ÅSIKT

Vad har hänt, Barbro?

Maria Wallin, som startade tidningen ­Socialpolitik tillsammans med nuvarande migrationsministern, ställer några frågor

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Barbro Holmberg och Maria Wallin – tillsammans startade de 1994 tidskriften Socialpolitik, med kontor i Holmbergs förråd. Efter det har Holmberg blivit migrationsminister medan Wallin jobbat vidare med tidskriften. 2004 fick hon Forsapriset samt Västra Publicistklubbens stora pris för sitt arbete.
Foto: AP och KEPA ARIZALA
Barbro Holmberg och Maria Wallin – tillsammans startade de 1994 tidskriften Socialpolitik, med kontor i Holmbergs förråd. Efter det har Holmberg blivit migrationsminister medan Wallin jobbat vidare med tidskriften. 2004 fick hon Forsapriset samt Västra Publicistklubbens stora pris för sitt arbete.

Jag kände kanske inte Barbro Holmberg så väl - egentligen. Vår nuvarande migrationsminister och jag startade - på hennes initiativ - tidskriften Socialpolitik för tio år sedan och drev den tillsammans under ett par år i nära samarbete. När vi delade på oss hade hon just fått regeringens uppdrag att utreda hur

FN:s barnkonvention implementerats i Sverige, och hon var tämligen upprörd och bekymrad över att vi inte bättre lyckats uppnå FN:s intentioner över att barnperspektivet så ofta negligerades. Hösten -97 kom hon tillbaka som redaktör för ett dubbelnummer av Socialpolitik om hur just barn och ungdomar drabbats av nedskärningar och försämringar under 90-talet, framför allt inom barnomsorg och skola samt inom drogpolitiken (www.socialpolitik.com nr 5-6 1997).

Solidaritet var ett viktigt ord för den Barbro jag kände, det var avgörande att inte dela upp barn i A- och B-lag, viktigt att alla skulle få likvärdiga möjligheter. Att denna Barbro nu brottas med det svåraste av regeringsuppdrag på det sätt hon tonar fram, gör mig osäker. Vem var hon? Vem är hon? Varför driver hon frågan på det vis hon gör? Har hon rent av rätt? Eller är det makten som korrumperar? Eller utför hon magister Görans uppdrag som duktigast i klassen?

Kunskapen om på vilket sätt barn tar skada av såväl psykiskt, fysiskt som sexuellt våld och övergrepp - som offer eller åskådare i familjen - den kunskapen börjar äntligen få genomslag i Sverige. Därigenom ökar förutsättningarna för att barnen kan tas om hand och få hjälp på bästa sätt. Steg ett är alltid att barnet kan sätta sig i säkerhet, att övergreppen upphör. Steg två att bli lyssnad på, för att så småningom steg för steg bli hel igen och på nytt våga känna tillit till vuxenvärlden och få tillbaka sitt egenvärde.

Barn i asylsökande familjer har ofta, och förefaller det i de fall barnen blir apatiska, själva utsatts för vidriga övergrepp och/eller bevittnat hur mamman eller andra familjemedlemmar misshandlats och skändats. Steg ett har inträtt, övergreppen har upphört i och med att barnen och familjerna nu finns i Sverige. Men barnen kan inte gå vidare. Från

nyvunnen trygghet kastas de i stället tillbaka i ovisshet och oro för att övergreppen ska upprepas om de inte får stanna. Att kaos och krig kan göra människor omänskliga, det har de här barnen erfarit, det kan de möjligen lära sig att leva med. Men att hjälparen på den säkra tillflyktsorten byter skepnad och blir ett nytt slags hot mot hela existensen, det gör att tilliten till vuxenvärld och framtidstro får en ny allvarlig knäck. Vad är ont? Vad är gott? Finns det alls att få?

Det blev ingen amnesti för apatiska flyktingbarn och deras familjer. Riksdagens socialdemokrater och moderater var eniga om att det kunde statuera farliga exempel. Framför allt hävdades att bedömningar och beslut ska vara individuella.

Migrationsminister Barbro Holmberg, tillsätt då omedelbart en tillräckligt stor grupp på Migrationsverket som snabbt går igenom och individuellt prövar varje enskilt fall av i dagsläget aktuella apatiska flyktingbarn och ge varenda en uppehållstillstånd av humanitära skäl. Så att barnen har en chans att återvända till livet. Det är det enda värdiga för landet. Lagom till nationaldagen ska det vara klart!

Maria Wallin