ÅSIKT

Chop, chop, Chinaman

JAN MYRDAL om Japans förbrytelser - och oviljan att göra upp med det förflutna

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Erövringen av Nanking 1938. Ur dåtida tecknad serie för japanska barn.
Erövringen av Nanking 1938. Ur dåtida tecknad serie för japanska barn.

Nu pågår i Kina och Sydkorea omfattande folkliga demonstrationer mot Japan. De är dåligt beskrivna i svenska medier. Men det är fullkomligt klart att vore jag kines eller korean skulle jag nu vara ute på gatan utanför Japans ambassad ty demonstrationerna är rättfärdiga.

Det har inte med diskussioner om gasförekomster eller obebodda öar här eller där att göra.

I Europa och Förenta staterna menar man med ord som förintelse de tyska nazisternas folkmord på judar under andra världskriget. Det är knappt man ens bryr sig om de tyska nazisternas planerade och i massomfattning genomförda folkmord på slaver. Men de tyska regeringarna har efter andra världskriget erkänt det tyska folkets skuld och uttryckt sin uppriktiga avsky för brotten. I Väst men också så länge DDR existerade i Öst. Ingen officiell företrädare har sökt undkomma frågan om Tysklands ansvar.

I Japan är det inte så. Men Japans brott var lika stora som Tysklands - om man nu skall gradera helveteshandlingarna. 30 000 000 kineser offrades under Japans Tre Allt: Döda allt! Bränn allt! Förstör allt!

Enbart i Nanking mördade Japans militär på högsta order 300 000 kinesiska civila. De japanska officerarnas och den japanska soldateskens orgier i mord, tortyr och våldtäkter upprörde också de tyska nazisterna.

I Korea och Kina och runtom i de härtagna länderna grep de japanska militärerna på sin regerings order tusentals och åter tusentals kvinnor och tvingade dem till tvångsprostitution - för att Japans soldatesk skulle kunna köna av sig utan komplikationer.

På sin regerings order sysslade de japanska officerarna inte bara med att i kejsarens namn lönsamt förgifta civilbefolkning med heroin och andra droger utan genomförde också ett det mest barbariska bakteriekrig. De utsatte gripna koreaner och kineser - och möjligtvis även allierade krigsfångar (stockar kallade!) - för vidriga och fasansfullt plågsamma experiment och lät sedan avliva dem. På olika håll i Kina - där Japan lät utföra massexperiment med luftburen bakteriekrigföring och virus lever kvar i det fördolda - drabbas människor fortfarande.

I Yashukuni finns det tempel där de för några av dessa krigsförbrytelser efter kriget dömda och avrättade hyllas, därbredvid det museum där Japans krig förklaras och förhärligas. Dit går företrädare för Japans regering och betygar sin vördnad för de döda folkmördarna.

Det fanns och finns goda japaner. (Liksom goda tyskar under Tredje rikets tid.) Många verkliga japanska patrioter offrade sig i kamp mot den brottsliga klick som med kejsaren i spetsen mördade, plundrade och skövlade. Många söker än i dag nå en uppgörelse med det förflutna.

Men det officiella Japan har aldrig gjort det det officiella Tyskland gjort. Ingen japansk statsminister har - som Willy Brandt i Warszawa - fallit på knä i Nanking och bett Kina förlåta. Japan vägrar ge de våldtagna och tvångsprostituerade kvinnorna upprättelse. Att Japans myndigheter godkänner läroböcker som slätar över brotten är helt följdriktigt.

Att Japan aldrig behövt ta itu med bakteriekrigsexperimentatorerna och bakteriekrigsmördarna (de som greps av Röda armén ställdes dock inför rätta; protokollen över deras vidrigheter är tillgängliga) beror på att Förenta staterna skyddade brottslingarna för att överta experimentresultaten - ja, till och med vävnadsproven från offren - i eget krigsintresse.

Även om Japan nu återigen är mäktigt borde också svenska redaktörer tydligt säga att så länge Japans regering inte entydigt gör upp med Japans krigstida brott är det otänkbart att Förenta nationernas medlemsstater skulle kunna ge Japan en plats i säkerhetsrådet.

RÄTTELSE

Jan Myrdal