ÅSIKT

Stöd eller död?

PELLE ANDERSSON om bidragssvängens vinnare och förlorare

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Det lilla bokförlaget Vertigo fick inget litteraturstöd av Kulturrådet för utgivningen av de grekiska tragedierna, även Jan Henrik Swahns vackra översättning av Nikos Gatsos diktsamling Amorgos drabbades av det onda ögat, däremot fick Bonniers betalt för Alain Robbe-Grillets Omtagningen.

Vissa får, andra inte. Det gäller all litteratur. Men jag koncentrerar mig här på klassiker och översättningar, som behandlas av samma arbetsgrupp på Kulturrådet. Sedan i augusti har Kulturrådet tagit ställning till 220 ansökningar om litteraturstöd till översättningar, både klassiker och nyutgivningar. 128 beviljades stöd, 86 avslogs, sex avfördes eller bordlades.

Knappt hälften får nej, alltså. På det senaste mötet bestämde arbetsgruppen, Stella Amani, Stefan Foconi, Åsa Maria Kraft, Bengt Larsson och Ulla Roséen, till exempel att Bakhåll skulle ha 44348 kronor för översättningen av Rilkes Malte Laurids Brigges anteckningar och Östling Bokförlag Symposion 82865 för Nietzsches Otidsenliga betraktelser

I-V. Men inget till Vertigo för De grekiska tragedierna. Varför?

Under 2005 har kulturrådet 39 ,7 miljoner att fördela i litteraturstöd, av dessa går 6,2 till översättningar. Statens syfte med pengarna är att "främja kvalitet och mångsidighet i bokutgivningen".

Problemet är Kulturrådets stödregler. Det gäller inte bara att göra en översättning av god "kvalitet" utan verket bedöms också efter dess "intensitet, orginalitet och komplexitet" samt "förnyelse och självständighet ifråga om litterär teknik, gestaltning av idéer och erfarenheter samt förmåga att överskrida olika typer av genreförväntningar".

Det är mycket en liten bok ska leva upp till. En klassiker slipper just detta. Den ska bara vara 20 år gammal, "textkritiskt tillförlitlig samt försedd med för- eller efterord och kommentarer. Kvaliteten på dessa är en viktig del av bedömningen. Texten måste äga ett självständigt värde; det räcker inte med att [!] författarskapets klassikerstatus. Dessutom ska boken fylla ett tomrum på bokmarknaden".

Lyckas utgivaren med allt detta kan hon få stöd för en utgivning. Ska en klassiker tala för sig själv, i egen rätt, utan introduktion, så blir det inga stålar. Det framstår som om regel-mumbo-jumbot inte bara försvårar för dem som vill ge ut något. Hur ska arbetsgruppen tolka "överskrida genreförväntningar" och "intensitet"?

Ordrikedomen i regelverket ger fler tolkningar och större utrymme för godtycke. Kulturrådet borde rensa upp i regelverket, motivera sina val skriftligen - och stå för dem.

Regelverket bör bestå av två ord: kvalitet och mångsidighet. Kvalitet kan - och bör! - alltid diskuteras. Även så mångsidighet, men borde inte mångsidigheten ha kulturpolitiska konsekvenser, borde inte små förlag och udda språk och klassiker premieras?

Vertigo och dess förläggare, Carl Michael Edenborg, försöker nu få avslaget omprövat genom att bilägga ett fylligare efterord - hoppas då att de grekiska tragedierna kan anses hålla i ett par tusen år till. I alla fall över nästa möte i arbetsgruppen.

Pelle Andersson