Aftonbladet
Dagens namn: Botvid, Seved
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

”Fitta!”

ÅSA PETERSEN: ”Det som händer i min mejlbox är inte privat - det är politiskt”

Foto: CASPER HEDBERG

Jag tänker inte citera. Om jag citerar blir deras ord mina, då erkänner jag dem. Glöm det.

Men hatet går i korthet ut på:

Jag är bara ett barn, utan förstånd.

Jag är ful.

Jag hatar män och män hatar mig (ingen man kommer någonsin att vilja ta i mig).

Dom vet var jag bor.

Det fanns en tid när hatmejlen skänkte ett visst mått av tillfredsställelse. Jag var ny i samhällsdebatten. Hatmejlen blev beviset för att jag hade sprängt igenom vallen och börjat höras.

Det var ett konstigt sett att bli sedd på, men ändå. De starka reaktionerna övertygade mig om att jag kunde nå de riktigt ömma punkterna, kunde sätta fingret på orättvisorna och få folk att reagera.

Det var onekligen ett överoptimistiskt sätt att se på saken. Kanske en mekanism av självförsvar.

För hatmejlen har inget med mig som person att göra - även om brevskrivarna förtvivlat gärna vill ge sken av det. Hatmejlen har med män och kvinnor att göra.

Kvinnliga samhällsdebattörer bryter mot genuskontraktet, vi stannar inte i det privata hörnet och vårdar utan går ut i offentligheten och höjer våra röster. Det är inte okej, det rubbar århundraden av skev maktbalans. Så då ska vi ha skit, i form av hat och hot och fitta och hora och du måste vara mentalsjuk.

Tro inte att hoten och hatet bara drabbar kvinnliga krönikörer och journalister. Jag upplever en västanfläkt jämfört med många kvinnliga politiker.

När Sveriges kommuner och landsting kartlägger våld och hot om våld mot förtroendevalda märker de att ”en större andel kvinnor än män är utsatta”. Att vara kvinna och makthavare är en risk i sig, förutom den risk som det innebär att vara exponerad i medierna och att fatta obekväma beslut.

Jag hoppas att Säkerhetspolisen förstår det: att de tar faran med själva kvinnligheten på allvar.

Är inte männen som svär i min mejlbox drivna av maktlöshet? Känner de inte att det är jag som sitter på tolkningsföreträdet, att de därför kan kosta på sig att vara riktigt djävla oförskämda?

Förmodligen. I den direkta relationen ledarskribent-läsare är det jag som har övertaget. Men det kan aldrig legitimera svordomarna, de förnedrande omdömena om min kvinnlighet, sexualitet och hjärnkapacitet.

Då är vi där igen: hatmejlen har egentligen inte med mig att göra - utan med relationen mellan könen. Hon som kallas hora på skolgården har en syster i samhällsdebatten som kallas fitta. Det är samma struktur här som där, för att citera Gudrun Schymans talibantal.

Jag har skrivit om hatmejlen en gång förut, i Arena nr 6/2004. Det var med vånda: regeln har hittills varit att kvinnor i offentligheten håller tyst om hatet och hoten - för att inte få ännu mer. Men jag skrev och en våg av sympati mötte mig: från kvinnor i samma situation, från män som skämdes över andra män.

Sexisterna har egentligen inte en chans, de är mycket färre än de kloka. Men sexisterna säger nåt sorgligt om vårt samhälle: att kvinnor inte ska tro att de kan tala och vara på samma villkor som män.

Det som händer i min mejlbox är inte privat. Det är politiskt.

Åsa Petersen (Ledarskribent)
SENASTE NYTT
Om Aftonbladet