en kollektiv politisk identitet som skapas av delade erfarenheter, myter och minnen. Farligt nära till hands ligger i stället att Europa väljer att definiera sig mot sin närmaste tredjevärldsomgivning och att Medelhavet blir en vallgrav för ett europeiskt fort. Sökandet efter en europeisk identitet kan lätt komma att ske genom en avgränsning mot "de andra", en politik som kan föra in i en rasistisk återvändsgränd samtidigt som den etniska och religiösa mångfalden i Europa ökar. Det religiöst motiverade motståndet mot ett turkiskt medlemskap är ett exempel på detta farliga tänkande.

Den europeiska enheten kan bara åstadkommas med och inte mot nationerna och deras särdrag. Den europeiska integrationen fullbordas därför inte av någon naturnödvändighet. EU:s framtid vilar på medlemsstaternas gemensamma intressen och inte på ett europeiskt folks politiska vilja av det enkla skälet att ett sådant folk inte finns i dag.

Överallt i Europa växer nu nygamla och nya regioner fram, inte minst över den tidigare järnridån. Genom att aktivt stödja regionaliseringsprocessen kan både Bryssel och de enskilda huvudstäderna visa att EU kan föra sina institutioner närmare medborgarna och på så sätt skapa större utrymme för kulturell och språklig mångfald än vad nationalstaterna förmått göra. Genom att bidra med en ny vision - mångfaldens och det regionala självstyrets Europa på närhetsprincipens grund - kan Europatanken göras mera begriplig och attraktiv.

De regionala identiteterna kan på så sätt förstärka en framväxande europeisk. När regionerna nu alltmer tyr sig till EU i sin kamp för bidrag och för att attrahera investeringar kan Bryssel och EU komma att betraktas som regionens vän snarare än den egna huvudstaden och bilden av Bryssel som ett nytt Moskva motverkas i de tidigare kommuniststaterna.

Rörligheten över nationsgränserna kommer, om än långsamt, att bidra till framväxandet av en europeisk identitet, men denna blir en av många, relativerad av olika nationella och regionala identiteter (till exempel Benelux, Iberoeuropa, Norden, ett inom EU så att säga återuppstått Tjeckoslovakien). Immigrationen kommer på sikt att förstärka den mångkulturella komponent som är oundgänglig för en ny identitetskänsla.

En europeisk "övernationalitet" kommer först att accepteras när nationella, regionala och överregionala identiteter inte är hierarkiserade utan när varje individ känner dessa som en självklarhet och en del i sitt dagliga liv. I detta perspektiv innebär inte den europeiska integrationen att en ny superstat uppstår utan att makten sprids ut. Den kulturella identiteten skulle förbli förankrad på nationell nivå men även spridas neråt till alltmer utpräglade regionala identiteter. Vi kommer då varken att ha en ny europeisk superstat eller suveräna nationalstater.

Nationerna kommer inte att försvinna men vi får nationer med mindre stat och nationella kulturer med mjukare skal. Folk kommer att känna samhörighet med ett särskilt område och dess kulturella och politiska historia, men detta område behöver inte nödvändigtvis vara kopplat till en nationalstat med avgränsat territorium. På så sätt kan en europeisk politisk identitet växa fram samtidigt som den kulturella, nationella och regionala identiteten förblir intakt och den europeiska mångfalden inte bara består utan ökar.

Utan en sådan utveckling kan det demokratiska underskottet aldrig undanröjas och det europeiska unionsprojektet inte förverkligas. Edmund Burkes mer än 200 år gamla visdomsord att man inte kan producera politiska ordningar vid ett ritbord utan att de måste växa fram är i dag inför utvidg-ningen aktuellare än någonsin.

Med utvidgningen blir EU därför under överskådlig tid en gemenskap av stater för vilken det i dag inte finns någon förebild och som inte kan konstrueras efter några i förväg givna mallar. Den europeiska unionen blir "en ofullbordad förbundsstat" - något mer än ett löst statsförbund men inte en förbundsstat i klassisk mening utan för att citera Jacques Delors "ett oidentifierat politiskt objekt".

Ingmar Karlsson