Om ni vill veta vad som egentligen händer

Den indiska författaren Vandana Shiva har efterlyst ett "den kuvade kunskapens uppror". Detta uppror pågår för fullt. Miljontals människor som försöker förstå sig på en farlig värld vänder sig bort från de traditionella nyhets- och informationskällorna och använder sig i stället av internet, övertygade som de är om att den etablerade journalistiken är den otyglade maktens språkrör. Den stora skandal som är Irakkriget har skyndat på denna utveckling. I Förenta staterna har flera stora tv-bolag medgett att om de hade ifrågasatt och avslöjat de lögner som spreds om Iraks massförstörelsevapen, i stället för att underblåsa och rättfärdiga dem, så kanske invasionen aldrig skulle ha ägt rum.

Den sortens uppriktighet har ännu inte lyckats ta sig över Atlanten. BBC har sedan det grundades 1922 alltid sett till att skydda det brittiska etablissemanget i samband med krig och civila oroligheter. "Vi" förtalar aldrig någon och begår aldrig stora brott. Förtigandet av chockerande händelser i Irak - ödeläggelse av städer, massakrer på oskyldiga människor och det farsartade politiska skådespel som bedrivs med en marionettregering - är därför något som sker rutinmässigt. En studie från Cardiff School of Journalism fann att 90 procent av BBC:s omnämnanden av Saddam Husseins massförstörelsevapen antydde att han hade sådana, och att "de brittiska och amerikanska regeringarnas pr tilläts styra rapporteringen".

Samma "pr" har, fram till nu, säkerställt att amerikanernas och britternas användning av förbjudna vapen i Irak har undertryckts som nyheter. Medgivandet från USA:s utrikesdepartement den 10 november om att amerikanska styrkor hade använt vit fosfor i Falluja följde på "rykten på internet", enligt BBC:s program Newsnight. Det handlade inte om rykten. Det handlade om förstklassig undersökande journalistik som borde dra skam över välbetalda journalister. Mark Kraft på insomnia.livejournal.com hittade bevisen mot USA i mars/april-numret av tidskriften Field Artillery och andra källor. Han kunde stödja sig på det arbete som gjorts av filmaren Gabriele Zamparini, som startade den utmärkta webbsidan thecatsdream.com.

I maj publicerade David Edwards och David Cromwell på medialens.org en avslöjande brevväxling med Helen Broaden, nyhetschef på BBC. De hade frågat henne varför BBC hade hållit tyst om kända illdåd som begåtts av amerikanerna i Falluja. Hon svarade: "Vår korrespondent i Falluja vid tidpunkten [för den amerikanska attacken], Paul Wood, rapporterade ingenting om dessa saker därför att han inte såg några av dessa saker." Smaka på det uttalandet. Paul Wood var "inbäddad" med amerikanerna. Han intervjuade inga av offren för de amerikanska illdåden och inte heller några icke-inbäddade journalister. Inte nog med att han missade amerikanernas användning av vit fosfor, något som de alltså nu erkänner, han rapporterade heller ingenting om användningen av ett annat förbjudet vapen, napalm. BBC:s tittare kände således inte till de fina ord som yttrades av överste James Alles, befälhavare för marinkårens Air Group II. "Vi napalmbombade bägge de där tillfartsbroarna", sade han."Tyvärr fanns det människor där... man såg dem i cockpitens video... Det är inget bra sätt att dö på. Generalerna älskar napalm. Den har stor psykologisk effekt."

När Mark Krafts och Gabriele Zamparinis ouppmärksammade uppgifter väl hade stått i Guardian och Independent, och amerikanerna därmed tvingats erkänna hur det förhöll sig med den vita fosforn, medverkade Wood i Newsnight och beskrev amerikanernas erkännande som "en pr-mässig katastrof för USA". Detta uttalande lät som ett eko av liberaldemokraternas Menzies Campbell, den kanske mest citerade politikern sedan Gladstone, som sade: "Bruket av detta vapen kan rent formellt ha varit lagligt, men dess effekter är sådana att det kommer att ge upprorsmakarna en propagandaseger."

BBC och merparten av det brittiska politiska och mediala etablissemanget beskriver undantagslöst sådana fasor som pr-problem samtidigt som de bagatelliserar förstörelsen av en stad av Leeds storlek, dödandet och lemlästandet av oräkneliga män, kvinnor och barn, fördrivningen av tusentals människor och de stoppade leveranserna av medi-cinska förnödenheter, mat och vatten - en omfattande krigsförbrytelse.

Bevisningen är voluminös, och den tillhandahålls av flyktingar, läkare, människorättsorganisationer och ett fåtal modiga utlänningar vars rapporter endast publiceras på internet. I april förra året skickade Jo Wilding, en ung brittisk juridikstuderande, en serie extraordinära ögonvittnesrapporter inifrån staden. De är så bra att jag har tagit med en av hennes artiklar i en antologi som jag har ställt samman med de bästa undersökande reportage jag känner till. Hennes film Ett brev till premiärministern, som hon och Julia Guest gjorde inne i Falluja, har inte visats i brittisk tv. Dessutom beskrev Dahr Jamail, en oberoende libanesisk-amerikansk journalist vars frontrapportering hör till den bästa jag någonsin läst, alla de "saker" som BBC undgick att "se". Hans intervjuer med läkare, lokala ämbetsmän och familjer ligger ute på internet, i likhet med det arbete som gjorts av dem som avslöjat den omfattande användningen av uranhaltiga granater, ytterligare ett förbjudet vapen, och klusterbomber, som Campbell skulle beskriva som "formellt lagliga". Ni kan pröva följande webbsidor: dahrjamail.com, zmag.org, antiwar.com, truthout.org, indymedia.org.uk, informationclearinghouse.info, counterpunch.org, voicesuk.org. Det finns många fler.

"Varje ord", skrev Jean-Paul Sartre, "har ett eko. Detsamma gäller för varje tystnad."